Provokation som spaningsmetod - från misstanke till rättegång
(2003)Department of Law
- Abstract
- Arbetet behandlar polisens särskilda spaningsmetoder, av vilka provokation kan sägas vara den för allmänheten mest kända spaningsmetoden. Övriga särskilda spaningsmetoder som presenteras i arbetet är kontrollerade leveranser, desinformation, infiltration och fria spanare. Arbetet har skrivits med utgångspunkten att presentera dessa särskilda spaningsmetoder och analysera eventuella risker som kan följa av deras användande, särskilt med hänsyn till den enskildes rättssäkerhet och skydd för integriteten. Tyngdpunkten ligger på provokationer. Arbetet behandlar också frågan om vilka sanktionsmöjligheter som finns om en provokation genomförts på ett felaktigt sätt, och likaså om rätten kan avvisa eller förbjuda bevisning som åtkommits via en... (More)
- Arbetet behandlar polisens särskilda spaningsmetoder, av vilka provokation kan sägas vara den för allmänheten mest kända spaningsmetoden. Övriga särskilda spaningsmetoder som presenteras i arbetet är kontrollerade leveranser, desinformation, infiltration och fria spanare. Arbetet har skrivits med utgångspunkten att presentera dessa särskilda spaningsmetoder och analysera eventuella risker som kan följa av deras användande, särskilt med hänsyn till den enskildes rättssäkerhet och skydd för integriteten. Tyngdpunkten ligger på provokationer. Arbetet behandlar också frågan om vilka sanktionsmöjligheter som finns om en provokation genomförts på ett felaktigt sätt, och likaså om rätten kan avvisa eller förbjuda bevisning som åtkommits via en sådan provokation. Om sådan bevisning inte kan avvisas, får det otillbörliga beteendet någon annan effekt i rättegången? Att de särskilda spaningsmetoderna i skrivande stund inte är lagreglerade anser jag vara det främsta tecknet på att risker i rättssäkerhets- och integritetsskyddshänseende kan föreligga. Avsaknad av direkt lagstöd som tillåter användandet av särskilda spaningsmetoder behöver emellertid inte innebära att rättssäkerheten och integritetsskyddet har satts ur spel. Den lagreglering som finns för myndighetsutövning i allmänhet och för polisen i synnerhet ger trots allt vägledning på området. Förarbetsuttalanden, praxis och doktrin bidrar också till att nyansera och specificera när och på vilka grunder särskilda spaningsmetoder kan anses tillåtna, samt vilka begränsningar som finns. När det gäller provokationer så har följande kriterier utkristalliserats för att en provokation skall anses vara tillåten. 1) Det är aldrig tillåtet att provocera någon att begå ett brott som denna annars inte skulle ha begått. 2) För att en provokativ åtgärd skall vara tillåten krävs stark misstanke om brott. 3) Provokation får tillgripas endast vid grov brottslighet. 4) Behovs - och proportionalitetsprinciperna måste iakttagas. 5) Beslut om provokation skall fattas av åklagare. 6) Provokationsåtgärden måste noga dokumenteras. De lagregler som finns för att säkerställa rättssäkerheten och integritetsskyddet återfinns främst i RF, RB och i Europakonventionens artiklar. Två artiklar har behandlats i arbetet, artikel 6 - rätten till domstolsprövning och artikel 8 - rätten till respekt för privatlivet. Legalitetsprincipen i 1 kap 1 § RF är den utgångspunkt jag har valt för arbetet - ''den offentliga makten utövas under lagarna''. 2 kap RF anger de fri- och rättigheter som den enskilde tillförsäkras gentemot ingrepp från det offentliga. Merparten av dessa fri- och rättigheter kan emellertid inskränkas med stöd av lag. Inskränkningar i fri- och rättigheterna får vidare endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Att särskilda spaningsmetoder uppvisar likheter med tvångsmedel förefaller tydligt. Det är fråga om ingrepp i den enskildes integritet från det offentligas sida, som inte är av frivillig karaktär. Den stora skillnaden är att användningen av tvångsmedel är lagreglerad. Jag anser att lagstöd för särskilda spaningsmetoder är önskvärt och synnerligen nödvändigt. Rättegången och frågan om den fria bevisföringens och bevisvärderingens princip presenteras och ställs i relation till oegentligt åtkommen bevisning och hanteringen av sådan bevisning. För svensk rätt konstateras att det är främmande att låta ett brott förbli obeivrat på grund av att bevisning åtkommits på ett oegentligt sätt. Denna bevisning och sättet den åtkommits på kan istället motivera en strafflindring. Det statliga utredningsintresset, vilket