Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Varumärkesintrång i cyberspace

Mattsson, Ylva (2001)
Department of Law
Abstract
I dagens handel där distansen mellan näringsidkare och konsumenter ständigt ökar och konkurrensen mellan näringsidkare blir allt hårdare, spelar varumärket en avgörande roll för företagens överlevnad. Att slå vakt om och skydda sitt varumärke kan bli ett viktigt led i kriget om marknadsdelarna. En genomtänkt strategi för exploatering är nödvändig liksom en ständig bevakning mot intrång. I och med Internets uppkomst används varumärken även i diverse nya former vilket medför att varumärkesinnehavaren numera även är tvungen att bevaka de nya varumärkesformerna. Förutom att ha de traditionella varumärkena under uppsikt måste innehavaren även hindra att någon annan använder förväxlingsbart domännamn samt hindra otillåten länkning och dolda... (More)
I dagens handel där distansen mellan näringsidkare och konsumenter ständigt ökar och konkurrensen mellan näringsidkare blir allt hårdare, spelar varumärket en avgörande roll för företagens överlevnad. Att slå vakt om och skydda sitt varumärke kan bli ett viktigt led i kriget om marknadsdelarna. En genomtänkt strategi för exploatering är nödvändig liksom en ständig bevakning mot intrång. I och med Internets uppkomst används varumärken även i diverse nya former vilket medför att varumärkesinnehavaren numera även är tvungen att bevaka de nya varumärkesformerna. Förutom att ha de traditionella varumärkena under uppsikt måste innehavaren även hindra att någon annan använder förväxlingsbart domännamn samt hindra otillåten länkning och dolda metataggar till hans webbsida. Frågan är om varumärkesinnehavaren har någon faktisk möjlighet att hindra användningen av dessa nya fenomen eftersom avsaknaden av regleringar gör att man är hänvisad till de traditionella känneteckensregleringarna. Numera har domännamnsanvändningen i praktiken fått ställningen av ett företags varumärke och lockar till sig kunder på samma sätt, vilket har lett till att det blivit av stor ekonomisk vikt för företagen att inneha rätten till det domännamn som motsvarar deras varumärke. Domännamnets svaghet då det ska jämföras juridiskt med varumärket är att det till sin ursprungliga funktion endast är en del av en adress samt viss osäkerhet råder om den kan fungera individualiserande utan att sammankopplas med webbsidan. Trots detta verkar det som att domännamn kan jämställas juridiskt med ett traditionellt varumärke om det uppvisar särskiljningsförmåga och används som kännetecken för varor/tjänster och att de båda därmed ska kunna jämställas rent juridiskt. Slutsatsen av att varumärket och domännamnet kan jämställas är att rätten till ett varumärke även kan utsträckas till liknande domännamn. Detta innebär att varumärkesinnehavaren kan hindra registreringen av ett förväxlingsbart domännamn. Domännamnet och varumärket är emellertid inte helt jämställda vilket visar sig i att enbart registreringen av det tidigare inte ger innehavaren ett känneteckenrättsligt skydd. Likheten mellan fenomenen har dock lett till att domännamn numera kan registreras som ett varumärke eller som firma hos PRV och på så vis skyddas av den nationella rättsordningen. Det är klart att både metataggar och länkar kan utgöra kännetecken men frågan är huruvida användningen av fenomenen kan tänkas inkräkta på varumärkesrätten och om det är möjligt att tillämpa känneteckensregleringarna på fenomenen. Troligtvis torde både varumärkeslagen och marknadsföringslagen kunna tillämpas på de båda fenomenen om användningen kan komma att skada varumärkesinnehavaren. Den territoriellt betingade varumärkesrättens tillkortakommande framträder tydligt vid gränsöverskridande hantering över Internet. Internets gränslöshet gör att varumärkesanvändningen finns överallt i världens alla uppkopplade datorer. Hur ska man då bedöma jurisdiktionen och lagvalet då användningen finns överallt och ingenstans på samma gång? Att bygga domsrätt och lagvalsrätten enbart på den omständigheten att varumärket finns på Internet är inte att rekommendera eftersom detta dels skulle innebära en alltför utsträckt jurisdiktion vilken skulle inkräkta på andra staters rätt, dels hindra framväxten och expansionen av Internet. Alltså krävs någon sorts anknytning till landet. De anknytningsfaktorer som är mest relevanta för att bestämma forum vid intrång i varumärkesrätter är svarandes hemvistforum