Rättsstatens rötter - reformer av domarutnämningar
(2008)Department of Law
- Abstract
- Uppsatsen sammanställer material som visar att av 44 av 56 granskade domare i Högsta Domstolen och Regeringsrätten har en bakgrund i Regeringskansliet. Det innebär att för åtta av tio domare har karriären till de förnämsta domarämbetena gått genom att verka som jurister vid olika departement, främst som rättschefer vid justitiedepartementet och finansdepartementet. Den genomsnittliga tjänstgöringstiden för de högre domarna som verkat i regeringskansliet ligger på nio år. Lång tjänstgöringstid vid Regeringskansliet uppskattas mer än erfarenheter av den dömande verksamheten. Det är svårt att dra någon annan slutsats än att erfarenhet vid departement är en synnerligen viktig merit vid tillsättning av Sveriges högsta domare. Det finns skäl att... (More)
- Uppsatsen sammanställer material som visar att av 44 av 56 granskade domare i Högsta Domstolen och Regeringsrätten har en bakgrund i Regeringskansliet. Det innebär att för åtta av tio domare har karriären till de förnämsta domarämbetena gått genom att verka som jurister vid olika departement, främst som rättschefer vid justitiedepartementet och finansdepartementet. Den genomsnittliga tjänstgöringstiden för de högre domarna som verkat i regeringskansliet ligger på nio år. Lång tjänstgöringstid vid Regeringskansliet uppskattas mer än erfarenheter av den dömande verksamheten. Det är svårt att dra någon annan slutsats än att erfarenhet vid departement är en synnerligen viktig merit vid tillsättning av Sveriges högsta domare. Det finns skäl att rikta kritik mot den nuvarande ordningen. Kritiken kan delas in tre delar. För det första genom att nuvarande ordning ur ett konstitutionellt perspektiv inte svarar mot det krav på maktdelning som bör råda mellan den verkställande och den dömande makten. För det andra på grund av bristande öppenhet med slutna kallelseförfarande gör det svårt att granska regeringens makt över domarutnämningar. För det tredje i att nuvarande ordning praktiskt tar sig uttryck i en alltför omfattande slalomåkning mellan den verkställande makten i regeringskansli och den dömande makten i Högsta Domstolen och Regeringsrätten. Av det följer också en alltför begränsad rekryteringsbas till de högsta domarämbetena. Sammantaget är detta kritik som inte stärker allmänhetens förtroende för rättsstaten - tvärtom kan detta vara grund för både misstänkliggörande och missbruk. Möjliga reformer bör handla om att öka öppenheten genom att göra det möjligt att söka tjänster som högre domare och att dessa ansökningar bör vara offentliga. Inrätta ett oberoende beredningsorgan som med hög grad av självständighet bereder förslag till domarutnämningar som regeringen i hög utsträckning är skyldiga har att följa. Detta är reformer bör komma till uttryck inom ramen för regleringen av den dömande makten i vår Regeringsform Det är förslag till reformer som ligger väl i linje med de internationella dokument på området som Sverige har att följa. Det är reformer som skulle innebär en normalisering av den svenska statens utnämningar av högre domare i förhållande både till våra nordiska grannländer. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1562821
- author
- von Sydow, Henrik
- supervisor
- organization
- year
- 2008
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Statsrätt
- language
- Swedish
- id
- 1562821
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:30
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:30
@misc{1562821,
abstract = {{Uppsatsen sammanställer material som visar att av 44 av 56 granskade domare i Högsta Domstolen och Regeringsrätten har en bakgrund i Regeringskansliet. Det innebär att för åtta av tio domare har karriären till de förnämsta domarämbetena gått genom att verka som jurister vid olika departement, främst som rättschefer vid justitiedepartementet och finansdepartementet. Den genomsnittliga tjänstgöringstiden för de högre domarna som verkat i regeringskansliet ligger på nio år. Lång tjänstgöringstid vid Regeringskansliet uppskattas mer än erfarenheter av den dömande verksamheten. Det är svårt att dra någon annan slutsats än att erfarenhet vid departement är en synnerligen viktig merit vid tillsättning av Sveriges högsta domare. Det finns skäl att rikta kritik mot den nuvarande ordningen. Kritiken kan delas in tre delar. För det första genom att nuvarande ordning ur ett konstitutionellt perspektiv inte svarar mot det krav på maktdelning som bör råda mellan den verkställande och den dömande makten. För det andra på grund av bristande öppenhet med slutna kallelseförfarande gör det svårt att granska regeringens makt över domarutnämningar. För det tredje i att nuvarande ordning praktiskt tar sig uttryck i en alltför omfattande slalomåkning mellan den verkställande makten i regeringskansli och den dömande makten i Högsta Domstolen och Regeringsrätten. Av det följer också en alltför begränsad rekryteringsbas till de högsta domarämbetena. Sammantaget är detta kritik som inte stärker allmänhetens förtroende för rättsstaten - tvärtom kan detta vara grund för både misstänkliggörande och missbruk. Möjliga reformer bör handla om att öka öppenheten genom att göra det möjligt att söka tjänster som högre domare och att dessa ansökningar bör vara offentliga. Inrätta ett oberoende beredningsorgan som med hög grad av självständighet bereder förslag till domarutnämningar som regeringen i hög utsträckning är skyldiga har att följa. Detta är reformer bör komma till uttryck inom ramen för regleringen av den dömande makten i vår Regeringsform Det är förslag till reformer som ligger väl i linje med de internationella dokument på området som Sverige har att följa. Det är reformer som skulle innebär en normalisering av den svenska statens utnämningar av högre domare i förhållande både till våra nordiska grannländer.}},
author = {{von Sydow, Henrik}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Rättsstatens rötter - reformer av domarutnämningar}},
year = {{2008}},
}