Arbetsdomstolen och lönediskrimineringstvister - en utmaning för den svenska modellen
(2005)Department of Law
- Abstract
- Alltsedan Arbetsdomstolen (AD) bildades år 1928 har den varit föremål för debatt och det har på senare tid framförallt handlat om intresseledamöterna i domstolen. Den kritik som riktats mot AD har i huvudsak bestått av att det finns en risk att intresseledamöterna i AD gör gemensam sak gentemot den diskriminerade parten för att värna om partsautonomin och de kollektivavtal man gemensamt förhandlat fram. För att undersöka om det finns någon substans bakom kritiken mot domstolen i likalönetvister går uppsatsen igenom samtliga lönediskrimineringstvister som AD prövat. Därigenom framgår att det inte existerar något fall där intresseledamöterna gemensamt har röstat på ett annat sätt än oberoende ledamöter och jurister. Det finns alltså inget... (More)
- Alltsedan Arbetsdomstolen (AD) bildades år 1928 har den varit föremål för debatt och det har på senare tid framförallt handlat om intresseledamöterna i domstolen. Den kritik som riktats mot AD har i huvudsak bestått av att det finns en risk att intresseledamöterna i AD gör gemensam sak gentemot den diskriminerade parten för att värna om partsautonomin och de kollektivavtal man gemensamt förhandlat fram. För att undersöka om det finns någon substans bakom kritiken mot domstolen i likalönetvister går uppsatsen igenom samtliga lönediskrimineringstvister som AD prövat. Därigenom framgår att det inte existerar något fall där intresseledamöterna gemensamt har röstat på ett annat sätt än oberoende ledamöter och jurister. Det finns alltså inget som tyder på att intresseledamöterna gjort gemensam sak vid lönediskrimineringstvister. Det existerar dock ett annat mönster i likalönetvister. Medan representanterna för arbetsgivarsidan konstant röstar till fördel för arbetsgivarintressen är ledamöterna för arbetstagarsidan splittrade. Den vanligaste situationen är att en arbetstagarledamot röstar till kärandens fördel medan den andra röstar som arbetsgivarsidan, till nackdel för käranden. Den som är skiljaktig företräder nästan uteslutande ett kvinnoförbund och är dessutom alltid kvinna. Detta mönster är en indikation på en intressekonflikt mellan de ledamöter som representerar förbund vilka typiskt sätt tjänar på att värdediskrimineringen består och de ledamöter som företräder organisationer där kvinnor dominerar. Intressekonflikten leder till en viss struktur vid omröstningen i likalönetvister. Genom en undersökning av hur syftet med JämL har förändrats över tiden kan man se att JämL från början var en tydlig del av den svenska arbetsrättsliga modellen, men under årens lopp har påverkan från EU och införandet av ett MR-perspektiv lett till att JämL allt mer står för något annat en det övriga arbetsrättsliga reglerna. Denna utveckling förklaras med teorin om det självreglerande och det självsanerande systemet. Ju mer JämL närmar sig det självsanerande systemet desto mindre relevant är det att pröva lönediskriminering i en partsammansatt domstol. Uppsatsen undersöker även hur prövningen av lönediskrimineringstvister i AD lever upp till Europakonventionens regler om rätten till en rättvis rättegång. Här jämförs likalönesituationen med fallen Langborger och Kellermann där svenska specialdomstolar prövats i Europadomstolen. Det mönster som uppstår vid likalönetvister där tre ledamöter röstar på ett sätt och en på ett annat på ytan liknar Kellermann situationen. Skillnaden är att i likalönetvister har de tre ledamöterna intressen som är motsatta kärandens. Intressebalansen i domstolen är därför rubbad i en lönediskrimineringstvist. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1558078
- author
- Hamark, Sofie
- supervisor
- organization
- year
- 2005
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Arbetsrätt
- language
- Swedish
- id
- 1558078
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:22
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:22
@misc{1558078,
abstract = {{Alltsedan Arbetsdomstolen (AD) bildades år 1928 har den varit föremål för debatt och det har på senare tid framförallt handlat om intresseledamöterna i domstolen. Den kritik som riktats mot AD har i huvudsak bestått av att det finns en risk att intresseledamöterna i AD gör gemensam sak gentemot den diskriminerade parten för att värna om partsautonomin och de kollektivavtal man gemensamt förhandlat fram. För att undersöka om det finns någon substans bakom kritiken mot domstolen i likalönetvister går uppsatsen igenom samtliga lönediskrimineringstvister som AD prövat. Därigenom framgår att det inte existerar något fall där intresseledamöterna gemensamt har röstat på ett annat sätt än oberoende ledamöter och jurister. Det finns alltså inget som tyder på att intresseledamöterna gjort gemensam sak vid lönediskrimineringstvister. Det existerar dock ett annat mönster i likalönetvister. Medan representanterna för arbetsgivarsidan konstant röstar till fördel för arbetsgivarintressen är ledamöterna för arbetstagarsidan splittrade. Den vanligaste situationen är att en arbetstagarledamot röstar till kärandens fördel medan den andra röstar som arbetsgivarsidan, till nackdel för käranden. Den som är skiljaktig företräder nästan uteslutande ett kvinnoförbund och är dessutom alltid kvinna. Detta mönster är en indikation på en intressekonflikt mellan de ledamöter som representerar förbund vilka typiskt sätt tjänar på att värdediskrimineringen består och de ledamöter som företräder organisationer där kvinnor dominerar. Intressekonflikten leder till en viss struktur vid omröstningen i likalönetvister. Genom en undersökning av hur syftet med JämL har förändrats över tiden kan man se att JämL från början var en tydlig del av den svenska arbetsrättsliga modellen, men under årens lopp har påverkan från EU och införandet av ett MR-perspektiv lett till att JämL allt mer står för något annat en det övriga arbetsrättsliga reglerna. Denna utveckling förklaras med teorin om det självreglerande och det självsanerande systemet. Ju mer JämL närmar sig det självsanerande systemet desto mindre relevant är det att pröva lönediskriminering i en partsammansatt domstol. Uppsatsen undersöker även hur prövningen av lönediskrimineringstvister i AD lever upp till Europakonventionens regler om rätten till en rättvis rättegång. Här jämförs likalönesituationen med fallen Langborger och Kellermann där svenska specialdomstolar prövats i Europadomstolen. Det mönster som uppstår vid likalönetvister där tre ledamöter röstar på ett sätt och en på ett annat på ytan liknar Kellermann situationen. Skillnaden är att i likalönetvister har de tre ledamöterna intressen som är motsatta kärandens. Intressebalansen i domstolen är därför rubbad i en lönediskrimineringstvist.}},
author = {{Hamark, Sofie}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Arbetsdomstolen och lönediskrimineringstvister - en utmaning för den svenska modellen}},
year = {{2005}},
}