Senkvartär stratigrafi och utveckling i Örseryd, mellersta Blekinge

Abstract

Summary: The aim of this investigation was to study the Holocene history of a river valley near the village of Örseryd, situated in the middle part of the county of Blekinge in South Sweden. Covering 2000 x 600 m the area was investigated by survey mapping. Grain size analysis were made on representative samples and the different sediments were correlated to lithostratigraphic units defined in earlier investigations in Blekinge by Lagerlund and Björck (1979). Threepeat land basins were investigated in detail. Transect corings were made in all areas. Different methods were used to analyse the cores, including mineral magnetic methods and organic content analysis. Radiocarbon dating and pollen analysis were made on one main core to obtain the chronological frame for the valley development. Pollen analysis and 14C dating were also used in adjacent areas to determine when the different areas were overgrown by swamp fen.
The southern basin can be interpreted as a kettle hole. An ice block remained in the area after the last deglaciation. When the ice melted a lake was formed. There has been a running through of the river. The bottom sediment consisting of gravel is by pollen analysis correlated to the Younger Dryas zone, wich means that sedimentation started 11,000-10,000 years 14C BP. A more organic clay gyttja, correlated to the Preboreal zone (10,000-9,000 BP), is covering the bottom sediment. Around 9,500 years BP the water level dropped. This is indicated by an erosive gravel layer found in the valley bottom stratigraphy. During the Boreal period the water level rose again. The lake sediments in the central part consist of fine detritus gyttja and further up of coarse-detritus gyttja with branches and roots. Only a small lake existed in the valley 4,000 years BP. This lake was then overgrown by a swamp fen, wich is indicated by wood-rich fen peat.
During the late Iron Age a declining tree pollen curve indicates clearings. The river shores have probably since then been used as pasture. An increasing amount of cereal pollen during the Middle Age indicates cultivation of the land around the peat areas. In the uppermost part of the peat layer minerogenic matter increases probably because of cultivation in the area wich caused soil erosion in the valley. The northern part near the Bräkneå river was a shallow bay of the lake in the south. It was overgrown earlier (around 7000 years BP) than the southern part. The western basin was a small lake separated from the river valley. This lake was overgrown about 5000 years BP.

Abstract (Swedish)

Sammanfattning: Arbetets syfte var att göra en utvecklingshistorisk tolkning av området kring Örseryd, mellersta Blekinge. Ett 2000 x 600 m stort område ytkarterades, varefter olika enheter definierades och korrelerades med tidigare undersökningar utförda i Blekinge. Arbetet koncentrerades sedan till torvmarksområden påträffade under ytkarteringen. Tre torvmarksområden kan urskiljas inom undersökningsområdet. Två ligger i anslutning till varandra i östra delen av området intill Bräkneån och benämns därför Örserydsmaden. En tredje torvmark påträffades i dalgångens västra del. Torvmarkerna undersöktes med ryssborr, där en mängd punkter borrades för att klarlägga sedimentinnehåll och bottentopografi. Olika metoder användes för att bedöma materialets sammansättning. Kornstorleksanalyser, miljömagnetiska analysmetoder och en bedömning av mängden kol gjordes i en centralt belägen huvudborrkärna. En analys av pollenförekomsten i kärnan och kol 14 analys utgör grunden för bedömningen av tidsförhållandena. Ytterliggare två borrpunkter användes för att med pollenanalys och kol 14-datering fastställa norra Örserydsmadens och västra torvmarkens igenväxning.
Madens södra del kan tolkas som en dödisgrop, där ett isblock legat kvar sedan isens avsmältning. I takt med att isen smälte, bildades en sjö. Vid borrningarna påträffades i botten på dödisgropen grovsand, som med pollenanalys kan dateras till slutet av Yngre Dryas zonen, den senaste kallperioden. Lergyttja med ökat organiskt innehåll bildades under preboreal tid. Vattennivån i sjön sjönk ungefär 9500 BP, för att därefter åter stiga. Detta markeras av ett gruslager strax ovanför den tidigare nämnda lergyttjan. Då vattennivån ökade avsattes gyttja, i början i form av findetritusgyttja och ovanpå denna grovdetritusgyttja med pinnar och rötter. Vattengenomströmningen var troligen låg under under denna tid. Utvecklingen tyder på en naturlig igenväxning av sjön genom ansamling av material, främst organiskt på sjöns botten. För 4000 år sedan återstod en mindre och grundare sjö täckande det område, som idag utgörs av fuktängar. Sjön växte slutligen igen till ett kärr. Träd och buskar invandrade, vilket indikeras av lövkärrtorv bestående av trädfragment. Pollenförekomsten tyder på en ökad kulturpåverkan i form av skogsröjning under järnålden. Troligt är att maderna sedan dess utnyttjats som betesmark fram till idag. Tecken på uppodling under medeltiden kan konstateras eftersom odlingsväxter i form av sädesslag påträffas i pollenproverna. Åns bädd fluktuerar och påverkar de intilliggande fuktängarna. En ökad mängd mineralpartiklar tyder på en större påverkan av det intilliggande uppodlade jordområdet och detta orsakar ökad erosion i dalgången. Den norra grundare delen av Örserydsmaden har växt igen tidigare (ca 7000 år BP) än den södra delen. Den västra torvmarken präglas av en lugnare igenväxningsföljd. Igenväxningen skedde ca 5000 år BP.

