Åldersdiskriminering eller tillåten särbehandling på grund av ålder? En studie av den svenska rättsutvecklingen i ljuset av EU-domstolens rättstillämpning

Abstract

The purpose of this thesis is to examine how the development in Swedish law, as to what is considered to be a permissible difference in treatment on grounds of age, relates to the case law developed by the Court of Justice of the European Union in the view of Directive 2000/78/EU and the general principle of non-discrimination in respect of age. The secondary purpose of this thesis is to apply the theory of normative patterns developed by Anna Christensen on the results of the legal analysis. The patterns focused on are the protection of the established position, the market functional pattern and just distribution.

The prohibition of discrimination on grounds of age is well established in various international legal documents but has been developed even further in union law through the adoption of directive 2000/78/EU and the dynamic case law by the Court of Justice. Difference in treatment on grounds of age can be justified under the directive if the difference in treatment is regarded as appropriate and necessary to pursue a legitimate aim concerning employment policies and labour market objectives. The member states enjoy a broad margin of discretion in determining these objectives, as well as to the means used. The Court of Justice has adopted an open approach when assessing the legitimacy of the aims of different provisions, but has taken a more strict approach when assessing the means. Difference in treatment on grounds of age must according to the case law be of public interest and not merely benefit the individual employer.

The prohibition of discrimination on grounds of age was implemented into Swedish law through the launch of the Non-discrimination Act. The Act contains an exception allowing for difference in treatment according with the directive. Due to the fact that the member states enjoy a broad margin of discretion in determining the purposes and means for difference in treatment on grounds of age, the Swedish legislator has chosen to keep several provisions in the Swedish Employment Protection Act (lagen om anställningsskydd, LAS). These provisions allow for difference in treatment on grounds of age, particularly section 5 fourth point LAS and sections 32 a– 33 LAS, which also makes it possible to regulate difference in treatment by collective agreements. The main purpose of these provisions is to aid in the participation of the older workers on the labour market. The assessments made by the Swedish legislator regarding the legitimacy of the purposes of the provisions are reasonable with reference to the member states broad margin of discretion. Despite this, the provisions are questionable as regards to their necessity and appropriateness to achieve the aims pursued. The purposes could presumably be achieved through means which are less intervening for the employee concerned. Whether the Swedish provisions are compatible with the case law developed by the Court of Justice is therefore doubtful.

In the light of the theory of normative patterns it can be concluded that the protection of the established position is weakened through provisions concerning compulsory retirement ages in national legislation or in collective agreements. The pattern of just distribution appears through the provisions stating compulsory retirement since they aim to aid in the participation of the younger generations in the labour market. The pattern of market functionality and freedom of contracts is perceived through the possibilities to regulate difference in treatment in collective agreements, for example concerning holydays depending on the workers age and provisions on compulsory retirement.

Abstract (Swedish)

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur den svenska rättsutvecklingen, kring vad som anses vara tillåten särbehandling på grund av ålder, förhåller sig till den rättspraxis som har skapats av EU-domstolen med bakgrund av direktiv 2000/78/EU och den allmänna principen om förbud mot diskriminering på grund av ålder. Uppsatsen syftar även till att applicera Anna Christensens teori om normativa grundmönster på de slutsatser som görs i den rättsliga analysen. De mönster som uppsatsen behandlar är skydd för etablerad position, det marknadsfunktionella grundmönstret och likafördelning.

Förbudet mot diskriminering på grund av ålder är vanligt förekommande i olika internationella rättsakter men har genom antagandet av direktiv 2000/78/EU och EU-domstolens dynamiska rättstillämpning utvecklats ytterligare i unionssrätten. Särbehandling på grund av ålder kan enligt direktivet vara tillåtet om särbehandlingen anses vara lämplig och nödvändig för att uppnå ett mål för sysselsättningspolitiken eller arbetsmarknaden. Medlemsländerna åtnjuter ett stort utrymme för skönsmässiga bedömningar när det kommer till att fastställa dessa mål, liksom de medel som används. EU-domstolen har varit generös i sina bedömningar kring tillåtligheten av olika bestämmelsers syfte, men har intagit ett strängare förhållningssätt vid bedömningen av de medel som använts. Särbehandling på grund av ålder måste ske i nationens intresse och får inte enbart ha tillkommit för att gynna den enskilda arbetsgivaren.

Förbudet mot diskriminering på grund av ålder implementerades i svensk rätt genom tillkomsten av diskrimineringslagen. Lagen innehåller ett undantag som tillåter särbehandling på grund av ålder i enlighet med direktivet. Mot bakgrund av att medlemsländerna åtnjuter ett stort utrymme för skönsmässiga bedömningar vad gäller att fastställa mål och medel för särbehandling på grund av ålder, så har den svenska lagstiftaren valt att behålla flera bestämmelser i lagen om anställningsskydd, LAS. Dessa bestämmelser tillåter särbehandling på grund av ålder, speciellt 5 § fjärde punkten LAS och 32 a– 33 §§ LAS, som också gör det möjligt att föreskriva särbehandling på grund av ålder i kollektivavtal. Bestämmelserna syftar framför allt till att främja de äldre arbetstagarnas sysselsättning på arbetsmarknaden. De bedömningar som den svenska lagstiftaren har gjort kring bestämmelsernas syfte är rimliga med tanke på medlemsländernas stora utrymme för skönsmässiga bedömningar. Trots detta kan bestämmelserna ifrågasättas med hänsyn till deras nödvändighet och lämplighet för att uppnå de eftersträvade syftena. Detta eftersom syftena förmodligen kan uppnås med mindre ingripande åtgärder för den berörde arbetstagaren. Huruvida de svenska bestämmelserna är förenliga med den rättspraxis som utarbetats av EU-domstolen är därför tveksamt.

I ljuset av teorin om normativa grundmönster kan man konstatera att skyddet för etablerad position försvagas genom bestämmelser om avgångsskyldighet i lag eller kollektivavtal. Mönstret likafördelning framträder genom bestämmelser om avgångsskyldighet eftersom de har till syfte att främja de yngre generationernas deltagande på arbetsmarknaden. Det marknadsfunktionella grundmönstret och avtalsfriheten uppfattas genom möjligheterna att föreskriva särbehandling på grund av ålder i kollektivavtal, till exempel vad gäller antalet semesterdag beroende på arbetstagarnas ålder och bestämmelser om avgångsskyldighet.

• author: Hansson, Elin
• supervisor: Mia Rönnmar
• organization: Department of Law
• course: JURM01 20101
• year: 2010
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Arbetsrätt
• language: Swedish
• id: 1666056
• date added to LUP: 2011-06-09 13:46:24
• date last changed: 2011-06-09 13:46:24