och deliktforum. Möjligtvis skulle även filialforum kunna liknas vid en webbsida men eftersom dess tillämplighet inte har prövats i praktiken är ingenting säkert. Viss hjälp att reglera frågorna kan fås genom att använda de riktlinjer som utvecklats för att utröna specific jurisdiction i amerikansk rättspraxis. För att minimum kontakt med forumstaten ska föreligga ser man om svarande medvetet exponerat sig mot forumstaten, om tvisten har sitt ursprung i handling som kan hänföras till territoriet och om utövandet av jurisdiktionen är skäligt. Eftersom principerna inte finns i det svenska rättssystemet kan ingen direkt analogi göras ännu, men det är inte omöjligt att principen kommer att kunna tillmätas betydelse även utanför amerikanskt territorium. För lagvalets del används lagen i det land där skadan inträffade. I det nuvarande läget råder dock osäkerhet om huruvida både handlingsorten- och skadeortens lag kan tillämpas. Problemet är att den skadegörande handlingen inte alltid kan lokaliseras i Internet sammanhang samt att det är osäkert huruvida endast handlingsorten ska vara avgörande vid distansskador. Det har diskuterats om man här skulle kunna använda sig av effektprincipen, som gör en marknadsföringsåtgärd åtkomlig enligt MFL eller om sändarlandsprincipen i stället skulle vara den adekvata lösningen. Andra tänkbara anknytningsfaktorer förutom handlingsorten är den individualiserade metoden som i stället ser till vilket land tvisten har närmast anknytning. Eftersom den internationella åsikten är att varumärken endast skyddas i det land där rätten uppkommit, krävs alltså att användningen av varumärket kan hänföras till skyddslandet. Användningen av ett varumärke kan, enligt VmL, hänföras till svenskt territorium om varan tillhandahålls/avses att tillhandahållas här. Det synes som den regerande åsikten är att en immateriell rättighet är tillhandahållen här då den laddas ned i mottagarens dator, medan kravet på avsett tillhandahållande är att någon sorts interaktivitet mellan parterna har ägt rum. Slutligen bör poängteras att nationella domar sällan tillerkänns rättsverkan eller kan verkställas utanför EES-området, vilket medför att en nationell dom i ett varumärkesrättsligt mål med anknytning till utlandet, kan vara betydelselös. Osäkerheten om möjligheten av erkännande och verkställande är därmed ett starkt incitament för en gemensam global reglering av varumärkesrätten. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Mattsson, Ylva
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Immaterialrätt, IT-rätt
language
Swedish
id
1560150
date added to LUP
2010-03-08 15:55:26
date last changed
2010-03-08 15:55:26
@misc{1560150,
  abstract     = {{I dagens handel där distansen mellan näringsidkare och konsumenter ständigt ökar och konkurrensen mellan näringsidkare blir allt hårdare, spelar varumärket en avgörande roll för företagens överlevnad. Att slå vakt om och skydda sitt varumärke kan bli ett viktigt led i kriget om marknadsdelarna. En genomtänkt strategi för exploatering är nödvändig liksom en ständig bevakning mot intrång. I och med Internets uppkomst används varumärken även i diverse nya former vilket medför att varumärkesinnehavaren numera även är tvungen att bevaka de nya varumärkesformerna. Förutom att ha de traditionella varumärkena under uppsikt måste innehavaren även hindra att någon annan använder förväxlingsbart domännamn samt hindra otillåten länkning och dolda metataggar till hans webbsida. Frågan är om varumärkesinnehavaren har någon faktisk möjlighet att hindra användningen av dessa nya fenomen eftersom avsaknaden av regleringar gör att man är hänvisad till de traditionella känneteckensregleringarna. Numera har domännamnsanvändningen i praktiken fått ställningen av ett företags varumärke och lockar till sig kunder på samma sätt, vilket har lett till att det blivit av stor ekonomisk vikt för företagen att inneha rätten till det domännamn som motsvarar deras varumärke. Domännamnets svaghet då det ska jämföras juridiskt med varumärket är att det till sin ursprungliga funktion endast är en del av en adress samt viss osäkerhet råder om den kan fungera individualiserande utan att sammankopplas med webbsidan. Trots detta verkar det som att domännamn kan jämställas juridiskt med ett traditionellt varumärke om det uppvisar särskiljningsförmåga och används som kännetecken för varor/tjänster och att de båda därmed ska kunna