Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

En studie av Källsjögranitens deformationsmönster och kinematiska indikatorer inom Ullaredszonen

Ekdahl, Magnus (2001) In Examensarbeten i geologi vid Lunds universitet
Department of Geology
Abstract (Swedish)
Populärvetenskaplig sammanfattning: Källsjögraniten - rörelser i berggrunden.
Berggrunden inom sydvästra Sverige indelas i olika enheter som kallas segment. Indelningen grundar sig på olika typer av bergarter, skilda tidsåldrar samt att dessa i varierad utsträckning påverkats av deformation vid rörelser i berggrunden under olika skeenden. Den senaste omarbetningen av sydvästra Sveriges berggrund inträffade för ca 950 miljoner sedan och benämns som den Svekonorvegiska bergkedjebildningen. Likt många andra ställen på jorden uppstod denna bergskedjebildning på grund av kollision mellan två kontinenter. Vid plattkollisioner anhopas och tjocknar jordskorpan vilket resulterar i att vissa delar pressas ned.

Källsjögraniten är ca 1400 miljoner... (More)
Populärvetenskaplig sammanfattning: Källsjögraniten - rörelser i berggrunden.
Berggrunden inom sydvästra Sverige indelas i olika enheter som kallas segment. Indelningen grundar sig på olika typer av bergarter, skilda tidsåldrar samt att dessa i varierad utsträckning påverkats av deformation vid rörelser i berggrunden under olika skeenden. Den senaste omarbetningen av sydvästra Sveriges berggrund inträffade för ca 950 miljoner sedan och benämns som den Svekonorvegiska bergkedjebildningen. Likt många andra ställen på jorden uppstod denna bergskedjebildning på grund av kollision mellan två kontinenter. Vid plattkollisioner anhopas och tjocknar jordskorpan vilket resulterar i att vissa delar pressas ned.

Källsjögraniten är ca 1400 miljoner år gammal och likt flera granitkroppar inom SV Sverige har den påverkats och visar spår av rörelser i berggrunden. Den ligger belägen på gränsen mellan Halland och Västergötland vid samhällena Källsjö och Karl Gustav ca 20 km nordost om Varberg. Intresset för Källsjögraniten beror på att den ligger inom ett område vars bergarter innehåller mineral bildade långt ner i jordskorpan. Området utgörs av en nära 30 km lång och 10 km bred zon, präglad av starkt deformerad berggrund, som kallas för Ullaredszonen. Inom zonens sydöstra del förekommer välbevarad eklogit, en bergart som bildas på ca 55 km djup. Blottning av eklogiter inom Ullaredszonen vittnar om omfattande rörelser i berggrunden vilket fordras för att lyfta upp dessa bergarter, eftersom erosion av flera kilometer ovanliggande berggrund inte är möjligt under så kort tidsperiod.

Källsjögraniten har en avlång form som smalnar av i dess södra del. I norra delen går graniten att ansluta till tidigare redan kartlagd granit. Området som utgörs av graniten består av ett flertal höjder där bergarten uppvisar en mer bevarad textur högst upp. Här har bergarten en mer gråaktig färg, med 4 cm stora fältspatkristaller. Med tilltagande deformation av graniten får fältspatskristallerna en rödaktigare färg och formen är mer utdragen. I de mest deformerade delarna av Källsjögraniten har bergartens fältspatskristaller dragits ut till tunna band och påminner starkt om den omgivande bergrunden, som är en finkornig och skiktad gnejs.

Vid deformation och rörelse i graniten kan man se hur fältspatskristallerna har roterat och hur vissa delar i graniten veckats. Dessa strukturer kan användas för att avgöra åt vilket håll rörelsen i berget varit under deformationsstadiet. Rörelser inom Källsjögraniten överrenstämmer väl med andra delar av Ullaredszonens berggrund. I samband med rörelser i berggrunden uppstår ofta sprickor. I dessa sprickor kan magma tränga upp och bildar då skivor ”gångar” som skär genom berget. Inom Källsjögraniten finns dessa sprickifyllnader bl.a. i form av en rödaktig bergart som kallas pegmatit. Gångarna skiftar i tjocklek från några cm upp till ett par meter. Huvudmineral i pegmatiterna är fältspat och kvarts. I flera av pegmatiterna har man brutit dessa mineral.

