Vitesklausuler i skeppsbyggnadskontrakt jämfört med norska fabrikationskontrakt
(2006)Department of Law
- Abstract
- Examensarbetet är en jämförande uppsats om vitesklausuler i norska fabrikationskontrakt jämfört med några utvalda skeppsbyggnadskontrakt. I det stora norska fabrikationskontraktet NF 92 finns en vitesklausul som anger att vite skall utgå för varje dag som leveransen försenas samt vid försening till vissa speciella tidpunkter, milstolpar. Kvalitén av den tillverkade varan är inte vitesreglerad men kvalitén kontrolleras under konstruktionen. Vitet ligger på 0,15 procent av det upparbetade kontraktspriset per dag med en maximal vitesgräns om 10 procent av kontraktspriset, det vill säga att förseningen kan maximalt vara i 66 dagar. Vite utgår från och med den första dagen försening uppstår. När ett viteskrav har uppstått till följd av att... (More)
- Examensarbetet är en jämförande uppsats om vitesklausuler i norska fabrikationskontrakt jämfört med några utvalda skeppsbyggnadskontrakt. I det stora norska fabrikationskontraktet NF 92 finns en vitesklausul som anger att vite skall utgå för varje dag som leveransen försenas samt vid försening till vissa speciella tidpunkter, milstolpar. Kvalitén av den tillverkade varan är inte vitesreglerad men kvalitén kontrolleras under konstruktionen. Vitet ligger på 0,15 procent av det upparbetade kontraktspriset per dag med en maximal vitesgräns om 10 procent av kontraktspriset, det vill säga att förseningen kan maximalt vara i 66 dagar. Vite utgår från och med den första dagen försening uppstår. När ett viteskrav har uppstått till följd av att bygget har varit försenat i förhållande till en sanktionerad milstolpe under konstruktionsperioden eftergivs viteskravet om leverantören lyckas att leverera den färdiga varan i tid. Vitet stryks under förutsättningen att beställaren inte lidit någon bevisbar skada på grund av förseningen under konstruktionen. Skeppsbyggnadskontrakten ger en betydligt mer splittrad bild. Det finns många olika standardavtal en del utformade av varven andra av beställarsidan och några avtal är utformade gemensamt. De flesta skeppsbyggnadskontrakt bygger på ett standardavtal, hur tydligt det syns beror på de enskilda förhandlarna. Generellt sett finns fyra olika vitesklausuler medtagna i kontrakten: leveransförsening, reduktion av maximala hastigheten, ökad bränsleförbrukning och försämrad lastkapacitet. Klausulerna bygger på en tre stegs ersättning: först kommer nådesteget, sedan kommer vitessteget och till sist kommer hävningssteget. Nådesteget är en marginal om exempelvis 30 dagars försening innan steget upp till vite kommer. Vitessteget består av antigen ett jämnt vite under hela perioden eller ett ökande vite fram till att gränsen för hävning kommer. Hävningssteget inträder vid leveransförsening någonstans mellan 180 dagar och 365 dagar. Avtalen som analyseras i examensarbetet är relativt välskrivna och väl genomtänkta. Den uppfattning som har vuxit sig allt starkare är att NF avtalet är ett betydligt mer effektivt avtal än vad skeppsbyggnadskontrakten är. Genom att endast använda sig av ett enda standardavtal för en hel marknad sparar aktörerna både tid och pengar under hela avtalstiden. Det kostar mycket att ta fram ett standardavtal men det lönar sig på längre sikt eftersom offertförfarande, genomdrivningen av avtalet och eventuella tvister går att lösa på ett mer kostnadseffektivt sätt jämfört med ett flertal olika avtal. Reglerna i olika länder skiljer sig åt vilket gör att för att undvika osäkerhet om vad som gäller vore det troligtvis bättre att ha ett avtal för hela skeppsbyggnadssektorn. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1559376
- author
- Landin, Sara
- supervisor
- organization
- year
- 2006
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Avtalsrätt, Sjörätt
- language
- Swedish
- id
- 1559376
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:23
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:23
@misc{1559376,
abstract = {{Examensarbetet är en jämförande uppsats om vitesklausuler i norska fabrikationskontrakt jämfört med några utvalda skeppsbyggnadskontrakt. I det stora norska fabrikationskontraktet NF 92 finns en vitesklausul som anger att vite skall utgå för varje dag som leveransen försenas samt vid försening till vissa speciella tidpunkter, milstolpar. Kvalitén av den tillverkade varan är inte vitesreglerad men kvalitén kontrolleras under konstruktionen. Vitet ligger på 0,15 procent av det upparbetade kontraktspriset per dag med en maximal vitesgräns om 10 procent av kontraktspriset, det vill säga att förseningen kan maximalt vara i 66 dagar. Vite utgår från och med den första dagen försening uppstår. När ett viteskrav har uppstått till följd av att bygget har varit försenat i förhållande till en sanktionerad milstolpe under konstruktionsperioden eftergivs viteskravet om leverantören lyckas att leverera den färdiga varan i tid. Vitet stryks under förutsättningen att beställaren inte lidit någon bevisbar skada på grund av förseningen under konstruktionen. Skeppsbyggnadskontrakten ger en betydligt mer splittrad bild. Det finns många olika standardavtal en del utformade av varven andra av beställarsidan och några avtal är utformade gemensamt. De flesta skeppsbyggnadskontrakt bygger på ett standardavtal, hur tydligt det syns beror på de enskilda förhandlarna. Generellt sett finns fyra olika vitesklausuler medtagna i kontrakten: leveransförsening, reduktion av maximala hastigheten, ökad bränsleförbrukning och försämrad lastkapacitet. Klausulerna bygger på en tre stegs ersättning: först kommer nådesteget, sedan kommer vitessteget och till sist kommer hävningssteget. Nådesteget är en marginal om exempelvis 30 dagars försening innan steget upp till vite kommer. Vitessteget består av antigen ett jämnt vite under hela perioden eller ett ökande vite fram till att gränsen för hävning kommer. Hävningssteget inträder vid leveransförsening någonstans mellan 180 dagar och 365 dagar. Avtalen som analyseras i examensarbetet är relativt välskrivna och väl genomtänkta. Den uppfattning som har vuxit sig allt starkare är att NF avtalet är ett betydligt mer effektivt avtal än vad skeppsbyggnadskontrakten är. Genom att endast använda sig av ett enda standardavtal för en hel marknad sparar aktörerna både tid och pengar under hela avtalstiden. Det kostar mycket att ta fram ett standardavtal men det lönar sig på längre sikt eftersom offertförfarande, genomdrivningen av avtalet och eventuella tvister går att lösa på ett mer kostnadseffektivt sätt jämfört med ett flertal olika avtal. Reglerna i olika länder skiljer sig åt vilket gör att för att undvika osäkerhet om vad som gäller vore det troligtvis bättre att ha ett avtal för hela skeppsbyggnadssektorn.}},
author = {{Landin, Sara}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Vitesklausuler i skeppsbyggnadskontrakt jämfört med norska fabrikationskontrakt}},
year = {{2006}},
}