Summariska brottmålsförfaranden - om processekonomiska effektiviseringar och dess konsekvenser
(2006)Department of Law
- Abstract
- När den nya rättegångsbalken infördes i Sverige år 1948 stod principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration i fokus. Svensk processrätt övergav på så sätt det gamla inkvisitoriska förfarandet och anammade istället den ackusatoriska förfarandeprincipen, vilket innebär att det huvudsakliga ansvaret för utredningen faller på åklagaren. Den tilltalade har också fått utökade rättigheter i och med den kontradiktoriska principen som innebär mer inflytande och insyn i utredningen och processen. Straffprocessen fungerar numera bl.a. som en garant för att ingen oskyldig döms och straffas för ett brott. Åklagarens objektivitetsplikt och bevisbörda samt principen om in dubio pro reo är exempel på hur rättssäkerheten för den tilltalade... (More)
- När den nya rättegångsbalken infördes i Sverige år 1948 stod principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration i fokus. Svensk processrätt övergav på så sätt det gamla inkvisitoriska förfarandet och anammade istället den ackusatoriska förfarandeprincipen, vilket innebär att det huvudsakliga ansvaret för utredningen faller på åklagaren. Den tilltalade har också fått utökade rättigheter i och med den kontradiktoriska principen som innebär mer inflytande och insyn i utredningen och processen. Straffprocessen fungerar numera bl.a. som en garant för att ingen oskyldig döms och straffas för ett brott. Åklagarens objektivitetsplikt och bevisbörda samt principen om in dubio pro reo är exempel på hur rättssäkerheten för den tilltalade tillvaratas och hur straffprocessens legitimitet bevaras. Som en konsekvens av alltfler anmälda brott och domstolarnas ökade målbalanser har dock synen på straffprocessen och domstolarna förändrats. Alltfler krav på att polis, åklagare och domstolar skall fungera mer effektivt för att bekämpa och förebygga brott har framförts. Enkelt uttryckt är det viktiga inte längre att minimera antalet felaktigt fällande domar, utan också att minimera antalet felaktigt friande domar. Ett flertal olika metoder för att effektivisera arbetet hos de rättsvårdande myndigheterna har därför arbetats fram. Strafföreläggande, utevarohandläggning och avgörande på handlingarna är alla exempel på processekonomiska åtgärder för att bespara rättsväsendets resurser och öka effektiviteten. Ett summariskt brottmålsförfarande definieras i denna uppsats som ett förfarande som sker utan sedvanlig ingående prövning av fallet. Med sedvanlig prövning menas en huvudförhandling i domstol med alla parter närvarande. I analysen av bakgrunden till införandet av dessa summariska brottmålsförfaranden framgår att fokus ligger på att utveckla metoder för att snabbt och enkelt hantera just den lindriga brottsligheten. En snabb lagföring har t.ex. ansetts gynna både rättssäkerhetsintresset samt öka den brottspreventiva effekten. Möjligheten för den tilltalade att själv välja lagföringsmetod framhålls också som något positivt. Alla tre metoder bygger på att den tilltalade har erkänt brottet eller att de faktiska omständigheterna som konstituerar brottet i vart fall är medgivna. En annan likhet är att brottets konkreta straffvärde enbart får medföra en lindrig påföljd, med andra ord att brottet är lindrigt. På så sätt kan man hävda att den tilltalades inställning och brottets grovhet får styra valet av lagföringsmetod. Detta behöver dock inte nödvändigtvis vara något positivt. Konsekvenserna av effektiviseringsarbetet som diskuterats har främst fokuserat på risken för minskad rättssäkerhet. Genom att inte närmare utreda den tilltalades erkännande finns en risk att utredningen hos åklagare och domstol får en sämre kvalitet. Eftersom en förenklad prövning i domstol också kan tillämpas då den tilltalade har förnekat gärningen kan hela rättssystemets legitimitet och objektivitet ifrågasättas. I fokus bör enligt kritikerna därför stå den tilltalades rätt till domstolsprövning och rätt att närvara vid domstolsprövning. En rätt som enbart i undantagsfall skall kunna avstås ifrån. Domstolarnas pedagogiska roll vid beivrandet av lindrig brottslighet skall heller inte bortses ifrån. Även om ett summariskt förfarande innebär en snabb lagföring som kan öka den brottspreventiva effekten, kan även själva prövningen i en rättssal med alla parter närvarande ha en avskräckande effekt. Uppsatsen berör också hur de processrättsliga principerna omvärderas och eventuellt urholkas till följd av effektiviseringen. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1563074
