Vendor Due Diligence - ur skadeståndsrättsliga perspektiv, särskilt om köparens anspråksmöjligheter mot säljarens advokatbyrå
(2008)Department of Law
- Abstract
- Företagsförvärv föregås numera normalt av en av köparen företagen undersökning av målbolaget och dess förhållanden, en s.k. due diligence. Emellertid kan vissa trender urskiljas som delvis förändrar kartbilden, nämligen att undersökningen allt oftare utförs av säljaren. Detta sätt att genomföra försäljningsprocessen benämns vanligen vendor due diligence. Resultatet av undersökningen redovisas i en vendor due diligence-rapport som görs tillgänglig för intressenterna. Utgångspunkten är att köparen inte skall göra någon egen due diligence, utan att vendor due diligence-rapporten skall utgöra underlag för utvärderingen av köparens intresse av att förvärva målbolaget. Detta medför att säljaren kan undvika det kunskapsmässiga övertag som köparna... (More)
- Företagsförvärv föregås numera normalt av en av köparen företagen undersökning av målbolaget och dess förhållanden, en s.k. due diligence. Emellertid kan vissa trender urskiljas som delvis förändrar kartbilden, nämligen att undersökningen allt oftare utförs av säljaren. Detta sätt att genomföra försäljningsprocessen benämns vanligen vendor due diligence. Resultatet av undersökningen redovisas i en vendor due diligence-rapport som görs tillgänglig för intressenterna. Utgångspunkten är att köparen inte skall göra någon egen due diligence, utan att vendor due diligence-rapporten skall utgöra underlag för utvärderingen av köparens intresse av att förvärva målbolaget. Detta medför att säljaren kan undvika det kunskapsmässiga övertag som köparna tidigare förvärvade genom genomarbetade rutiner för due diligence. Vendor due diligence balanserar följaktligen detta övertag och medför också att försäljningsprocessen i vissa fall kan underlättas och tidsåtgången begränsas. För att en vendor due diligence skall vara effektiv i förhållande till köparen måste vederbörande kunna lita på den rapport som säljarens advokatbyrå utfärdar. Det innebär att ansvar måste kunna utkrävas om köparen förlitat sig på uppgifter i rapporten som visar sig vara felaktiga eller vilseledande. Detta gäller i vart fall om det rör förhållanden som inte säljaren åtagit sig att svara för. Här uppstår omedelbart skadeståndsrättsliga implikationer. Under vissa förutsättningar kan en advokat bli skadeståndsansvarig mot klientens motpart. I beaktande av reglerna om klientlojaliet och klientkonflikt i Vägledande regler om god advokatsed analyseras i föreliggande uppsats vilken rättslig grund som köparen kan åberopa för att hålla säljarens advokatbyrå skadeståndsskyldig för felaktiga eller på annat sätt vilseledande uppgifter i en vendor due diligence-rapport. Uppsatsen inleds med en redogörelse för de undantag och kvalifikationer av ansvaret som är en förutsättning för att säljarens advokatbyrå skall lämna ut en vendor due diligence-rapport till köparen, och låta vederbörande förlita sig på rapporten. Innan utlämnandet av vendor due diligence-rapporten undertecknar intressenterna ett release letter. Enligt release letter åtar sig köparen att inte använda informationen i något annat syfte än att utvärdera intresset av att förvärva målbolaget. Det anges också i regel att någon klientrelation inte föreligger och att något kontrakt inte ingåtts mellan säljarens advokatbyrå och köparen. Innan undertecknandet av aktieöverlåtelseavtalet utfärdar säljarens advokatbyrå ett reliance letter som innebär att advokatbyrån tar ett visst ansvar för innehållet i rapporten. Även i reliance letter får köparen bekräfta att någon klientrelation inte föreligger, samt att förhållandet inte är av kontraktuell karaktär. Vanligen är det ansvar som säljarens advokatbyrå tar på sig mot köparen begränsat till visst belopp. Vidare har inte parterna uttryckt någon vilja att förplikta sig i förhållande sig till varandra, följaktligen medför principen om avtalets subjektiva begränsning att köparen inte kan åberopa att skadeståndsskyldighet föreligger enligt avtalsrättens regler. 