Internationella utmaningar för de svenska behörighetsregleringarna på hälso och sjukvårdens område
(2006)Department of Law
- Abstract
- Detta arbete behandlar de svenska behörighetsregleringarna inom hälso- och sjukvården ur ett gemenskapsrättsligt respektive internationellt perspektiv. I arbetet undersöker jag hur man kommit att lösa konflikten mellan den fria rörligheten för arbetstagare och upprätthållande av en god och säker hälso- och sjukvård genom reglering av yrkesverksamhet på området. I syfte att analysera behörighetsregleringarna inom hälso- och sjukvården har jag tagit min utgångspunkt i den diskussion om begreppet styrning som förts framförallt inom det statsvetenskapliga forskningsfältet. Denna forskning har främst kommit att behandla det så kallade implementeringsproblemet, med andra ord hur fattade beslut skall omsättas i faktisk handling samt de... (More)
- Detta arbete behandlar de svenska behörighetsregleringarna inom hälso- och sjukvården ur ett gemenskapsrättsligt respektive internationellt perspektiv. I arbetet undersöker jag hur man kommit att lösa konflikten mellan den fria rörligheten för arbetstagare och upprätthållande av en god och säker hälso- och sjukvård genom reglering av yrkesverksamhet på området. I syfte att analysera behörighetsregleringarna inom hälso- och sjukvården har jag tagit min utgångspunkt i den diskussion om begreppet styrning som förts framförallt inom det statsvetenskapliga forskningsfältet. Denna forskning har främst kommit att behandla det så kallade implementeringsproblemet, med andra ord hur fattade beslut skall omsättas i faktisk handling samt de förhållanden som kan antas störa denna process. Kravet på statlig legitimation och auktorisation för vissa yrkesgrupper utgör ett av de medel som står staten till buds vid förverkligandet av de målen om en god och säker vård på lika villkor för alla medborgare i Sverige. Detta krav går dock i princip stick i stäv med de gemenskapsrättsliga principerna om fri rörlighet för arbetstagare inom gemenskapen. Vid en avvägning mellan dessa bägge intressen har det nationella behovet av kvalitetssäkring av olika verksamheter kommit att väga tyngst och subsidiaritetsprincipen har därför kommit att råda. På detta sätt har nationella behörighetsregleringar kommit att anses acceptabla inom gemenskapsrätten. För att ändå göra det möjligt med en fri rörlighet för arbetstagare inom yrken belagda med olika former av auktorisationskrav har det instiftats en rad olika system för ömsesidigt erkännande av examensbevis utfärdade i de olika medlemsländerna. Examensbevisen utfärdade i ett medlemsland kan ligga till grund för exempelvis yrkeslegitimationer i ett annat. Men då väl en arbetstagare erhållit en yrkeslegitimation i ett land och därmed vunnit tillträda till denna stats arbetsmarknad uppstår ett nytt problem. Hur skall man behandla de som begår försummelser i ett land, lämnar detta land och sedan fortsätter sin verksamhet i ett annat medlemsland för att på detta vis komma undan åtgärder från myndigheterna i det tidigare verksamhetslandet. Det senare problemet har ansetts vara svårlöst. Det har hitintills varit relativt enkelt att besluta om att ömsesidigt erkänna examensbevis. Däremot har det varit svårare att komma längre än att besluta om att myndigheterna i de olika medlemsländerna skall utbyta information i det fall de skulle återkalla en viss legitimation, begränsa viss yrkesutövares förskrivningsrätt, ålägga disciplinpåföljder i ett visst ärende eller döma viss person till straffansvar. Förutom de gemenskapsrättsliga frågorna behandlas i arbetet också den ordning som gäller inom Norden respektive de nationella regleringarna som behandlar erkännandet av examensbevis från länder utanför gemenskapen respektive Norden. Ett beslut om att en viss yrkesutövare skall anses behörig för ett visst yrke har genom detta alltmer kommit att ha internationella implikationer. Denna utveckling kan ses som ett exempel på en vidare tendens av ökad internationalisering av den tidigare så nationella förvaltningsrätten. Detta förhållande har också sina avigsidor. Den komplicerar bilden av det tidigare relativt enkla förhållandet mellan de svenska myndigheterna och de svenska medborgarna, annorlunda uttryckt komplicerar utvecklingen de svenska myndigheternas möjlighet att suveränt styra de i Sverige verksamma yrkesutövarna. I denna del kan knappast några gemenskapsrättsliga regler komma att sätta käppar i hjulet, så vida yrkesregleringarna inte har någon diskriminerande verkan gentemot arbetstagare från andra medlemsstater. På ett annat plan kan dock en förändring skönjas. Sverige är ett av de länder inom unionen som tidigare har haft det lägsta antalet reglerade yrken. Utvecklingen mot alltfler reglerade yrken kan mot bakgrund av detta ses som en anpassning av de förhållanden som råder inom andra medlemsstater I uppsatsen förordar jag en utökad koordinering inom gemenskapen av de etiska riktlinjerna som en möjlig väg för att på detta sätt förena intresset av en fördjupad integration inom gemenskapen med intresset av en god och säker vård. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1562215
