The development of principles of law: a review of the status of the precautionary principle
(2008)Department of Law
- Abstract
- När Argentina vände sig till den internationella domstolen 2006 med sin begäran att domstolen skulle finna Uruguays handlande i strid med gällande folkrätt så argumenterade man främst utifrån Uruguays bilaterala förpliktelser gentemot sitt grannland men också utifrån den generella folkrätten. Man hänvisade till en bestämmelse i den bilaterala traktatet till grund för tvisten som i sin tur hanvisade till andra delar av folkrätten. Båda stater skulle, enligt artikel 41 i Rio Uruguay traktatet, beakta gällande internationella bestämmelser på miljöskyddsområdet när man utförde arbete, eller ändrade sin användning av den del av floden som föll under statens överhöghet. Det är utifrån detta argument som jag har hänfört den tvistiga frågan under... (More)
- När Argentina vände sig till den internationella domstolen 2006 med sin begäran att domstolen skulle finna Uruguays handlande i strid med gällande folkrätt så argumenterade man främst utifrån Uruguays bilaterala förpliktelser gentemot sitt grannland men också utifrån den generella folkrätten. Man hänvisade till en bestämmelse i den bilaterala traktatet till grund för tvisten som i sin tur hanvisade till andra delar av folkrätten. Båda stater skulle, enligt artikel 41 i Rio Uruguay traktatet, beakta gällande internationella bestämmelser på miljöskyddsområdet när man utförde arbete, eller ändrade sin användning av den del av floden som föll under statens överhöghet. Det är utifrån detta argument som jag har hänfört den tvistiga frågan under bearbetning hos internationella domstolen i detta, så kallade, pappersmassefallet mellan Argentina och Uruguay, till ett resonemang kring betydelsen av och innebörden av försiktighetsprincipen i den moderna folkrätten. Jag har varit intresserad av att se om denna princip i dagsläget kan hänföras till den grupp av regler som parterna till tvisten är traktatsrättsligt skyldiga att iaktta. Frågan om försiktighetsprincipens bindande verkan ledde sedermera in mig på frågan om principers generella betydelse inom folkrätten. Vad innebär det för skillnader, för effekten av en prinicip, om den är bindande eller ej? I studerandet av den frågan insåg jag snabbt att för att svara på det måste jag först ta itu med frågorna om hur en princip alls blir bindande samt om man överhuvudtaget kan tala om principer som bindande rätt, kontra ickebindande, på samma vis som man kategoriserar rättsregler. Dessa frägeställningar, ledde i sin tur till ett försök att reda ut betydelsen av begreppet princip i en rättsteoretisk kontext. Detta genomfördes praktiskt genom att titta på just försiktighetsprincipen, i ljuset av de yttringar den förekommit i, för att jämföra slutsatserna från denna översikt med en utvald rättsteoretisk förklaring till begreppet princip. Syftet med detta grepp har varit att se om en sådan jämförelse kan läggas till grund för en bekräftelse av den valda rättsteorin eller om exemplet i form av försiktighetsprincipen och den presenterade rättsteorin istället talar emot varandra i sina respektive förklaringar till syftet och innebördern av begreppet princip. De yttringar av försiktighetsprincipen som ligger tll grund för jämförelsen är dels, en översikt av de instrument som hänvisar till, eller på annat sätt låter sig påverkas av principen och dels, två äldre avgöranden från den internationella domstolen. När det gäller de instrument som inkluderats i översikten har både icke direkt bindande överenskommelser så väl som vanliga konventioner som fastställer gällande rätt mellan traktatspraterna, i ett visst hänseende, använts. Anledningen till att även icke-bindande instrument, av mer så kallad policy-bildande karaktär, utnyttjats har att göra med att dessa, i visst hänseende, kan ses som uttryck för staters vilja att förändra rätten i en viss riktning samt att de tydligare än många konventionella traktat definierat innebörden av försiktighetsprincipen. Detta framgår till exempel av att formuleringen av försiktighetsprincipen i Rio deklarationens princip 15 flitigt hänvisas till i traktat tillkomna senare än konferensen som fastslog principdeklarationen. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1556813