Abstract (French)

Résumé: Le but du travail était de décrire l'histoire du developpement de la région près du village d'Örseryd, dans la partie centrale de la province de Blekinge. Une superficie de 2000 x 600 m du terrain a été étudiée. Une analyse de la distribution granulométrique a été établie sur des échantillons représentatifs. Les différents sédiments ont été correlés à ceux déjà étudiés dans la province de Blekinge par Lagerlund et Björck (1979). Différentes méthodes ont été utilisées sur une des carottes de sédiments: Plusieurs types de mesures paléomagnétiques et l'analyse du contenu en matière organique (perte au feu). Des datations au C-14 et des analyses polliniques ont été efféctuées à différents niveaux de la carotte principale (IIIb) afin d'obtenir une chronologie du développement de la vallée. Des datations au C-14 et des analyses polliniques ont également été efféctuées sur des carottes prélevées dans les tourbes deposées au Nord et à l'Ouest pour établir à quelle époque le lac fut recouvert de tourbe afin de dater le passage des sediments lacustres à la tourbe, soit l'atterrissement du lac. Le bassin sud a été occupé par de la glace morte après la déglaciation. Quand il fonda un lac se forma. Le lac fut dominé par des flots fluviaux. Les graviers déposés au fond du bassin correspondent à la phase de fonte de la glace morte et a l'accumulation de dépôts fluvioglaciaire dans un lac. L'analyse pollinique de ces graviers permet de les dater du Dryas récent(ll.OOO-lO.OOO ans BP). Une
gyttja argileuse recouvre le gravier et peut être corrélée au Préboréal.
Dès 9.500 ans BP, la région a séchée pendant une certaine période, fait révélé par des traces nette d'érosion dans la carotte. Dans le courant du Boréal, le niveau de l'eau est remonté. La partie centrale du bassin consiste en une gyttja à détritus fin accumulée à une plus grande profondeur d'eau que la gyttja à détritus grossier (fragments de branches et de racines en plus grand nombre) trouvée en dessus. Il y a 4000 ans, le lac était très peu profond et avait disparu entièrement peu après l'atterrissement total. Dès lors une tourbe à bois de bas marais s'est deposée. Une rivière coulait encore à l'est de l'esker. Au bord de la rivière, les arbres et les buissons devinrent plus fréquents.
Pendant la dernière partie de l'âge du fer, une baisse des pourcentages de pollen d'arbre indique un défrichement. Les bords de la rivière ont probablement dès cette époque utilisés comme pâturages. Des signes d'agriculture au pendant le moyen-âge sont demontrés par les pollens de céréales trouvés dans la carotte. Une nette augmentation de la fraction sableuse dans les sédiments de cette période prouve aussi que la region était cultivée et que l'érosion des sols était favorisée. Le bassin nord était une baie peu profonde du lac et fut comblé plus tôt que le bassin sud (vers 7000 ans BP). Le bassin ouest était séparé des autres et les tourbes s'y déposèrent aux environs de 5000 ans BP (comblement encore plus tardif).

• author: Gustafson, Lars
• supervisor: Björn E Berglund; Svante Björck
• organization: Department of Geology
• year: 1995
• type: H1 - Master's Degree (One Year)
• subject: Earth and Environmental Sciences
• keywords: geografi, geologi, senkvartär stratigrafi, Örseryd, Blekinge
• publication/series: Examensarbeten i geologi vid Lunds universitet
• report number: 64
• language: Swedish
• id: 2369926
• date added to LUP: 2012-10-22 13:23:34
• date last changed: 2012-10-22 13:23:34