- author
- Wik, Kristina
- supervisor
- organization
- year
- 2006
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Processrätt
- language
- Swedish
- id
- 1563074
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:31
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:31
@misc{1563074,
abstract = {{När den nya rättegångsbalken infördes i Sverige år 1948 stod principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration i fokus. Svensk processrätt övergav på så sätt det gamla inkvisitoriska förfarandet och anammade istället den ackusatoriska förfarandeprincipen, vilket innebär att det huvudsakliga ansvaret för utredningen faller på åklagaren. Den tilltalade har också fått utökade rättigheter i och med den kontradiktoriska principen som innebär mer inflytande och insyn i utredningen och processen. Straffprocessen fungerar numera bl.a. som en garant för att ingen oskyldig döms och straffas för ett brott. Åklagarens objektivitetsplikt och bevisbörda samt principen om in dubio pro reo är exempel på hur rättssäkerheten för den tilltalade tillvaratas och hur straffprocessens legitimitet bevaras. Som en konsekvens av alltfler anmälda brott och domstolarnas ökade målbalanser har dock synen på straffprocessen och domstolarna förändrats. Alltfler krav på att polis, åklagare och domstolar skall fungera mer effektivt för att bekämpa och förebygga brott har framförts. Enkelt uttryckt är det viktiga inte längre att minimera antalet felaktigt fällande domar, utan också att minimera antalet felaktigt friande domar. Ett flertal olika metoder för att effektivisera arbetet hos de rättsvårdande myndigheterna har därför arbetats fram. Strafföreläggande, utevarohandläggning och avgörande på handlingarna är alla exempel på processekonomiska åtgärder för att bespara rättsväsendets resurser och öka effektiviteten. Ett summariskt brottmålsförfarande definieras i denna uppsats som ett förfarande som sker utan sedvanlig ingående prövning av fallet. Med sedvanlig prövning menas en huvudförhandling i domstol med alla parter närvarande. I analysen av bakgrunden till införandet av dessa summariska brottmålsförfaranden framgår att fokus ligger på att utveckla metoder för att snabbt och enkelt hantera just den lindriga brottsligheten. En snabb lagföring har t.ex. ansetts gynna både rättssäkerhetsintresset samt öka den brottspreventiva effekten. Möjligheten för den tilltalade att själv välja lagföringsmetod framhålls också som något positivt. Alla tre metoder bygger på att den tilltalade har erkänt brottet eller att de faktiska omständigheterna som konstituerar brottet i vart fall är medgivna. En annan likhet är att brottets konkreta straffvärde enbart får medföra en lindrig påföljd, med andra ord att brottet är lindrigt. På så sätt kan man hävda att den tilltalades inställning och brottets grovhet får styra valet av lagföringsmetod. Detta behöver dock inte nödvändigtvis vara något positivt. Konsekvenserna av effektiviseringsarbetet som diskuterats har främst fokuserat på risken för minskad rättssäkerhet. Genom att inte närmare utreda den tilltalades erkännande finns en risk att utredningen hos åklagare och domstol får en sämre kvalitet. Eftersom en förenklad prövning i domstol också kan tillämpas då den tilltalade har förnekat gärningen kan hela rättssystemets legitimitet och objektivitet ifrågasättas. I fokus bör enligt kritikerna därför stå den tilltalades rätt till domstolsprövning och rätt att närvara vid domstolsprövning. En rätt som enbart i undantagsfall skall kunna avstås ifrån. Domstolarnas pedagogiska roll vid beivrandet av lindrig brottslighet skall heller inte bortses ifrån. Även om ett summariskt förfarande innebär en snabb lagföring som kan öka den brottspreventiva effekten, kan även själva prövningen i en rättssal med alla parter närvarande ha en avskräckande effekt. Uppsatsen berör också hur de processrättsliga principerna omvärderas och eventuellt urholkas till följd av effektiviseringen.}},
author = {{Wik, Kristina}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Summariska brottmålsförfaranden - om processekonomiska effektiviseringar och dess konsekvenser}},
year = {{2006}},
}