Upphovsrättsintrång - hur skall ersättningen fastställas?

Abstract (Swedish)

Upphovsrätt är en ensamrätt som uppkommer formlöst. Till denna rätt finns det knutet såväl ekonomiska rättigheter, vilka kan överlåtas, och ideella rättigheter, vilka inte kan överlåtas fullt ut. Då någon utnyttjar ett verk i strid med bestämmelserna i lag (1960:729) om upphovsrätt till konstnärliga och litterära verk, URL, har rättighetshavaren alltid rätt till skäligt vederlag, oavsett om intrånget sker i ond eller god tro. Det skäliga vederlaget kan likställas med vad som skulle ha betalats, om det rört sig om ett lovligt nyttjande. Storleken på vederlaget skall bestämmas med hänsyn till omständigheter i det enskilda fallet. Så länge det finns fastställda tariffer eller en etablerad branschpraxis, så brukar inte beräkningen av det skäliga vederlaget orsaka några problem.

Begås intrånget uppsåtligen eller av oaktsamhet föreligger även en rätt till ersättning i form av skadestånd. Dessa skador kan bestå i förluster som försäljningsbortfall, utebliven vinst och marknadsskador. Som upphovsman kan man även vara berättigad till ideellt skadestånd för det personliga obehag intrånget orsakat. Av lagmotiven till URL framgår att det till fullo bör beaktas vad intrånget betytt för den skadelidande. För att en rättighetshavare skall bli berättigad till skadestånd måste han bevisa att intrång skett och omfattningen av skadan som drabbat honom. Då det kan vara mycket svårt att bevisa skadans omfattning får domstolarna, med stöd av bevislättnadsregeln i 35:5 Rättegångsbalken (1942:740), RB, uppskatta skadan till ett skäligt belopp.

Upphovsrätter kan vara ekonomiskt mycket värdefulla och det är viktigt att olovliga utnyttjanden effektivt förhindras och att de skador som uppstår vid intrång ersätts. Även om man i praxis kan se att det skett en utveckling mot att högre skadestånd utdöms, så har de ännu inte nått en tillfredsställande nivå. Implementeringen av Sanktionsdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter har bland annat resulterat i förtydliganden av 54 § URL, som öppnar upp möjligheter för utdömande av högre skadestånd. Men domstolarna tycks fortfarande falla tillbaks på äldre och beprövade principer. Bristen på utförliga domskäl gör även att rättsfallen inom området blir svårttolkade. Något som däremot är tydligt är att dagens domslut, i allt för stor utsträckning, får resultatet att skadestånden varken fyller sin reparativa eller preventiva funktion.

Abstract

Copyright is the set of exclusive rights granted to the creator of an original work and it arises without any formality. These exclusive rights can be licensed, transferred or assigned. Copyright protects a creator’s economic rights as well as his moral rights, which are not transferable. When someone uses an original work in violation to the Swedish Copyright Act, the rights owner has the right to a reasonable fee. Regardless if the interference was committed in dolus or culpa. The reasonable fee is the hypothetic sum of what should at least have been paid, if there had been a legal settlement beforehand. An intruder shall never be able to benefit from not respecting copyright.

Another possible remedy is money damages, if culpa or dolus is proven. The Swedish legal system statutes that the rights holder shall recover the full amount of his actual damage. The primary measure of recovery of actual damage is based upon loss of sales, lost profits and the extent to which the market value of the copyrighted work has been injured or destroyed by the infringement. As the copyright holder you may also be entitled to moral damages, because of the personal discomfort the infringement may have caused you. Very often though, proof of actual damage is very difficult. Acknowledging this reality the Swedish Copyright Act allows the court to make a reasonable assessment.

Copyrights can be economically very valuable, and it’s important that the illegal infringements are effectively prevented and that the rights holder receives full compensation for the damage resulting from them. Even though there has been a trend towards higher damages, they have not yet reached a satisfactory level. The implementation of The directive of civil enforcement has, among other things, enabled the courts to impose higher damages. Nevertheless judges still seem to cling to old and proven principles. The court’s lack of eleborate court findings, makes it hard to analyze and interpret their criteria’s of compensation. But one thing is certain, today’s damages don’t fulfill their role as a preventive and restorative sanction.

• author: Bonde, Adrienne
• supervisor: Ulf Maunsbach
• organization: Department of Law
• course: JURM01 20101
• year: 2010
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Immaterialrätt
• language: Swedish
• id: 1628009
• date added to LUP: 2010-07-13 10:43:33
• date last changed: 2010-07-13 10:43:33