2 kap. 2 § skadeståndslagen stipulerar en skadeståndsrättslig grundprincip när det gäller rådgivares informationsansvar, nämligen ren förmögenhetsskada ersätts om den vållats genom brott. Emellertid är detta endast en huvudprincip, som inte alls är undantagslös. Ren förmögenhetsskada ersätts då skadeståndsrätten ryms inom vad som kallas det skyddade intresset. Det för den föreliggande uppsatsen viktigaste undantaget är den s.k. tillitsprincipen. Tillitsprincipen innebär att en tredje man, exempelvis en advokatbyrås klient, kan hålla advokatbyrån ansvarig om denne har haft fog för att sätta tillit till en uppgift och att det förekommit oaktsamhet på advokatbyrån samt att köparen lidit skada. Vägledande regler för god advokatsed innehåller inga inskränkningar vad gäller beloppsmässiga begränsningar av skadeståndsansvar. Emellertid måste ett sådant förebehåll om ansvarsfrihet göras avtalsvägen. När det gäller ansvaret mot tredje man är den som utfärdat ett tillitsskapande dokument oförhindrad att helt vägra ansvar, det kan till och med ske ensidigt. Det finns inget utrymme för en befogad tillit om köparen är tydligt upplyst om den advokatbyrå som utfärdat rapporten klart avgränsat tilliten i sak och det finns ett beloppsmässigt ansvarstak samt att det klargörs att ansvar endast accepteras enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer för oaktsamhet. Slutligen avhandlas interaktionen mellan ansvar för säljaren och ansvar för säljarens advokatbyrå. Den köpare som grundar sitt anspråk mot säljarens advokatbyrå med åberopande av tillitsprincipen måste kunna bevisa att vederbörande med fog fäst tillit till en uppgift som advokatbyrån lämnat, att advokatbyrån varit oaktsam samt att köparen på grund härav lidit skada. I bedömningen tas hänsyn till de undantag och kvalifikationer av ansvaret som säljarens advokatbyrå har gjort, vilka kan leda till frihet från ansvar. Att förlita sig på uppgifterna i vendor due diligence-rapporten ger följaktligen inte ett bra skydd och en aktsam köpare bör undvika ett sådant ansvarsförhållande. Istället bör köparen sträva efter att säljaren svarar genom garantier enligt överlåtelseavtalet. Köparen kan följaktligen med utgångspunkt i det redovisade resultatet förhandla fram preciserade garantier i överlåtelseavtalet, Emellertid går utvecklingen åt det hållet att säljaren i förhållande till köparen endast svarar för att säljaren äger aktierna och har rätt att sälja dem. Därför är det många gånger mer ändamålsenligt att köparen tecknar en försäkring med utgångspunkt i ett strikt ansvar. En sådan lösning sätter köparen i en säkrare och inte lika svårförutsebar position om förutsättningarna för köpet brister. Ett alternativ är att köparen med eller utan hänvisning till vendor due diligence-rapporten fordrar allmänt hållna garantier rörande kvaliteten och omfattningen av den information som lämnats. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1563143
- author
- Wållgren, Henrik
- supervisor
- organization
- year
- 2008
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Avtalsrätt, Skadeståndsrätt
- language
- Swedish
- id
- 1563143
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:31
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:31
@misc{1563143,
abstract = {{Företagsförvärv föregås numera normalt av en av köparen företagen undersökning av målbolaget och dess förhållanden, en s.k. due diligence. Emellertid kan vissa trender urskiljas som delvis förändrar kartbilden, nämligen att undersökningen allt oftare utförs av säljaren. Detta sätt att genomföra försäljningsprocessen benämns vanligen vendor due diligence. Resultatet av undersökningen redovisas i en vendor due diligence-rapport som görs tillgänglig för intressenterna. Utgångspunkten är att köparen inte skall göra någon egen due diligence, utan att vendor due diligence-rapporten skall utgöra underlag för utvärderingen av köparens intresse av att förvärva målbolaget. Detta medför att säljaren kan undvika det kunskapsmässiga övertag som köparna tidigare förvärvade genom genomarbetade rutiner för due diligence. Vendor due diligence balanserar följaktligen detta övertag och medför också att försäljningsprocessen i vissa fall kan underlättas och tidsåtgången begränsas. För att en vendor due diligence skall vara effektiv i förhållande till köparen måste vederbörande kunna lita på den rapport som säljarens advokatbyrå utfärdar. Det innebär att ansvar måste kunna utkrävas om köparen förlitat sig på uppgifter i rapporten som visar sig vara felaktiga eller vilseledande. Detta gäller i vart fall om det rör förhållanden som inte säljaren åtagit sig att svara för. Här uppstår omedelbart skadeståndsrättsliga implikationer. Under vissa förutsättningar kan en advokat bli skadeståndsansvarig mot klientens motpart. I beaktande av reglerna om klientlojaliet och klientkonflikt i Vägledande regler om god advokatsed analyseras i föreliggande uppsats vilken rättslig grund som köparen kan åberopa för att hålla säljarens