innebär att staten eftersträvar att uppnå materiellt riktiga domar, ställs mot den enskildes skyddsintresse. Det enda skyddsintresse som befunnits vara av sådan karaktär att det statliga utredningsintresset får ge vika är vissa undantag i vittnesplikten. Närstående till den tilltalade och personer ur vissa yrkesgrupper är undantagna från vittnesplikten. För den närståendes del kan undantaget från vittnesplikten bottna i att man inte vill försätta den närstående i en svår situation, exempelvis att välja mellan att berätta sanningen och se sin närstående få ett långvarigt fängelsestraff eller att ljuga och därigenom begå mened. Det befinns således vara för betungande att tvinga en närstående att vittna. Undantaget från vittnesplikten för vissa yrkesgrupper beror sannolikt på att allmänhetens förtroende för dessa yrkesgrupper anses vara viktigare att upprätthålla än att uppnå en materiellt riktig dom. Utöver dessa undantag för vittnesplikten föreligger i dagsläget inget hinder mot att lägga fram relevant bevisning av alla dess slag. Bevisningen kan emellertid komma att få ett lågt bevisvärde. Domstolen har ej att ta ställning till vilka metoder som polisen använt sig av för att anskaffa bevisning. Detta i enlighet med principerna för den ackusatoriska straffprocessen. Som nämnts ovan, kan emellertid grund för strafflindring föreligga, om polisens metoder varit uppenbart otillbörliga. Överskottsinformation behandlas även i arbetet, om än kortfattat, i anslutning till ett mål som berör användning av sådan information. Som nämnts ovan, så har avsaknaden av lagstiftning gällande särskilda spaningsmetoder i mina ögon utgjort en risk i rättssäkerhetshänseende. En färsk utredning har lagt fram förslag till att lagreglera bland annat provokationer och kontrollerade leveranser. Att det finns en vilja till att lagstifta på området, anser jag i sig vara ett stort framsteg. Däremot har jag synpunkter på de aktuella lagförslagen, då risk finns att ett för brett användningsområde kan komma att bli konsekvensen. Av uttalanden i utredningen framgår det inte som att användningsområdet för provokationer var avsett att utvidgas från det som tidigare varit fallet. Utredningen är som sagt väldigt ny och har således inte varit ute på remiss än, och jag håller det för troligt att lagförslaget kan komma att modifieras både en och två gånger innan det är dags att lagstifta. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1561764
- author
- Saure, Erik
- supervisor
- organization
- year
- 2003
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Straffrätt
- language
- Swedish
- id
- 1561764
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:29
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:29
@misc{1561764,
abstract = {{Arbetet behandlar polisens särskilda spaningsmetoder, av vilka provokation kan sägas vara den för allmänheten mest kända spaningsmetoden. Övriga särskilda spaningsmetoder som presenteras i arbetet är kontrollerade leveranser, desinformation, infiltration och fria spanare. Arbetet har skrivits med utgångspunkten att presentera dessa särskilda spaningsmetoder och analysera eventuella risker som kan följa av deras användande, särskilt med hänsyn till den enskildes rättssäkerhet och skydd för integriteten. Tyngdpunkten ligger på provokationer. Arbetet behandlar också frågan om vilka sanktionsmöjligheter som finns om en provokation genomförts på ett felaktigt sätt, och likaså om rätten kan avvisa eller förbjuda bevisning som åtkommits via en sådan provokation. Om sådan bevisning inte kan avvisas, får det otillbörliga beteendet någon annan effekt i rättegången? Att de särskilda spaningsmetoderna i skrivande stund inte är lagreglerade anser jag vara det främsta tecknet på att risker i rättssäkerhets- och integritetsskyddshänseende kan föreligga. Avsaknad av direkt lagstöd som tillåter användandet av särskilda spaningsmetoder behöver emellertid inte innebära att rättssäkerheten och integritetsskyddet har satts ur spel. Den lagreglering som finns för myndighetsutövning i allmänhet och för polisen i synnerhet ger trots allt vägledning på området. Förarbetsuttalanden, praxis och doktrin bidrar också till att nyansera och specificera när och på vilka grunder särskilda spaningsmetoder kan anses tillåtna, samt vilka begränsningar som finns. När det gäller provokationer så har följande kriterier utkristalliserats för att en provokation skall anses vara tillåten. 