Svenska, tyska och franska avtalsslut i komparation
(2007)Department of Law
- Abstract
- Denna uppsats har till syfte att systematiskt beskriva hur avtalsslut uppkommer i tysk och fransk rätt, relativt den svenska rätten. Svenska jurister lever i ett allt mer internationaliserat klimat, vilket säkerligen med tiden kommer att ställa allt större krav på kunskaper även utanför den egna rättsordningens regleringar. Att bekanta sig med andra länders juridiska terminologi och tankesätt är långt ifrån lätt. Det är i allra högsta grad en tidskrävande uppgift som dock lönar sig långt mer än man först insett. Både Frankrike och Tyskland är starka aktörer inom den Europeiska Unionen och då Europa förmodligen går mot en gemensam avtalsrätt är det av stort intresse att kunna fastställa vilka kärnregleringar dessa två länder kommer att... (More)
- Denna uppsats har till syfte att systematiskt beskriva hur avtalsslut uppkommer i tysk och fransk rätt, relativt den svenska rätten. Svenska jurister lever i ett allt mer internationaliserat klimat, vilket säkerligen med tiden kommer att ställa allt större krav på kunskaper även utanför den egna rättsordningens regleringar. Att bekanta sig med andra länders juridiska terminologi och tankesätt är långt ifrån lätt. Det är i allra högsta grad en tidskrävande uppgift som dock lönar sig långt mer än man först insett. Både Frankrike och Tyskland är starka aktörer inom den Europeiska Unionen och då Europa förmodligen går mot en gemensam avtalsrätt är det av stort intresse att kunna fastställa vilka kärnregleringar dessa två länder kommer att försöka överföra från sin egen avtalsrätt. Den fråga som genomgående erhöll högst prioritet, i denna uppsats, var således hur stora skillnaderna egentligen är mellan svensk, tysk och fransk avtalsrätt. Den svenska allmänna avtalsrätten regleras huvudsakligen genom avtalslagen, Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område. Den tyska avtalsrättens mest betydelsefulla regleringar finner man i BGB, Bürgerliches Gesetzbuch. Det är huvudsakligen BGB:s första och andra böcker som behandlar allmänna avtalsrättsliga spörsmål. Det har kommit att visa sig att svensk och tysk rätt till stor del överensstämmer på det avtalsrättsliga området. Den tyska rätten är lätt att orientera sig i och de centrala avtalsrättsliga begreppen påminner mycket om våra svenska. Det är egentligen inga större överraskningar man stöter på då man fördjupar sig i tysk avtalsrätt. Den enda skillnad som lätt kan hamna i skymundan men som trots allt är av väsentlig betydelse är regleringen kring återkallande av anbud eller svar på anbud. Här konstaterades att den tyska regleringen var ett steg hårdare än svensk rätt eftersom begränsningen av återtag ligger i ett tidigare skede enligt tysk rätt. Den franska avtalsrätten karaktäriseras genom bestämmelser i Code civil, även kallad Code Napoléon, men även till stor del genom den stora mängd franska litteratur som finns att tillgå på temat avtal. Den franska avtalsrätten avviker förhållandevis tydligt från svensk rätt. Det är väsentligt mycket svårare att hitta tydliga sammanhang i den franska avtalsrätten, då den på flera områden regleras delvis annorlunda än i Sverige. Det finns ett antal luckor i fransk lagtext som utfylls av doktrin, vars åsikter inte sällan divergerar väsentligt. Således förefaller det som mycket svårare att förutse utgången i franska avtalsrättsligt relaterade mål. Flertalet frågeställningar lämnas öppna och hanteras utefter omständigheterna i det enskilda fallet. Fransk avtalsrätt är i väsentlig mån mycket mer individinriktad och bibehåller ett starkt fokus på att korrekta och detaljerade överenskommelser måste ligga till grund för giltiga avtal. Det är hela tiden denna så kallade consentement som utgör basen för det franska avtalet. För en svensk jurist är det inte helt lätt att känna förståelse för det faktum att anbuden i Frankrike sällan har någon form av bindande verkan. Anbudet har endast betydelse om en accept åtföljer den. Den franska avtalsrätten är följaktligen långt mer intresserad av accepten och dess regleringar än av anbudet. Trots vissa väsentliga skillnader mellan svensk, tysk och fransk rätt, var likheterna mellan de tre rättsordningarna påfallande stora. Överallt i juridisk litteratur kan man läsa att det kommer att vara ytterst vanskligt att utforma en gemensam europeisk avtalsrätt. Detta påstående inrymmer säkerligen en stor portion sanning, men samtidigt måste konstateras att det ändå förefaller finnas ett betydande utrymme för harmonisering då lagstiftningen i flertalet fall, med visshet, överensstämmer eller åtminstone inte divergerar alltför starkt. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1557762