advokatbyrå skadeståndsskyldig för felaktiga eller på annat sätt vilseledande uppgifter i en vendor due diligence-rapport. Uppsatsen inleds med en redogörelse för de undantag och kvalifikationer av ansvaret som är en förutsättning för att säljarens advokatbyrå skall lämna ut en vendor due diligence-rapport till köparen, och låta vederbörande förlita sig på rapporten. Innan utlämnandet av vendor due diligence-rapporten undertecknar intressenterna ett release letter. Enligt release letter åtar sig köparen att inte använda informationen i något annat syfte än att utvärdera intresset av att förvärva målbolaget. Det anges också i regel att någon klientrelation inte föreligger och att något kontrakt inte ingåtts mellan säljarens advokatbyrå och köparen. Innan undertecknandet av aktieöverlåtelseavtalet utfärdar säljarens advokatbyrå ett reliance letter som innebär att advokatbyrån tar ett visst ansvar för innehållet i rapporten. Även i reliance letter får köparen bekräfta att någon klientrelation inte föreligger, samt att förhållandet inte är av kontraktuell karaktär. Vanligen är det ansvar som säljarens advokatbyrå tar på sig mot köparen begränsat till visst belopp. Vidare har inte parterna uttryckt någon vilja att förplikta sig i förhållande sig till varandra, följaktligen medför principen om avtalets subjektiva begränsning att köparen inte kan åberopa att skadeståndsskyldighet föreligger enligt avtalsrättens regler. 2 kap. 2 § skadeståndslagen stipulerar en skadeståndsrättslig grundprincip när det gäller rådgivares informationsansvar, nämligen ren förmögenhetsskada ersätts om den vållats genom brott. Emellertid är detta endast en huvudprincip, som inte alls är undantagslös. Ren förmögenhetsskada ersätts då skadeståndsrätten ryms inom vad som kallas det skyddade intresset. Det för den föreliggande uppsatsen viktigaste undantaget är den s.k. tillitsprincipen. Tillitsprincipen innebär att en tredje man, exempelvis en advokatbyrås klient, kan hålla advokatbyrån ansvarig om denne har haft fog för att sätta tillit till en uppgift och att det förekommit oaktsamhet på advokatbyrån samt att köparen lidit skada. Vägledande regler för god advokatsed innehåller inga inskränkningar vad gäller beloppsmässiga begränsningar av skadeståndsansvar. Emellertid måste ett sådant förebehåll om ansvarsfrihet göras avtalsvägen. När det gäller ansvaret mot tredje man är den som utfärdat ett tillitsskapande dokument oförhindrad att helt vägra ansvar, det kan till och med ske ensidigt. Det finns inget utrymme för en befogad tillit om köparen är tydligt upplyst om den advokatbyrå som utfärdat rapporten klart avgränsat tilliten i sak och det finns ett beloppsmässigt ansvarstak samt att det klargörs att ansvar endast accepteras enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer för oaktsamhet. Slutligen avhandlas interaktionen mellan ansvar för säljaren och ansvar för säljarens advokatbyrå. Den köpare som grundar sitt anspråk mot säljarens advokatbyrå med åberopande av tillitsprincipen måste kunna bevisa att vederbörande med fog fäst tillit till en uppgift som advokatbyrån lämnat, att advokatbyrån varit oaktsam samt att köparen på grund härav lidit skada. I bedömningen tas hänsyn till de undantag och kvalifikationer av ansvaret som säljarens advokatbyrå har gjort, vilka kan leda till frihet från ansvar. Att förlita sig på uppgifterna i vendor due diligence-rapporten ger följaktligen inte ett bra skydd och en aktsam köpare bör undvika ett sådant ansvarsförhållande. Istället bör köparen sträva efter att säljaren svarar genom garantier enligt överlåtelseavtalet. Köparen kan följaktligen med utgångspunkt i det redovisade resultatet förhandla fram preciserade garantier i överlåtelseavtalet, Emellertid går utvecklingen åt det hållet att säljaren i förhållande till köparen endast svarar för att säljaren äger aktierna och har rätt att sälja dem. Därför är det många gånger mer ändamålsenligt att köparen tecknar en försäkring med utgångspunkt i ett strikt ansvar. En sådan lösning sätter köparen i en säkrare och inte lika svårförutsebar position om förutsättningarna för köpet brister. Ett alternativ är att köparen med eller utan hänvisning till vendor due diligence-rapporten fordrar allmänt hållna garantier rörande kvaliteten och omfattningen av den information som lämnats.}},
author = {{Wållgren, Henrik}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Vendor Due Diligence - ur skadeståndsrättsliga perspektiv, särskilt om köparens anspråksmöjligheter mot säljarens advokatbyrå}},
year = {{2008}},
}