Även partier av en mörk bergart (metabasit) finns inom Källsjögraniten. Den uppträder ofta som meter stora klumpar omsvepta av graniten. Vissa av dessa metabasiter påminner om de eklogiter som finns i Ullaredzonens södra delar och vittnar också om bildning på stora djup. (Less)
Abstract
The Källsjö augen gneiss is one of many massifs in the Eastern Segment that has undergone deformation during Sveconorwegian orogeny (1,1-0,9 Ga). It is situated in the northeastern part of the Ullared Deformation Zone, a nearly 30 km long and 10 km wide deformation zone, stretching from the Mylonite zone southeast into the Eastern Segment. Based on well-preserved domains of nearly undeformed granites in the Eastern Segment, deformation structures and leucosome formation has previously been connected to Gotian orogeny (1,70-1,55 Ga). The deformation and structures presented in this paper as Sveconorwegian (Grenville-) orogeny (1,1-0,9 Ga) was earlier described as subordinate nature and mainly restricted to major shear zones. Rocks in the... (More)
The Källsjö augen gneiss is one of many massifs in the Eastern Segment that has undergone deformation during Sveconorwegian orogeny (1,1-0,9 Ga). It is situated in the northeastern part of the Ullared Deformation Zone, a nearly 30 km long and 10 km wide deformation zone, stretching from the Mylonite zone southeast into the Eastern Segment. Based on well-preserved domains of nearly undeformed granites in the Eastern Segment, deformation structures and leucosome formation has previously been connected to Gotian orogeny (1,70-1,55 Ga). The deformation and structures presented in this paper as Sveconorwegian (Grenville-) orogeny (1,1-0,9 Ga) was earlier described as subordinate nature and mainly restricted to major shear zones. Rocks in the Ullared deformation zone is characterised by a heterogeneous deformation and metamorphic events under amphibolite and high-pressure granulite facies conditions. Eclogite relics have been exhumed from depths of 55 km or more.

The Källsjö massif is composed of corse-granied, K-feldspar porfyroklastic granite to quarts monzonite in various strain states. A gradual change from nearly isotropic granite to mylonitic gneiss is observed on different scales, where lens-shaped domains of low strain is separated by anastomosing domains of high strain. The gneissic foliation in the Källsjö augen gneiss is concordant with the surrounding country rock gneisses, changing strike from NNW in the south to WNW and WSW in the north, following the z-shaped strike of the Ullared deformation zone. Along contacts to metabasitelenses the foliation is often folded and follows the shape of the lens.