- author
- Goanta, Viviénne
- supervisor
- organization
- year
- 2007
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Förmögenhetsrätt, Avtalsrätt
- language
- Swedish
- id
- 1557762
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:21
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:21
@misc{1557762,
abstract = {{Denna uppsats har till syfte att systematiskt beskriva hur avtalsslut uppkommer i tysk och fransk rätt, relativt den svenska rätten. Svenska jurister lever i ett allt mer internationaliserat klimat, vilket säkerligen med tiden kommer att ställa allt större krav på kunskaper även utanför den egna rättsordningens regleringar. Att bekanta sig med andra länders juridiska terminologi och tankesätt är långt ifrån lätt. Det är i allra högsta grad en tidskrävande uppgift som dock lönar sig långt mer än man först insett. Både Frankrike och Tyskland är starka aktörer inom den Europeiska Unionen och då Europa förmodligen går mot en gemensam avtalsrätt är det av stort intresse att kunna fastställa vilka kärnregleringar dessa två länder kommer att försöka överföra från sin egen avtalsrätt. Den fråga som genomgående erhöll högst prioritet, i denna uppsats, var således hur stora skillnaderna egentligen är mellan svensk, tysk och fransk avtalsrätt. Den svenska allmänna avtalsrätten regleras huvudsakligen genom avtalslagen, Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område. Den tyska avtalsrättens mest betydelsefulla regleringar finner man i BGB, Bürgerliches Gesetzbuch. Det är huvudsakligen BGB:s första och andra böcker som behandlar allmänna avtalsrättsliga spörsmål. Det har kommit att visa sig att svensk och tysk rätt till stor del överensstämmer på det avtalsrättsliga området. Den tyska rätten är lätt att orientera sig i och de centrala avtalsrättsliga begreppen påminner mycket om våra svenska. Det är egentligen inga större överraskningar man stöter på då man fördjupar sig i tysk avtalsrätt. Den enda skillnad som lätt kan hamna i skymundan men som trots allt är av väsentlig betydelse är regleringen kring återkallande av anbud eller svar på anbud. Här konstaterades att den tyska regleringen var ett steg hårdare än svensk rätt eftersom begränsningen av återtag ligger i ett tidigare skede enligt tysk rätt. Den franska avtalsrätten karaktäriseras genom bestämmelser i Code civil, även kallad Code Napoléon, men även till stor del genom den stora mängd franska litteratur som finns att tillgå på temat avtal. Den franska avtalsrätten avviker förhållandevis tydligt från svensk rätt. Det är väsentligt mycket svårare att hitta tydliga sammanhang i den franska avtalsrätten, då den på flera områden regleras delvis annorlunda än i Sverige. Det finns ett antal luckor i fransk lagtext som utfylls av doktrin, vars åsikter inte sällan divergerar väsentligt. Således förefaller det som mycket svårare att förutse utgången i franska avtalsrättsligt relaterade mål. Flertalet frågeställningar lämnas öppna och hanteras utefter omständigheterna i det enskilda fallet. Fransk avtalsrätt är i väsentlig mån mycket mer individinriktad och bibehåller ett starkt fokus på att korrekta och detaljerade överenskommelser måste ligga till grund för giltiga avtal. Det är hela tiden denna så kallade consentement som utgör basen för det franska avtalet. För en svensk jurist är det inte helt lätt att känna förståelse för det faktum att anbuden i Frankrike sällan har någon form av bindande verkan. Anbudet har endast betydelse om en accept åtföljer den. Den franska avtalsrätten är följaktligen långt mer intresserad av accepten och dess regleringar än av anbudet. Trots vissa väsentliga skillnader mellan svensk, tysk och fransk rätt, var likheterna mellan de tre rättsordningarna påfallande stora. Överallt i juridisk litteratur kan man läsa att det kommer att vara ytterst vanskligt att utforma en gemensam europeisk avtalsrätt. Detta påstående inrymmer säkerligen en stor portion sanning, men samtidigt måste konstateras att det ändå förefaller finnas ett betydande utrymme för harmonisering då lagstiftningen i flertalet fall, med visshet, överensstämmer eller åtminstone inte divergerar alltför starkt.}},
author = {{Goanta, Viviénne}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Svenska, tyska och franska avtalsslut i komparation}},
year = {{2007}},
}