Skiljeförfarande: Avtalsfrihet i tre avseenden och skiljemäns skyldighet att följa partsavtal

Abstract (Swedish)

Skiljeförfarande är en alternativ tvistlösningsform i förhållande till tvistemålsprocessen i allmän domstol. Det är ett statligt sanktionerat alternativ i och med att vissa speciella rättsverkningar är knutna till skiljeavtal. Först och främst har skiljeavtal verkan av rättegångshinder efter invändning av part. En part har också möjligheten att framtvinga fullgörelse av skiljeavtalet och det finns regler som syftar till att motverka obstruktion av förfarandet. Slutligen så vinner avgörandet, kallad skiljedomen, rättskraft och utgör en exekutionstitel.

En av anledningarna till att skiljeförfarande väljs som tvistlösningsmetod är möjligheten att avtalsvägen styra över förfarandets ramar och skiljemännen. Parterna kan även vilja avtala om ensidig valrätt mellan skiljeförfarande och domstolsförfarande. I praktiken sker detta i skiljeavtalet eller tillägg därtill. När det gäller förfarandets ramar är möjliga föremål för partsavtal t.ex. bestämmelser om handläggningen ska vara muntlig eller skriftlig, frågor rörande bevisningen, kostnaderna och skiljedomen. När det gäller skiljemännen är det tänkbart att parterna vill bestämma deras antal, hur de utses och speciella kompetens- eller behörighetskrav. Skiljeförfarandet är en privat tvistlösningsform som är bekostad av parterna. Som utgångspunkt gäller principen om partsautonomi, vilket innebär att parterna som utgångspunkt har bestämmanderätt för dessa frågor.

I och med att skiljeförfarandet är ett statligt sanktionerat alternativ till domstolsprövningen måste vissa rättssäkerhetskrav rörande förfarandet uppfyllas. Skiljeavtalet är underkastat de avtalsrättsliga ogiltighets- och oskälighetsreglerna. Så även om principen om partsautonomi gäller som utgångspunkt är avtalsfriheten rörande förfarandets ramar och skiljemännen inte obegränsad. Avtalsfriheten begränsas av både de process- och avtalsrättsliga reglerna.

Det är skiljemännen som ska tillämpa partsavtalet i handläggningen av tvisten. Genomslaget under förfarandet av de gränser som finns för partsautonomin är alltså beroende av i vilken omfattning skiljemännen är skyldiga att följa partsavtal. Skiljemannauppdraget är ett sysslomannauppdrag med vissa unika egenskaper och uppdragsrättsliga aspekter innebär att skiljemännen inte är skyldiga att följa vilka avtal som helst. Själva uppdragsförhållandet i sig medför alltså vissa begränsningar i skyldigheten att följa partsavtal. Även de processrättsliga gränserna av partsautonomin, som är motiverade av rättssäkerheten ska beaktas av skiljemännen.

Abstract

Arbitration is a form of ADR, which is sanctioned by the legal system. Entering into an arbitration agreement is given three special legal effects. Firstly, the arbitration agreement functions as a procedural impediment after a plea of inadmissibility from a party. Secondly, a party can force performance under the agreement and there are rules that aim to prevent obstruction of the procedure. Lastly, the ruling of the arbitration tribunal, which called the arbitration award, is an enforcement title and it gains legal force in the same way as a judgment from a court of law does.

One of the reasons for choosing arbitration as a method of dispute resolution is the parties’ ability to control the procedure. The parties exercise this control by entering into procedural agreements or amending a standard arbitration clause. The parties are given this freedom of contract in arbitration procedures under the principle of party autonomy. The parties can influence the procedure to a greater extent, compared to regular proceedings in a court of law. The parties’ procedural agreements can relate to the right for one party to decide if the dispute is to be subject to arbitration or proceedings in a court of law, the frames of the arbitration procedure or specific provisions regarding the arbitrators. Procedural agreements governing the frames of the procedure specifically target, for example, the form of the proceedings, which can be either written or oral, the costs, the production of evidence or the legal effects of the arbitration award. Agreements on special provisions regarding the arbitrators can relate to the number of arbitrators, how they are appointed and special requirements of their qualification or authority.

Because arbitration is a governmentally sanctioned form of ADR, certain basic requirements regarding procedural rights have to be upheld. Moreover the parties’ procedural agreements are subject to contract law, which means that they can be declared invalid or unfair. Thus, the parties’ freedom of contract for the proceedings under the principle of party autonomy is not without limitations. Both procedural law and contract law limit the parties’ autonomy.

It is up to the arbitrators to form the proceedings in accordance with the procedural agreements. The impact of the limits to the parties’ freedom of contract thus depends on the extent, to which, the arbitrators are obligated to abide by the parties’ agreements. An arbitrator is a form of contractor, although a contractor of a special nature. The arbitrators are not obligated to comply with terms that are especially burdensome or affect their personal rights and obligations. Furthermore the arbitrators are obligated to ignore agreements that violate the procedural law.

• author: Grape, Johan
• supervisor: Lotta Maunsbach
• organization: Department of Law
• alternative title: Arbitration: The parties' freedom of contract in three aspects and the arbitrators' obligation to abide by the parties' procedural agreements
• course: JURM02 20131
• year: 2013
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: processrätt, avtalsrätt
• language: Swedish
• id: 3627543
• date added to LUP: 2013-05-30 07:38:28
• date last changed: 2013-05-30 07:38:28