Domstolens materiella processledning och dess inverkan på rätten till en rättvis rättegång
(2009)Department of Law
- Abstract
- En ofta diskuterad fråga inom straffprocessen är intresseavvägningen mellan brottsbekämpning och rättssäkerhet. Målet med brottsbekämpningen är att säkerställa att de som är skyldiga till ett brott får sona för detta men samtidigt är det av vikt att domstolen grundligt utreder ansvarsfrågan så att ingen blir oskyldigt dömd. Rättstillämpningen ska gå rätt till och rättsprocessen skall vara effektiv. Enligt förhandlingsprincipen ligger det huvudsakliga ansvaret för hur rättegången styrs på parterna och förhandlingen ske mellan dem inför en opartisk domare. Parterna skall ha samma möjligheter att lägga fram bevisning och argumentera. Vilka möjligheter har då domstolen att ingripa i processen? Enligt officialprincipen får rätten vara... (More)
- En ofta diskuterad fråga inom straffprocessen är intresseavvägningen mellan brottsbekämpning och rättssäkerhet. Målet med brottsbekämpningen är att säkerställa att de som är skyldiga till ett brott får sona för detta men samtidigt är det av vikt att domstolen grundligt utreder ansvarsfrågan så att ingen blir oskyldigt dömd. Rättstillämpningen ska gå rätt till och rättsprocessen skall vara effektiv. Enligt förhandlingsprincipen ligger det huvudsakliga ansvaret för hur rättegången styrs på parterna och förhandlingen ske mellan dem inför en opartisk domare. Parterna skall ha samma möjligheter att lägga fram bevisning och argumentera. Vilka möjligheter har då domstolen att ingripa i processen? Enligt officialprincipen får rätten vara självständigt verksam i processen men frågan är på vilket sätt och i vilken utsträckning. Materiell processledning syftar till att säkerställa att målet blir utrett efter vad dess beskaffenhet kräver samt försäkra att inget onödigt dras in i målet. Rätten har alltså i och med den materiella processledningen ett utredningsansvar. Därutöver innebär den materiella processledningen att rätten kan ställa frågor och göra påpekanden för att avhjälpa otydligheter och ofullständigheter. Syftet med denna framställning är således att klarlägga den materiella processledningen i brottmål samt att utreda hur långt den kan drivas och vilka faktorer som påverkar den. Materiell processledning är vanligt när det gäller gärningsbeskrivningen. Är denna otydlig eller ofullständig har domstolen ett ansvar för att klargöra den då det är av största vikt att den tilltalade begriper vad han är anklagad för. I detta fall har domstolen således en omfattande rätt att vidta åtgärder. Rätten har dessutom en rätt att ingripa vad gäller bevisningen eftersom den har det slutliga ansvaret för att målet blir tillräckligt utrett. Domstolen kan påverka ett förhör genom att ställa frågor och göra påpekanden. Den kan även avvisa frågor som den anser vara otillbörliga eller saknar relevans. Försiktighet skall dock alltid iakttas. Risken med den materiella processledningen är att en part känner sig orättvist behandlad och att misstankar om partisket uppstår. Europakonventionen har stor betydelse för hur domstolarna i medlemsstaterna skall agera i rättsprocessen. Rätten till en rättvis rättegång i artikel 6 är en av de mest omskrivna artiklarna. Artikeln utreds i syfte att klargöra vad som utgör en rättvis rättegång och ifrågasätter om domstolens materiella processledning kan påverka partens rätt till en rättvis rättegång. En rättvis rättegång definieras av att domstolen är opartisk och oavhängig. Därutöver skall parterna enligt likställdhetsprincipen ha samma processuella möjligheter. De minimirättigheter som beskrivs är rätten att bli underrättad om anklagelsen, rätten till försvar samt rätten att förhöra eller låta förhöra vittnen. Enligt Europadomstolens praxis bör domstolen ingripa då den ursprungliga anklagelsen i gärningsbeskrivningen ändrats genom att underrätta den tilltalade. Domstolen får inte heller döma den anklagade för ett nytt brott eller enligt ett annat lagrum utan att den låter honom uttala sig. Det måste finnas en möjlighet för den tilltalade att