1) Det är aldrig tillåtet att provocera någon att begå ett brott som denna annars inte skulle ha begått. 2) För att en provokativ åtgärd skall vara tillåten krävs stark misstanke om brott. 3) Provokation får tillgripas endast vid grov brottslighet. 4) Behovs - och proportionalitetsprinciperna måste iakttagas. 5) Beslut om provokation skall fattas av åklagare. 6) Provokationsåtgärden måste noga dokumenteras. De lagregler som finns för att säkerställa rättssäkerheten och integritetsskyddet återfinns främst i RF, RB och i Europakonventionens artiklar. Två artiklar har behandlats i arbetet, artikel 6 - rätten till domstolsprövning och artikel 8 - rätten till respekt för privatlivet. Legalitetsprincipen i 1 kap 1 § RF är den utgångspunkt jag har valt för arbetet - ''den offentliga makten utövas under lagarna''. 2 kap RF anger de fri- och rättigheter som den enskilde tillförsäkras gentemot ingrepp från det offentliga. Merparten av dessa fri- och rättigheter kan emellertid inskränkas med stöd av lag. Inskränkningar i fri- och rättigheterna får vidare endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Att särskilda spaningsmetoder uppvisar likheter med tvångsmedel förefaller tydligt. Det är fråga om ingrepp i den enskildes integritet från det offentligas sida, som inte är av frivillig karaktär. Den stora skillnaden är att användningen av tvångsmedel är lagreglerad. Jag anser att lagstöd för särskilda spaningsmetoder är önskvärt och synnerligen nödvändigt. Rättegången och frågan om den fria bevisföringens och bevisvärderingens princip presenteras och ställs i relation till oegentligt åtkommen bevisning och hanteringen av sådan bevisning. För svensk rätt konstateras att det är främmande att låta ett brott förbli obeivrat på grund av att bevisning åtkommits på ett oegentligt sätt. Denna bevisning och sättet den åtkommits på kan istället motivera en strafflindring. Det statliga utredningsintresset, vilket innebär att staten eftersträvar att uppnå materiellt riktiga domar, ställs mot den enskildes skyddsintresse. Det enda skyddsintresse som befunnits vara av sådan karaktär att det statliga utredningsintresset får ge vika är vissa undantag i vittnesplikten. Närstående till den tilltalade och personer ur vissa yrkesgrupper är undantagna från vittnesplikten. För den närståendes del kan undantaget från vittnesplikten bottna i att man inte vill försätta den närstående i en svår situation, exempelvis att välja mellan att berätta sanningen och se sin närstående få ett långvarigt fängelsestraff eller att ljuga och därigenom begå mened. Det befinns således vara för betungande att tvinga en närstående att vittna. Undantaget från vittnesplikten för vissa yrkesgrupper beror sannolikt på att allmänhetens förtroende för dessa yrkesgrupper anses vara viktigare att upprätthålla än att uppnå en materiellt riktig dom. Utöver dessa undantag för vittnesplikten föreligger i dagsläget inget hinder mot att lägga fram relevant bevisning av alla dess slag. Bevisningen kan emellertid komma att få ett lågt bevisvärde. Domstolen har ej att ta ställning till vilka metoder som polisen använt sig av för att anskaffa bevisning. Detta i enlighet med principerna för den ackusatoriska straffprocessen. Som nämnts ovan, kan emellertid grund för strafflindring föreligga, om polisens metoder varit uppenbart otillbörliga. Överskottsinformation behandlas även i arbetet, om än kortfattat, i anslutning till ett mål som berör användning av sådan information. Som nämnts ovan, så har avsaknaden av lagstiftning gällande särskilda spaningsmetoder i mina ögon utgjort en risk i rättssäkerhetshänseende. En färsk utredning har lagt fram förslag till att lagreglera bland annat provokationer och kontrollerade leveranser. Att det finns en vilja till att lagstifta på området, anser jag i sig vara ett stort framsteg. Däremot har jag synpunkter på de aktuella lagförslagen, då risk finns att ett för brett användningsområde kan komma att bli konsekvensen. Av uttalanden i utredningen framgår det inte som att användningsområdet för provokationer var avsett att utvidgas från det som tidigare varit fallet. Utredningen är som sagt väldigt ny och har således inte varit ute på remiss än, och jag håller det för troligt att lagförslaget kan komma att modifieras både en och två gånger innan det är dags att lagstifta.}},
author = {{Saure, Erik}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Provokation som spaningsmetod - från misstanke till rättegång}},
year = {{2003}},
}