Rätten till omvårdnad enligt 6:1 FB för ensamkommande barn - godmanskapet ett tillfredsställande ställföreträdarskap?
(2008)Department of Law
- Abstract
- Syftet med arbetet är att klargöra omfattningen och innebörden av det godmanskap som aktualiseras, då ett ensamkommande barn kommer till Sverige. Arbetet har fokus i rätten till omsorg, som stadgas i 6:1 föräldrabalken, en rätt som är vårdnadshavarens skyldighet att tillse, och avser besvara frågan huruvida godmanskapet för ensamkommande barn omfattas av denna skyldighet. År 1995 genomfördes en förmynderskapsreform i svensk rätt, vilken bland annat kom att innebära utökade möjligheter att förordna god man för utomnordiska barn. Denna reform aktualiserades, efter att stark kritik uttalats mot att kraven som uppställdes för att en god man skulle kunna förordnas för ett utländskt barn som vistas här i landet, var hårdare än för ett barn med... (More)
- Syftet med arbetet är att klargöra omfattningen och innebörden av det godmanskap som aktualiseras, då ett ensamkommande barn kommer till Sverige. Arbetet har fokus i rätten till omsorg, som stadgas i 6:1 föräldrabalken, en rätt som är vårdnadshavarens skyldighet att tillse, och avser besvara frågan huruvida godmanskapet för ensamkommande barn omfattas av denna skyldighet. År 1995 genomfördes en förmynderskapsreform i svensk rätt, vilken bland annat kom att innebära utökade möjligheter att förordna god man för utomnordiska barn. Denna reform aktualiserades, efter att stark kritik uttalats mot att kraven som uppställdes för att en god man skulle kunna förordnas för ett utländskt barn som vistas här i landet, var hårdare än för ett barn med nordiskt medborgarskap. Vidare ifrågasattes huruvida nationell rätt och barnkonventionens bestämmelser överensstämde. I samband med att de ensamkommande barnens situation på nytt kom att få ökad uppmärksamhet, under 2000-talets början, framkom ytterligare behov av att stärka skyddet för dessa barn. Den stora problematiken ansågs ligga i att den gode mannens befogenheter inte bedömdes som tillräckligt omfattande, då de främst rörde barnets ekonomiska angelägenheter. Gode mannen trädde således enbart i barnets förmyndares ställe, medan beslut i angelägenheter som rörde barnets personliga förhållanden var starkt begränsade. Den nya lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn trädde i kraft den 1 juli 2005, efter att en utvärdering av 1995 års förmynderskapsreform genomförts år 2002. Allt sedan lagens ikraftträdande, skall den gode mannen, i såväl vårdnadshavarens som förmyndarens ställe, ansvara för barnets personliga förhållanden samt sköta dess övriga angelägenheter. Syftet härmed var att säkerställa, att den gode mannen kan agera och fatta beslut i samtliga frågor som rör det ensamkommande barnet, samt att tydliggöra godmanskapets omfattning. Ansvaret för barnets personliga förhållanden, är numera det mest fundamentala i uppdraget som god man. Gode mannen skall i detta hänseende rätta sig efter samma allmänna riktlinjer som enligt föräldrabalken tillkommer en vårdnadshavare, varför det ytterst vilar på den gode mannen att tillse barnets omvårdnad, trygghet och goda fostran. Likaså skall den gode mannen säkerställa att barnet får den tillsyn som behövs, samt bevaka att försörjnings- och utbildningsfrågorna får en tillfredsställande lösning. I förarbetena till lag (2005:429) om god man för ensamkommande barn framhålles den skyldighet som tillkommer gode mannen att i likhet med vårdnadshavaren tillse det ensamkommande barnets rätt till omvårdnad&semic paradoxalt nog framhålles även begränsningar i denna rätt, genom att ansvaret för den dagliga omvårdnaden utesluts. I och med detta gör man således en särskillnad mellan omvårdnad som helhet och daglig omvårdnad, något som motsäger de bestämmelser i föräldrabalken vilka man har att följa. Enligt förarbetena till föräldrabalken omfattar vidare begreppet omvårdnad, såväl de materiella som psykiska behov ett barn har. Rekommendationer från såväl barnrättskommittén som UNHCR betonar även de, tillsammans med Europarådets resolution om underåriga medborgare i tredje land utan medföljande vuxen, vikten av de psykiska behovens tillgodoseende. Detta faktum negligeras dock i förarbetena till lag (2005:429) om god man för ensamkommande barn, som helt exkluderar de psykiska behoven i diskussionen om den gode mannens ansvar för omvårdnaden av barnet. Vidare framgår e contrario av förarbetena att godmanskapet för dessa barn enbart omfattar ett juridiskt ställföreträdarskap avseende vårdnad, vilket även detta går emot föresatserna att föräldrabalkens bestämmelser i detta hänseende skall följas. Bilden av godmansuppdraget så som heltäckande rubbas därmed. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1563344