jämställas rent juridiskt. Slutsatsen av att varumärket och domännamnet kan jämställas är att rätten till ett varumärke även kan utsträckas till liknande domännamn. Detta innebär att varumärkesinnehavaren kan hindra registreringen av ett förväxlingsbart domännamn. Domännamnet och varumärket är emellertid inte helt jämställda vilket visar sig i att enbart registreringen av det tidigare inte ger innehavaren ett känneteckenrättsligt skydd. Likheten mellan fenomenen har dock lett till att domännamn numera kan registreras som ett varumärke eller som firma hos PRV och på så vis skyddas av den nationella rättsordningen. Det är klart att både metataggar och länkar kan utgöra kännetecken men frågan är huruvida användningen av fenomenen kan tänkas inkräkta på varumärkesrätten och om det är möjligt att tillämpa känneteckensregleringarna på fenomenen. Troligtvis torde både varumärkeslagen och marknadsföringslagen kunna tillämpas på de båda fenomenen om användningen kan komma att skada varumärkesinnehavaren. Den territoriellt betingade varumärkesrättens tillkortakommande framträder tydligt vid gränsöverskridande hantering över Internet. Internets gränslöshet gör att varumärkesanvändningen finns överallt i världens alla uppkopplade datorer. Hur ska man då bedöma jurisdiktionen och lagvalet då användningen finns överallt och ingenstans på samma gång? Att bygga domsrätt och lagvalsrätten enbart på den omständigheten att varumärket finns på Internet är inte att rekommendera eftersom detta dels skulle innebära en alltför utsträckt jurisdiktion vilken skulle inkräkta på andra staters rätt, dels hindra framväxten och expansionen av Internet. Alltså krävs någon sorts anknytning till landet. De anknytningsfaktorer som är mest relevanta för att bestämma forum vid intrång i varumärkesrätter är svarandes hemvistforum och deliktforum. Möjligtvis skulle även filialforum kunna liknas vid en webbsida men eftersom dess tillämplighet inte har prövats i praktiken är ingenting säkert. Viss hjälp att reglera frågorna kan fås genom att använda de riktlinjer som utvecklats för att utröna specific jurisdiction i amerikansk rättspraxis. För att minimum kontakt med forumstaten ska föreligga ser man om svarande medvetet exponerat sig mot forumstaten, om tvisten har sitt ursprung i handling som kan hänföras till territoriet och om utövandet av jurisdiktionen är skäligt. Eftersom principerna inte finns i det svenska rättssystemet kan ingen direkt analogi göras ännu, men det är inte omöjligt att principen kommer att kunna tillmätas betydelse även utanför amerikanskt territorium. För lagvalets del används lagen i det land där skadan inträffade. I det nuvarande läget råder dock osäkerhet om huruvida både handlingsorten- och skadeortens lag kan tillämpas. Problemet är att den skadegörande handlingen inte alltid kan lokaliseras i Internet sammanhang samt att det är osäkert huruvida endast handlingsorten ska vara avgörande vid distansskador. Det har diskuterats om man här skulle kunna använda sig av effektprincipen, som gör en marknadsföringsåtgärd åtkomlig enligt MFL eller om sändarlandsprincipen i stället skulle vara den adekvata lösningen. Andra tänkbara anknytningsfaktorer förutom handlingsorten är den individualiserade metoden som i stället ser till vilket land tvisten har närmast anknytning. Eftersom den internationella åsikten är att varumärken endast skyddas i det land där rätten uppkommit, krävs alltså att användningen av varumärket kan hänföras till skyddslandet. Användningen av ett varumärke kan, enligt VmL, hänföras till svenskt territorium om varan tillhandahålls/avses att tillhandahållas här. Det synes som den regerande åsikten är att en immateriell rättighet är tillhandahållen här då den laddas ned i mottagarens dator, medan kravet på avsett tillhandahållande är att någon sorts interaktivitet mellan parterna har ägt rum. Slutligen bör poängteras att nationella domar sällan tillerkänns rättsverkan eller kan verkställas utanför EES-området, vilket medför att en nationell dom i ett varumärkesrättsligt mål med anknytning till utlandet, kan vara betydelselös. Osäkerheten om möjligheten av erkännande och verkställande är därmed ett starkt incitament för en gemensam global reglering av varumärkesrätten.}},
  author       = {{Mattsson, Ylva}},
  language     = {{swe}},
  note         = {{Student Paper}},
  title        = {{Varumärkesintrång i cyberspace}},
  year         = {{2001}},
}