- author
- Sundberg, Göran
- supervisor
- organization
- year
- 2006
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Förvaltningsrätt, Medicinsk rätt
- language
- Swedish
- id
- 1562215
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:29
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:29
@misc{1562215,
abstract = {{Detta arbete behandlar de svenska behörighetsregleringarna inom hälso- och sjukvården ur ett gemenskapsrättsligt respektive internationellt perspektiv. I arbetet undersöker jag hur man kommit att lösa konflikten mellan den fria rörligheten för arbetstagare och upprätthållande av en god och säker hälso- och sjukvård genom reglering av yrkesverksamhet på området. I syfte att analysera behörighetsregleringarna inom hälso- och sjukvården har jag tagit min utgångspunkt i den diskussion om begreppet styrning som förts framförallt inom det statsvetenskapliga forskningsfältet. Denna forskning har främst kommit att behandla det så kallade implementeringsproblemet, med andra ord hur fattade beslut skall omsättas i faktisk handling samt de förhållanden som kan antas störa denna process. Kravet på statlig legitimation och auktorisation för vissa yrkesgrupper utgör ett av de medel som står staten till buds vid förverkligandet av de målen om en god och säker vård på lika villkor för alla medborgare i Sverige. Detta krav går dock i princip stick i stäv med de gemenskapsrättsliga principerna om fri rörlighet för arbetstagare inom gemenskapen. Vid en avvägning mellan dessa bägge intressen har det nationella behovet av kvalitetssäkring av olika verksamheter kommit att väga tyngst och subsidiaritetsprincipen har därför kommit att råda. På detta sätt har nationella behörighetsregleringar kommit att anses acceptabla inom gemenskapsrätten. För att ändå göra det möjligt med en fri rörlighet för arbetstagare inom yrken belagda med olika former av auktorisationskrav har det instiftats en rad olika system för ömsesidigt erkännande av examensbevis utfärdade i de olika medlemsländerna. Examensbevisen utfärdade i ett medlemsland kan ligga till grund för exempelvis yrkeslegitimationer i ett annat. Men då väl en arbetstagare erhållit en yrkeslegitimation i ett land och därmed vunnit tillträda till denna stats arbetsmarknad uppstår ett nytt problem. Hur skall man behandla de som begår försummelser i ett land, lämnar detta land och sedan fortsätter sin verksamhet i ett annat medlemsland för att på detta vis komma undan åtgärder från myndigheterna i det tidigare verksamhetslandet. Det senare problemet har ansetts vara svårlöst. Det har hitintills varit relativt enkelt att besluta om att ömsesidigt erkänna examensbevis. Däremot har det varit svårare att komma längre än att besluta om att myndigheterna i de olika medlemsländerna skall utbyta information i det fall de skulle återkalla en viss legitimation, begränsa viss yrkesutövares förskrivningsrätt, ålägga disciplinpåföljder i ett visst ärende eller döma viss person till straffansvar. Förutom de gemenskapsrättsliga frågorna behandlas i arbetet också den ordning som gäller inom Norden respektive de nationella regleringarna som behandlar erkännandet av examensbevis från länder utanför gemenskapen respektive Norden. Ett beslut om att en viss yrkesutövare skall anses behörig för ett visst yrke har genom detta alltmer kommit att ha internationella implikationer. Denna utveckling kan ses som ett exempel på en vidare tendens av ökad internationalisering av den tidigare så nationella förvaltningsrätten. Detta förhållande har också sina avigsidor. Den komplicerar bilden av det tidigare relativt enkla förhållandet mellan de svenska myndigheterna och de svenska medborgarna, annorlunda uttryckt komplicerar utvecklingen de svenska myndigheternas möjlighet att suveränt styra de i Sverige verksamma yrkesutövarna. I denna del kan knappast några gemenskapsrättsliga regler komma att sätta käppar i hjulet, så vida yrkesregleringarna inte har någon diskriminerande verkan gentemot arbetstagare från andra medlemsstater. På ett annat plan kan dock en förändring skönjas. Sverige är ett av de länder inom unionen som tidigare har haft det lägsta antalet reglerade yrken. Utvecklingen mot alltfler reglerade yrken kan mot bakgrund av detta ses som en anpassning av de förhållanden som råder inom andra medlemsstater I uppsatsen förordar jag en utökad koordinering inom gemenskapen av de etiska riktlinjerna som en möjlig väg för att på detta sätt förena intresset av en fördjupad integration inom gemenskapen med intresset av en god och säker vård.}},
author = {{Sundberg, Göran}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Internationella utmaningar för de svenska behörighetsregleringarna på hälso och sjukvårdens område}},
year = {{2006}},
}