Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Ytterligare en papperstiger? - Om SOU 2008:3 och den personliga integriteten i svensk lagstiftning

Teodorescu, Alice (2008)
Department of Law
Abstract
Svensk lagstiftning saknar, förutom i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, ett generellt stadgande till skydd för den personliga integriteten. Men inte heller Europakonventionen gör anspråk på en heltäckande positiv definition av vad som innefattas i begreppet ''skydd för privat- och familjeliv, hem och korrespondens''. Istället fyller praxis rättigheten med substans. År 2004 fick den parlamentariskt tillsatta Integritetsskyddskommittén i uppdrag att kartlägga och analysera skyddet i lagstiftningen för den personliga integriteten samt överväga eventuella kompletteringsbehov. Kommittén konstaterade redan i delbetänkandet SOU 2007:22 att det på en rad rättsområden fanns... (More)
Svensk lagstiftning saknar, förutom i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, ett generellt stadgande till skydd för den personliga integriteten. Men inte heller Europakonventionen gör anspråk på en heltäckande positiv definition av vad som innefattas i begreppet ''skydd för privat- och familjeliv, hem och korrespondens''. Istället fyller praxis rättigheten med substans. År 2004 fick den parlamentariskt tillsatta Integritetsskyddskommittén i uppdrag att kartlägga och analysera skyddet i lagstiftningen för den personliga integriteten samt överväga eventuella kompletteringsbehov. Kommittén konstaterade redan i delbetänkandet SOU 2007:22 att det på en rad rättsområden fanns brister rörande integritetsskyddets tillvaratagande. Bland annat lyftes en felaktig metodik i kombination med strukturella brister fram. Dessa aspekter ansågs leda till att integritetsskyddsaspekterna inte tillräckligt beaktades redan när ny lagstiftning utarbetades. Integritetsskyddskommitténs betonade i slutbetänkandet SOU 2008:3 problematiken kring avsaknaden av bestämmelser på grundlagsnivå om skydd för den personliga integriteten. Enligt kommitténs förslag bör integritetsskyddsaspekterna inte enbart betraktas som viktiga medel i den fria åsiktsbildningens tjänst. Istället bör den personliga integritetens egenvärde betonas. Mot denna bakgrund föreslog kommittén att skyddet bör stärkas genom att en ny bestämmelse intas i Regeringsformens (RF) 2 kap. om de grundläggande fri- och rättigheterna. Bestämmelsen innebär att varje medborgare ska skyddas mot hemliga och oönskade intrång som innebär en kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Enskildas rätt till personlig integritet kommer primärt till uttryck i den materiella lagstiftningen. Bland annat återfinns bestämmelser i Brottsbalken där de även innehar en central plats. Kommittén uppmärksammade i SOU 2008:3 att det i svensk lagstiftning saknas ett generellt förbud mot att utan samtycke fotografera eller filma en enskild person. Flera rättsfall från senare år har tydliggjort att den som fotograferar någon i en känslig eller besvärande situation ej kan dömas till ansvar för handlingen som fotografering utgör. I en del fall har gärningsmannen istället fällts till ansvar för olovlig avlyssning, förtal och ofredande. Mot denna bakgrund föreslår kommittén en straffsanktionering av integritetskränkande former av fotografering och filmning utan samtycke. Framställningen ifrågasätter de föreslagna åtgärdernas faktiska effektivitet. Särskilt kommitténs första förslag framstår, till följd av den potentiella konflikten mellan en ny integritetsparagraf och övriga rättigheter i 2 kap. RF, som substanslöst. Detta resulterar i att trovärdigheten undermineras, trots den relevanta markeringen som ett grundlagsstadgande utgör. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Teodorescu, Alice
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Statsrätt, Straffrätt
language
Swedish
id
1562516
date added to LUP
2010-03-08 15:55:30
date last changed
2010-03-08 15:55:30
@misc{1562516,
  abstract     = {{Svensk lagstiftning saknar, förutom i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, ett generellt stadgande till skydd för den personliga integriteten. Men inte heller Europakonventionen gör anspråk på en heltäckande positiv definition av vad som innefattas i begreppet ''skydd för privat- och familjeliv, hem och korrespondens''. Istället fyller praxis rättigheten med substans. År 2004 fick den parlamentariskt tillsatta Integritetsskyddskommittén i uppdrag att kartlägga och analysera skyddet i lagstiftningen för den personliga integriteten samt överväga eventuella kompletteringsbehov. Kommittén konstaterade redan i delbetänkandet SOU 2007:22 att det på en rad rättsområden fanns brister rörande integritetsskyddets tillvaratagande. Bland annat lyftes en felaktig metodik i kombination med strukturella brister fram. Dessa aspekter ansågs leda till att integritetsskyddsaspekterna inte tillräckligt beaktades redan när ny lagstiftning utarbetades. Integritetsskyddskommitténs betonade i slutbetänkandet SOU 2008:3 problematiken kring avsaknaden av bestämmelser på grundlagsnivå om skydd för den personliga integriteten. Enligt kommitténs förslag bör integritetsskyddsaspekterna inte enbart betraktas som viktiga medel i den fria åsiktsbildningens tjänst. Istället bör den personliga integritetens egenvärde betonas. Mot denna bakgrund föreslog kommittén att skyddet bör stärkas genom att en ny bestämmelse intas i Regeringsformens (RF) 2 kap. om de grundläggande fri- och rättigheterna. Bestämmelsen innebär att varje medborgare ska skyddas mot hemliga och oönskade intrång som innebär en kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Enskildas rätt till personlig integritet kommer primärt till uttryck i den materiella lagstiftningen. Bland annat återfinns bestämmelser i Brottsbalken där de även innehar en central plats. Kommittén uppmärksammade i SOU 2008:3 att det i svensk lagstiftning saknas ett generellt förbud mot att utan samtycke fotografera eller filma en enskild person. Flera rättsfall från senare år har tydliggjort att den som fotograferar någon i en känslig eller besvärande situation ej kan dömas till ansvar för handlingen som fotografering utgör. I en del fall har gärningsmannen istället fällts till ansvar för olovlig avlyssning, förtal och ofredande. Mot denna bakgrund föreslår kommittén en straffsanktionering av integritetskränkande former av fotografering och filmning utan samtycke. Framställningen ifrågasätter de föreslagna åtgärdernas faktiska effektivitet. Särskilt kommitténs första förslag framstår, till följd av den potentiella konflikten mellan en ny integritetsparagraf och övriga rättigheter i 2 kap. RF, som substanslöst. Detta resulterar i att trovärdigheten undermineras, trots den relevanta markeringen som ett grundlagsstadgande utgör.}},
  author       = {{Teodorescu, Alice}},
  language     = {{swe}},
  note         = {{Student Paper}},
  title        = {{Ytterligare en papperstiger? - Om SOU 2008:3 och den personliga integriteten i svensk lagstiftning}},
  year         = {{2008}},
}