Vindstabiliserig av småhus : en jämförelse av olika beräkningsmetoder
(2012) In TVBK VBK920 20111Division of Structural Engineering
Civil Engineering (M.Sc.Eng.)
- Abstract (Swedish)
- Vid nyetablering av bostadsområden byggs ofta långsmala hus tätt intill varandra. Placering
av fönster är då i princip samlad till gavlarna och öppna planlösningar används för att få in
ljuset i huset. Vid dimensionering för horisontell vindlast måste två fall undersökas för en
byggnad. Det första fallet beaktar statisk jämvikt för systemet, dvs. stjälpning, och det andra
fallet beaktar inre brott och stora deformationer på grund av skjuvning. Då husen ofta har en
lätt stomme måste man använda tunga betongsulor för att motverka eventuell lyftning. För att
klara horisontalstabilisering används väggar som genom skivverkan tar upp de horisontella
lasterna. När planlösningarna är öppna och man har många fönster i fasaderna... (More) - Vid nyetablering av bostadsområden byggs ofta långsmala hus tätt intill varandra. Placering
av fönster är då i princip samlad till gavlarna och öppna planlösningar används för att få in
ljuset i huset. Vid dimensionering för horisontell vindlast måste två fall undersökas för en
byggnad. Det första fallet beaktar statisk jämvikt för systemet, dvs. stjälpning, och det andra
fallet beaktar inre brott och stora deformationer på grund av skjuvning. Då husen ofta har en
lätt stomme måste man använda tunga betongsulor för att motverka eventuell lyftning. För att
klara horisontalstabilisering används väggar som genom skivverkan tar upp de horisontella
lasterna. När planlösningarna är öppna och man har många fönster i fasaderna minskar antalet
stabiliserande väggar och de som kvarstår måste ta mer last. Skivverkan i dessa väggar
medför stora vertikala dragande och tryckande krafter som ska förankras till grunden.
Detta examensarbete fokuserar på att jämföra olika beräkningsmetoder för de stabiliserande
väggarna. I metoderna undersöks olika förankringsprinciper samt hur utnyttjandet av bjälklag
och tak kan påverka den slutgiltiga lastfördelningen och den horisontella bärförmågan. En
tvåvåningsvilla har valts ut som jämförelseobjekt så att förutsättningarna för metoderna är
samma. För de olika kombinationerna av förankringar, utnyttjande av egentyngder och
beräkningsmetoder jämförs sedan de dimensionerande bärförmågorna mot horisontell vindlast
för att se vilken metod som genererar den största bärförmågan i förhållande till storlek på
förankringskraften. De olika metoderna baseras på elastisk eller plastisk skivteori samt görs
även en 3D-modellering med FEM (Finita Element Metoden).
Den metod som ger störst dimensionerande bärförmåga mot horisontella laster är den
plastiska metoden. Detta på grund av att denna metod kan utnyttja skivor som har en bredd
mindre än 25 % av skivans höjd samt att skivor under öppningar kan användas som
stabiliserande mot horisontella laster. Den FEM-baserade 3D-modellen ger något lägre
bärförmåga jämfört med den plastiska metoden, men har ett mer gynnsamt förhållande mellan
erhållen horisontell bärförmåga och den förankringskraft som behövs. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/3357835
- author
- Törnqvist, Fredrik LU
- supervisor
- organization
- course
- VBK920 20111
- year
- 2012
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- publication/series
- TVBK
- report number
- TVBK-5207
- ISSN
- 0349-4969
- language
- Swedish
- id
- 3357835
- date added to LUP
- 2013-01-10 14:00:07
- date last changed
- 2013-01-10 14:00:07
@misc{3357835,
abstract = {{Vid nyetablering av bostadsområden byggs ofta långsmala hus tätt intill varandra. Placering
av fönster är då i princip samlad till gavlarna och öppna planlösningar används för att få in
ljuset i huset. Vid dimensionering för horisontell vindlast måste två fall undersökas för en
byggnad. Det första fallet beaktar statisk jämvikt för systemet, dvs. stjälpning, och det andra
fallet beaktar inre brott och stora deformationer på grund av skjuvning. Då husen ofta har en
lätt stomme måste man använda tunga betongsulor för att motverka eventuell lyftning. För att
klara horisontalstabilisering används väggar som genom skivverkan tar upp de horisontella
lasterna. När planlösningarna är öppna och man har många fönster i fasaderna minskar antalet
stabiliserande väggar och de som kvarstår måste ta mer last. Skivverkan i dessa väggar
medför stora vertikala dragande och tryckande krafter som ska förankras till grunden.
Detta examensarbete fokuserar på att jämföra olika beräkningsmetoder för de stabiliserande
väggarna. I metoderna undersöks olika förankringsprinciper samt hur utnyttjandet av bjälklag
och tak kan påverka den slutgiltiga lastfördelningen och den horisontella bärförmågan. En
tvåvåningsvilla har valts ut som jämförelseobjekt så att förutsättningarna för metoderna är
samma. För de olika kombinationerna av förankringar, utnyttjande av egentyngder och
beräkningsmetoder jämförs sedan de dimensionerande bärförmågorna mot horisontell vindlast
för att se vilken metod som genererar den största bärförmågan i förhållande till storlek på
förankringskraften. De olika metoderna baseras på elastisk eller plastisk skivteori samt görs
även en 3D-modellering med FEM (Finita Element Metoden).
Den metod som ger störst dimensionerande bärförmåga mot horisontella laster är den
plastiska metoden. Detta på grund av att denna metod kan utnyttja skivor som har en bredd
mindre än 25 % av skivans höjd samt att skivor under öppningar kan användas som
stabiliserande mot horisontella laster. Den FEM-baserade 3D-modellen ger något lägre
bärförmåga jämfört med den plastiska metoden, men har ett mer gynnsamt förhållande mellan
erhållen horisontell bärförmåga och den förankringskraft som behövs.}},
author = {{Törnqvist, Fredrik}},
issn = {{0349-4969}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
series = {{TVBK}},
title = {{Vindstabiliserig av småhus : en jämförelse av olika beräkningsmetoder}},
year = {{2012}},
}