försvara sig mot en ändrad anklagelse. Domstolen har vidare ett ansvar för att se till att försvarsadvokaten har tillräcklig kompetens då ett effektivt och reellt bistånd måste kunna ges. När det kommer till förhör får domstolen pröva om ett vittnesmål anses bidra till utredningen och om det inte gör det neka förhöret. Det är alltså upp till domstolen att avgöra vilken typ av bevisning som ska tillåtas. Det ifrågasätts vidare huruvida reformen ''En modernare rättegång'' har någon inverkan på den materiella processledningen. Reformen innebär bland annat att muntligheten i rättsprocessen minskas då det finns en ökad möjlighet att hänvisa till de skriftliga handlingarna. Muntlighetsprincipen är dock fortfarande huvudregeln i brottmål. Finner rätten det lämpligt får hänvisningar till handlingarna ske men parterna skall då ha stort inflytande och en hänvisning får helst inte ske mot en parts vilja. Det skall därutöver finnas en möjlighet för domstolen att avvisa bevisning i de fall bevisupptagningen trots rimliga ansträngningar inte kan genomföras och avgörandet inte bör fördröjas ytterligare. Hovrättsförfarandet har ändrats på så sätt att förhör i hovrätt skall ske genom videoupptagning. Det ska alltså inte ske någon förnyad bevisupptagning i hovrätten. Det finns dock vissa undantag och hovrätten kan även själv ta initiativ till ett förnyat förhör. Sammanfattningsvis handlar materiell processledning till övervägande del om intresseavvägningar. Den är av stor vikt för parterna då domstolen med hjälp av den uppfyller den utredande och övervakande funktionen och därutöver bidrar den till en riktig dom. Parternas agerande i straffprocessen, målets komplexitet samt kravet på att handläggningen skall ske inom skälig tid är av avgörande betydelse. Det krävs en viss aktivitet av rätten för att tillgodose rättssäkerheten och för att få tillräckligt mycket underlag för att kunna avgöra målet. För det mesta bör dock domstolen förhålla sig passiv och iaktta försiktighet. Det underlättar vidare om domstolen förklarar sitt agerande och frågar parterna om deras uppfattning i frågan innan åtgärd vidtas. Omständigheterna i det enskilda fallet avgör sedan hur långt domstolen kan gå. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1559951
- author
- Lysell, Sofia
- supervisor
- organization
- year
- 2009
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Processrätt
- language
- Swedish
- id
- 1559951
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:24
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:24
@misc{1559951,
abstract = {{En ofta diskuterad fråga inom straffprocessen är intresseavvägningen mellan brottsbekämpning och rättssäkerhet. Målet med brottsbekämpningen är att säkerställa att de som är skyldiga till ett brott får sona för detta men samtidigt är det av vikt att domstolen grundligt utreder ansvarsfrågan så att ingen blir oskyldigt dömd. Rättstillämpningen ska gå rätt till och rättsprocessen skall vara effektiv. Enligt förhandlingsprincipen ligger det huvudsakliga ansvaret för hur rättegången styrs på parterna och förhandlingen ske mellan dem inför en opartisk domare. Parterna skall ha samma möjligheter att lägga fram bevisning och argumentera. Vilka möjligheter har då domstolen att ingripa i processen? Enligt officialprincipen får rätten vara självständigt verksam i processen men frågan är på vilket sätt och i vilken utsträckning. Materiell processledning syftar till att säkerställa att målet blir utrett efter vad dess beskaffenhet kräver samt försäkra att inget onödigt dras in i målet. Rätten har alltså i och med den materiella processledningen ett utredningsansvar. Därutöver innebär den materiella processledningen att rätten kan ställa frågor och göra påpekanden för att avhjälpa otydligheter och ofullständigheter. Syftet med denna framställning är således att klarlägga den materiella processledningen i brottmål samt att utreda hur långt den kan drivas och vilka faktorer som påverkar den. Materiell processledning är vanligt när det gäller gärningsbeskrivningen. Är denna otydlig eller ofullständig har