Riskhantering i spannmålsodling

Abstract (Swedish)

Syftet med studien är att undersöka möjligheter för svenska lantbrukare att
hantera risker som påverkar gårdens ekonomiska resultat. Frågeställningen
avser att spegla hur spannmålsodlaren utifrån risk- och
produktionspreferens kan hantera riskfaktorer för att maximera sin nytta
gällande ekonomisk avkastning. Dessa riskfaktorer kan delas in i två
huvudgrupper: produktionsrisker och marknadsrisker, vilka båda påverkar
affärsverksamhetens vardag och kräver kontinuerligt beslutsfattande
angående riskfyllda val.
I uppsatsen studeras huvudsakligen spannmålsmarknadens struktur,
funktionssätt och marknadsdynamik – sett från svenska lantbrukares
gårdsperspektiv med internationella marknader som spelplan.
Sedan marknaden för spannmål släpptes helt fri i mitten på 00-talet har
marknadsriskens inverkan på resultatet kommit att växa kraftigt i inflytande
och är nu den största risken för det ekonomiska resultatet. Med dessa
riskfaktorer identifierade togs genom statistiska modeller resultat fram för
en optimal grödfördelning sett till odlingspreferens och i vilken utsträckning
det är lämpligt att prissäkra sin skörd.
Studien visar att både produktions- och marknadsrisker har stark påverkan
på det ekonomiska resultatet. Utan att diversifiera sitt grödval eller
prissäkra sin skörd riskerar lantbrukaren att utsätta sin verksamhet för
påtagliga risker som vid ett dåligt skördeår eller global spannmålsprisdipp
kan få ödesdigra konsekvenser. De grödor som ingår i studien än höstvete,
vårkorn, havre, vårvete och vårraps samt den skördedata som används
kommer från Mälardalsområdet. Det visade sig att skördeavkastningen från
de olika grödorna uppvisar hög korrelation men att det trots detta går att
diversifiera grödfördelningen för att reducera inkomstrisk. Störst reduktion
av inkomstrisken fås då en kombination av höstvete och vårgrödor odlas.
Vilka grödor som odlas bör dock i stor utsträckning baseras på förväntad
vinstmarginal eftersom produktionsrisken är ganska likvärdig oavsett gröda.
I studien undersöktes optimal grödfördelning och prissäkringsandel med
utgångspunkt i Markowits portföljteori. En effektiv front togs fram för tre
alternativ; (1) ingen prissäkring, (2) prissäkring av hela skörden genom
användande av terminsavtal och (3) en kombination av spot- och
terminsmarknaden. Det visade sig att den rena prissäkringsstrategin
dominerade det första alternativet men att ett en kombination av spot- och
terminsmarknaden var att föredra framför de båda. Att prissäkra upp till 90
% av den förväntade skörden kan vara lämpligt för den riskaversiva
lantbrukaren.
För att undersöka vilken grödfördelning och prissäkringsandel som gav det
bästa resultatet utfördes optimeringar för tre fallgårdar åren 2007-2009.
Enligt studien låg en optimal prissäkringsandel på mellan 51 % - 92 % av
den förväntade skörden. Modellens genomsnittliga prognostiseringsfel för
en kombination var 33 % att jämföra med 103 % då endast spotmarknaden
användes.
De huvudsakliga resultaten enligt denna studie visar att man med hjälp av
ett aktivt val av grödfördelning och användande av terminssäkring kan nå
en jämnare avkastning. Mer specifikt kan man genom att använda
terminssäkring med finansiella kontrakt minska prisrisken inom
spotprishandelns förväntade avkastningsintervall och nå en stabilare och
mer deterministisk intäktsbas. Vid en gynnsam prisnivå bör lantbrukaren
därför prissäkra även om det är långt till skörd. Detta bör dock vägas mot
den kostnad det innebär att inte kunna leverera den fysiska kvantitet som
tecknades vid ingående av terminsavtal.

• author: Lilja, Henrik and Stotzer, Sebastian
• supervisor: Peter Berling
• organization: Production Management
• course: MIO920
• year: 2012
• type: M1 - University Diploma
• subject: Technology and Engineering
• other publication id: 12/5417
• language: Swedish
• id: 2858306
• date added to LUP: 2012-07-02 10:58:31
• date last changed: 2012-07-02 10:58:31