Hypotekarisk säkerhet i lös egendom - tre länder, tre lösningar och svårigheten att enas

Abstract (Swedish)

Flertalet näringsidkare är i behov av krediter när verksamheten skall startas
upp eller större investeringar skall göras. Borgenären kräver här inte sällan
en säkerhet för sin fordran. Huvudregeln är att handpanträtter skall traderas
till borgenären. Ett problem uppstår således i de fall då näringsidkaren
behöver nyttja alla sina tillgångar i den löpande verksamheten. Av denna
anledning finns det ett behov av hypotekariska säkerheter i såväl fast som
lös egendom. Denna uppsats tar sin utgångspunkt i de lösningar som erbjuds
i Sverige, England och Tyskland. Fokus ligger på de problem som uppstår i
dagens gränsöverskridande handel, där en säkerhetsrätt upplåten i en stat
inte per automatik kan förutsättas vara giltig i en angränsande stat.
I Sverige har vi en säkerhet i lös egendom som går under namnet
företagshypotek. Denna säkerhetsrätt har i första hand utformats som ett sätt
att komma runt den starkt förankrade traditionsprincipen. Hypoteksunderlaget
avser, med vissa undantag, hela verksamheten förutsatt att den
bedrivs här i landet. Företagshypotekets geografiska begränsning innebär att
en svensk näringsidkare med gränsöverskridande verksamhet enkelt kan
minska hypoteksunderlaget genom att flytta en värdefull maskin till en av
samma företag ägd fabrik i ett annat land. I England kan en näringsidkare
upplåta en floating charge vilket i stort motsvarar det svenska företagshypoteket.
Skillnaden är att borgenären får en sakrättsligt skyddad rätt, samt
att egendom i utlandet omfattas. Det tyska systemet skiljer sig i det
avseendet att hypotekariska säkerhetsrätter i lös egendom ej är tillåtna. Här
tillämpas istället ett system med säkerhetsöverlåtelser. Skillnaden mellan
detta system och den hypotekariska säkerhetsrätten är främst teoretisk då de
praktiska konsekvenserna blir desamma.
Det är tydligt att de tre länderna i fokus för den här uppsatsen erbjuder tre
olika lösningar. I avsaknad av en enhetlig reglering får den internationella
privaträtten stor betydelse. Här är principen om lex rei sitae central. Denna
princip medför att en säkerhetsrätt kan betraktas som ogiltig om den önskas
realiseras i en annan stat än där den är upplåten.
Slutligen behandlas det sedan många år pågående projektet att harmonisera
sakrätten inom EU. En arbetsgrupp arbetar med ett utkast till en sådan
modellag, men detta projekt har hittills bedrivits utan större framgång.
Den gränsöverskridande sakrätten är således ett ytterst snårigt, men viktigt,
rättsområde. Olikheterna gör att behov finns av att antingen reformera
gällande nationell och internationell privaträtt, eller nå framgång i
harmoniseringsprojektet. Någon lösning finns dock inte idag.

Abstract

The vast majority of businessmen and manufacturers are not seldom in need
of credits when starting up a new business, or when making larger
investments. The creditor, usually a bank, commonly requires securities for
debts. A problem occurs when a debtor needs to have access to all his assets
in the ongoing business. He is therefore not able to transfer the assets that
constitute the security. A solution to this problem is giving the creditor a
security in a charge, either floating or fixed. This essay is aiming on making
a comparison of the solutions offered in Sweden, England and Germany.
Focus is partly on the problems connected to the question of recognition and
enforcement of foreign securities.
The Swedish equivalent to the English floating charge is named företagshypotek.
The företagshypotek was invented to deal with the problems caused
by the, in Sweden very strict, principle of transfer. The företagshypotek
covers almost all goods and chattels present within Sweden, but excludes
immoveable property. Consequently the businessman can take away assets
otherwise included in the företagshypotek just by moving the assets outside
Sweden. The main difference between a företagshypotek and a floating
charge is that the later gives the creditor a proprietary right and that a
floating charge does not have any geographical limits as do the
företagshypotek. The German law differs in the sense that it does not allow
securities without transfer of the asset to the creditor. The German law,
however, allows constitutum possessorium. The German solution is
therefore to make security transfers to the creditors giving it mainly the
same effect as a charge.
The three countries in focus for this study offer three different solutions. In
the absence of an uniform regulation, the conflicts of law rules within the
European Union have become of high importance. Here the principle of lex
rei sitae is the principal rule.
Last but not least, the ongoing project of harmonising the proprietary laws
of the member states will be discussed. A study group are at the moment
working on a draft for a common frame of reference. The project of
harmonising the rules within this field has been lacking success so far.
To sum up, the cross-border law of property has encountered many
challenges. The disparateness elucidates a need for reform. Either of the
national laws and the conflicts of law rules, or otherwise a progress for the project of harmonisation.

• author: Klefbeck, Emelie
• supervisor: Patrik Lindskoug
• organization: Department of Law
• course: JURM01 20101
• year: 2010
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Kredit- och säkerhetsrätt, Förmögenhetsrätt, Avtalsrätt, EG-rätt, Internationell privaträtt, Komparativ rätt, Sakrätt
• language: Swedish
• id: 1713910
• date added to LUP: 2010-11-05 13:53:37
• date last changed: 2010-11-05 13:53:37