- author
- Dahlbeck, Moa
- supervisor
- organization
- year
- 2008
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Miljörätt
- language
- English
- id
- 1556813
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:20
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:20
@misc{1556813,
abstract = {{När Argentina vände sig till den internationella domstolen 2006 med sin begäran att domstolen skulle finna Uruguays handlande i strid med gällande folkrätt så argumenterade man främst utifrån Uruguays bilaterala förpliktelser gentemot sitt grannland men också utifrån den generella folkrätten. Man hänvisade till en bestämmelse i den bilaterala traktatet till grund för tvisten som i sin tur hanvisade till andra delar av folkrätten. Båda stater skulle, enligt artikel 41 i Rio Uruguay traktatet, beakta gällande internationella bestämmelser på miljöskyddsområdet när man utförde arbete, eller ändrade sin användning av den del av floden som föll under statens överhöghet. Det är utifrån detta argument som jag har hänfört den tvistiga frågan under bearbetning hos internationella domstolen i detta, så kallade, pappersmassefallet mellan Argentina och Uruguay, till ett resonemang kring betydelsen av och innebörden av försiktighetsprincipen i den moderna folkrätten. Jag har varit intresserad av att se om denna princip i dagsläget kan hänföras till den grupp av regler som parterna till tvisten är traktatsrättsligt skyldiga att iaktta. Frågan om försiktighetsprincipens bindande verkan ledde sedermera in mig på frågan om principers generella betydelse inom folkrätten. Vad innebär det för skillnader, för effekten av en prinicip, om den är bindande eller ej? I studerandet av den frågan insåg jag snabbt att för att svara på det måste jag först ta itu med frågorna om hur en princip alls blir bindande samt om man överhuvudtaget kan tala om principer som bindande rätt, kontra ickebindande, på samma vis som man kategoriserar rättsregler. Dessa frägeställningar, ledde i sin tur till ett försök att reda ut betydelsen av begreppet princip i en rättsteoretisk kontext. Detta genomfördes praktiskt genom att titta på just försiktighetsprincipen, i ljuset av de yttringar den förekommit i, för att jämföra slutsatserna från denna översikt med en utvald rättsteoretisk förklaring till begreppet princip. Syftet med detta grepp har varit att se om en sådan jämförelse kan läggas till grund för en bekräftelse av den valda rättsteorin eller om exemplet i form av försiktighetsprincipen och den presenterade rättsteorin istället talar emot varandra i sina respektive förklaringar till syftet och innebördern av begreppet princip. De yttringar av försiktighetsprincipen som ligger tll grund för jämförelsen är dels, en översikt av de instrument som hänvisar till, eller på annat sätt låter sig påverkas av principen och dels, två äldre avgöranden från den internationella domstolen. När det gäller de instrument som inkluderats i översikten har både icke direkt bindande överenskommelser så väl som vanliga konventioner som fastställer gällande rätt mellan traktatspraterna, i ett visst hänseende, använts. Anledningen till att även icke-bindande instrument, av mer så kallad policy-bildande karaktär, utnyttjats har att göra med att dessa, i visst hänseende, kan ses som uttryck för staters vilja att förändra rätten i en viss riktning samt att de tydligare än många konventionella traktat definierat innebörden av försiktighetsprincipen. Detta framgår till exempel av att formuleringen av försiktighetsprincipen i Rio deklarationens princip 15 flitigt hänvisas till i traktat tillkomna senare än konferensen som fastslog principdeklarationen.}},
author = {{Dahlbeck, Moa}},
language = {{eng}},
note = {{Student Paper}},
title = {{The development of principles of law: a review of the status of the precautionary principle}},
year = {{2008}},
}