domstolen ett ansvar för att klargöra den då det är av största vikt att den tilltalade begriper vad han är anklagad för. I detta fall har domstolen således en omfattande rätt att vidta åtgärder. Rätten har dessutom en rätt att ingripa vad gäller bevisningen eftersom den har det slutliga ansvaret för att målet blir tillräckligt utrett. Domstolen kan påverka ett förhör genom att ställa frågor och göra påpekanden. Den kan även avvisa frågor som den anser vara otillbörliga eller saknar relevans. Försiktighet skall dock alltid iakttas. Risken med den materiella processledningen är att en part känner sig orättvist behandlad och att misstankar om partisket uppstår. Europakonventionen har stor betydelse för hur domstolarna i medlemsstaterna skall agera i rättsprocessen. Rätten till en rättvis rättegång i artikel 6 är en av de mest omskrivna artiklarna. Artikeln utreds i syfte att klargöra vad som utgör en rättvis rättegång och ifrågasätter om domstolens materiella processledning kan påverka partens rätt till en rättvis rättegång. En rättvis rättegång definieras av att domstolen är opartisk och oavhängig. Därutöver skall parterna enligt likställdhetsprincipen ha samma processuella möjligheter. De minimirättigheter som beskrivs är rätten att bli underrättad om anklagelsen, rätten till försvar samt rätten att förhöra eller låta förhöra vittnen. Enligt Europadomstolens praxis bör domstolen ingripa då den ursprungliga anklagelsen i gärningsbeskrivningen ändrats genom att underrätta den tilltalade. Domstolen får inte heller döma den anklagade för ett nytt brott eller enligt ett annat lagrum utan att den låter honom uttala sig. Det måste finnas en möjlighet för den tilltalade att försvara sig mot en ändrad anklagelse. Domstolen har vidare ett ansvar för att se till att försvarsadvokaten har tillräcklig kompetens då ett effektivt och reellt bistånd måste kunna ges. När det kommer till förhör får domstolen pröva om ett vittnesmål anses bidra till utredningen och om det inte gör det neka förhöret. Det är alltså upp till domstolen att avgöra vilken typ av bevisning som ska tillåtas. Det ifrågasätts vidare huruvida reformen ''En modernare rättegång'' har någon inverkan på den materiella processledningen. Reformen innebär bland annat att muntligheten i rättsprocessen minskas då det finns en ökad möjlighet att hänvisa till de skriftliga handlingarna. Muntlighetsprincipen är dock fortfarande huvudregeln i brottmål. Finner rätten det lämpligt får hänvisningar till handlingarna ske men parterna skall då ha stort inflytande och en hänvisning får helst inte ske mot en parts vilja. Det skall därutöver finnas en möjlighet för domstolen att avvisa bevisning i de fall bevisupptagningen trots rimliga ansträngningar inte kan genomföras och avgörandet inte bör fördröjas ytterligare. Hovrättsförfarandet har ändrats på så sätt att förhör i hovrätt skall ske genom videoupptagning. Det ska alltså inte ske någon förnyad bevisupptagning i hovrätten. Det finns dock vissa undantag och hovrätten kan även själv ta initiativ till ett förnyat förhör. Sammanfattningsvis handlar materiell processledning till övervägande del om intresseavvägningar. Den är av stor vikt för parterna då domstolen med hjälp av den uppfyller den utredande och övervakande funktionen och därutöver bidrar den till en riktig dom. Parternas agerande i straffprocessen, målets komplexitet samt kravet på att handläggningen skall ske inom skälig tid är av avgörande betydelse. Det krävs en viss aktivitet av rätten för att tillgodose rättssäkerheten och för att få tillräckligt mycket underlag för att kunna avgöra målet. För det mesta bör dock domstolen förhålla sig passiv och iaktta försiktighet. Det underlättar vidare om domstolen förklarar sitt agerande och frågar parterna om deras uppfattning i frågan innan åtgärd vidtas. Omständigheterna i det enskilda fallet avgör sedan hur långt domstolen kan gå.}},
author = {{Lysell, Sofia}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Domstolens materiella processledning och dess inverkan på rätten till en rättvis rättegång}},
year = {{2009}},
}