- author
- Östlund, Ida
- supervisor
- organization
- year
- 2008
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Familjerätt
- language
- Swedish
- id
- 1563344
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:31
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:31
@misc{1563344,
abstract = {{Syftet med arbetet är att klargöra omfattningen och innebörden av det godmanskap som aktualiseras, då ett ensamkommande barn kommer till Sverige. Arbetet har fokus i rätten till omsorg, som stadgas i 6:1 föräldrabalken, en rätt som är vårdnadshavarens skyldighet att tillse, och avser besvara frågan huruvida godmanskapet för ensamkommande barn omfattas av denna skyldighet. År 1995 genomfördes en förmynderskapsreform i svensk rätt, vilken bland annat kom att innebära utökade möjligheter att förordna god man för utomnordiska barn. Denna reform aktualiserades, efter att stark kritik uttalats mot att kraven som uppställdes för att en god man skulle kunna förordnas för ett utländskt barn som vistas här i landet, var hårdare än för ett barn med nordiskt medborgarskap. Vidare ifrågasattes huruvida nationell rätt och barnkonventionens bestämmelser överensstämde. I samband med att de ensamkommande barnens situation på nytt kom att få ökad uppmärksamhet, under 2000-talets början, framkom ytterligare behov av att stärka skyddet för dessa barn. Den stora problematiken ansågs ligga i att den gode mannens befogenheter inte bedömdes som tillräckligt omfattande, då de främst rörde barnets ekonomiska angelägenheter. Gode mannen trädde således enbart i barnets förmyndares ställe, medan beslut i angelägenheter som rörde barnets personliga förhållanden var starkt begränsade. Den nya lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn trädde i kraft den 1 juli 2005, efter att en utvärdering av 1995 års förmynderskapsreform genomförts år 2002. Allt sedan lagens ikraftträdande, skall den gode mannen, i såväl vårdnadshavarens som förmyndarens ställe, ansvara för barnets personliga förhållanden samt sköta dess övriga angelägenheter. Syftet härmed var att säkerställa, att den gode mannen kan agera och fatta beslut i samtliga frågor som rör det ensamkommande barnet, samt att tydliggöra godmanskapets omfattning. Ansvaret för barnets personliga förhållanden, är numera det mest fundamentala i uppdraget som god man. Gode mannen skall i detta hänseende rätta sig efter samma allmänna riktlinjer som enligt föräldrabalken tillkommer en vårdnadshavare, varför det ytterst vilar på den gode mannen att tillse barnets omvårdnad, trygghet och goda fostran. Likaså skall den gode mannen säkerställa att barnet får den tillsyn som behövs, samt bevaka att försörjnings- och utbildningsfrågorna får en tillfredsställande lösning. I förarbetena till lag (2005:429) om god man för ensamkommande barn framhålles den skyldighet som tillkommer gode mannen att i likhet med vårdnadshavaren tillse det ensamkommande barnets rätt till omvårdnad&semic paradoxalt nog framhålles även begränsningar i denna rätt, genom att ansvaret för den dagliga omvårdnaden utesluts. I och med detta gör man således en särskillnad mellan omvårdnad som helhet och daglig omvårdnad, något som motsäger de bestämmelser i föräldrabalken vilka man har att följa. Enligt förarbetena till föräldrabalken omfattar vidare begreppet omvårdnad, såväl de materiella som psykiska behov ett barn har. Rekommendationer från såväl barnrättskommittén som UNHCR betonar även de, tillsammans med Europarådets resolution om underåriga medborgare i tredje land utan medföljande vuxen, vikten av de psykiska behovens tillgodoseende. Detta faktum negligeras dock i förarbetena till lag (2005:429) om god man för ensamkommande barn, som helt exkluderar de psykiska behoven i diskussionen om den gode mannens ansvar för omvårdnaden av barnet. Vidare framgår e contrario av förarbetena att godmanskapet för dessa barn enbart omfattar ett juridiskt ställföreträdarskap avseende vårdnad, vilket även detta går emot föresatserna att föräldrabalkens bestämmelser i detta hänseende skall följas. Bilden av godmansuppdraget så som heltäckande rubbas därmed.}},
author = {{Östlund, Ida}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Rätten till omvårdnad enligt 6:1 FB för ensamkommande barn - godmanskapet ett tillfredsställande ställföreträdarskap?}},
year = {{2008}},
}