Kinematic indicators are preferably represented by porfyroklastsystems and S-C structures, which both show a top-to-the-east sense of shear. Boudinage stuctures and metrewide post-tectonic pegmatite dyke are evidence for E-W stretching/extension during the late stages of (Sveconorwegian) deformation. (Less)
Abstract (Swedish)
Källsjögraniten är en av flera Mesoproterozoiska granitkroppar inom Östra Segmentet som genomgått deformation under den Svekonorvegiska orogenesen (1.1-0.9 Ga). Den ligger belägen i nordöstra delen av Ullaredszonen, en nära 30 km lång och l0 km bred deformationszon som
sträcker sig från Myloitzonen i nordväst i sydöstlig riktning in i det Östra Segmentet.
Förekomsten av välbevarade domäner av näst intill odeformerade granitisk textur, bidrog till att deformationsstrukturer och leukosomformationer tidigare tolkades tillhöra den Gotiska orogenen
(1.70-1.55 Ga). Deformation och strukturer som presenteras i detta arbete som tillhörande Svekonorvegisk (Grenvillisk-) orogenes (1.1-0.9 Ga), ansågs tidigare vara av underordnad karaktär och... (More)
Källsjögraniten är en av flera Mesoproterozoiska granitkroppar inom Östra Segmentet som genomgått deformation under den Svekonorvegiska orogenesen (1.1-0.9 Ga). Den ligger belägen i nordöstra delen av Ullaredszonen, en nära 30 km lång och l0 km bred deformationszon som
sträcker sig från Myloitzonen i nordväst i sydöstlig riktning in i det Östra Segmentet.
Förekomsten av välbevarade domäner av näst intill odeformerade granitisk textur, bidrog till att deformationsstrukturer och leukosomformationer tidigare tolkades tillhöra den Gotiska orogenen
(1.70-1.55 Ga). Deformation och strukturer som presenteras i detta arbete som tillhörande Svekonorvegisk (Grenvillisk-) orogenes (1.1-0.9 Ga), ansågs tidigare vara av underordnad karaktär och företrädesvis knutna till större skjuvzoner.
Bergarterna inom Ullaredszonen karaktäriseras av en heterogen deformation, och metamorfos i övre amfibolit- och högtrycksgranulitfacies. Delvis bevarade eklogiter har lyfts upp från
>55 km djup.
Källsjökroppen utgörs av en grovkornig, porfyraklastisk K-fältspatrik granit-kvartsmonzonit i olika deformationstillstånd. En successiv förändring från näst intill isotropisk granit till mylonitisk gnejs förekommer i olika skalor, där linsformade domäner av låg deformation är
åtskilda av anastomoserande domäner av starkare deformation.
Foliationen inom Källsjögraniten är konkordant med den omgivande gnejsen och ändrar strykning från NNV i de södra delarna till VNV och VSV i de norra delarna. Denna förändring följer väl Ullaredszonens
z-formade strykning. I kontakter till linser av metabasit är foliationen
oftast veckad samt följer och draperar formen för linsen.
Kinematiska indikatorer är företrädesvis representerade av asymmetriska svansar runt kalifältspatporfyroklaster och S-C strukturer, vilka båda uppvisar rörelse med toppen mot öst d.v.s. östvergenta skjuvningsrörelser. Boudinage av metabasit och meterbreda odeformerade
post-tetoniska pegmatitgångar är övertygande bevis för östvästlig sträckning/extension under slutstadiet av den senaste deformationen. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Ekdahl, Magnus
supervisor
organization
alternative title
The Källsjö augen gneiss : a study of deformation pattern and kinematic indicators within the Ullared Deformation Zone
year
type
H1 - Master's Degree (One Year)
subject
keywords
granite, deformation, tectonic lenses, anastomosing, extension, kinematic indicators, Eastern Segment, Ullared, Sveconorwegian orogen, granit, tektoniska linser, anastomosering, kinematiska indikatorer, Östra Segmentet, Svekonorvegisk orogen
publication/series
Examensarbeten i geologi vid Lunds universitet
report number
132
language
Swedish
id
2343914
date added to LUP
2012-11-06 11:51:57
date last changed
2012-11-06 11:51:57
@misc{2343914,
  abstract     = {{The Källsjö augen gneiss is one of many massifs in the Eastern Segment that has undergone deformation during Sveconorwegian orogeny (1,1-0,9 Ga). It is situated in the northeastern part of the Ullared Deformation Zone, a nearly 30 km long and 10 km wide deformation zone, stretching from the Mylonite zone southeast into the Eastern Segment. Based on well-preserved domains of nearly undeformed granites in the Eastern Segment, deformation structures and leucosome formation has previously been connected to Gotian orogeny (1,70-1,55 Ga). The deformation and structures presented in this paper as Sveconorwegian (Grenville-) orogeny (1,1-0,9 Ga) was earlier described as subordinate nature and mainly restricted to major shear zones. Rocks in the Ullared deformation zone is characterised by a heterogeneous deformation and metamorphic events under amphibolite and high-pressure granulite facies conditions. Eclogite relics have been exhumed from depths of 55 km or more.

The Källsjö massif is composed of corse-granied, K-feldspar porfyroklastic granite to quarts monzonite in various strain states. A gradual change from nearly isotropic granite to mylonitic gneiss is observed on different scales, where lens-shaped domains of low strain is separated by anastomosing domains of high strain. The gneissic foliation in the Källsjö augen gneiss is concordant with the surrounding country rock gneisses, changing strike from NNW in the south to WNW and WSW in the north, following the z-shaped strike of the Ullared deformation zone. Along contacts to metabasitelenses the foliation is often folded and follows the shape of the lens.

Kinematic indicators are preferably represented by porfyroklastsystems and S-C structures, which both show a top-to-the-east sense of shear. Boudinage stuctures and metrewide post-tectonic pegmatite dyke are evidence for E-W stretching/extension during the late stages of (Sveconorwegian) deformation.}},
  author       = {{Ekdahl, Magnus}},
  language     = {{swe}},
  note         = {{Student Paper}},
  series       = {{Examensarbeten i geologi vid Lunds universitet}},
  title        = {{En studie av Källsjögranitens deformationsmönster och kinematiska indikatorer inom Ullaredszonen}},
  year         = {{2001}},
}