Jordanians of Palestinian Origin Deprived of their Nationality - Addressing Statelessness resulting from Arbitrary Deprivation of Nationality -

Abstract

This thesis traces the trend towards recognition of the right to a nationality as a human right, and the right to not be arbitrarily deprived of one’s nationality in particular. The prohibition of “arbitrary deprivation of nationality” is explicitly stipulated in several international and regional human rights instruments, such as the Universal Declaration of Human Rights (Article 15(2)); the Arab Charter of Human Rights (Article 29(1)); the American Convention on Human Rights (Article 20(3)) and the European Convention on Nationality (Article 4). Yet the articles outlining this prohibition do not elaborate on the scope of the rule. In this thesis, substantial attention is devoted to determining the notion of “arbitrary deprivation of nationality” by interpreting norms and expressions of related international human rights standards. The prohibition of “arbitrary deprivation of nationality” consists of four distinct norms as identified by relevant academic research and articles: illegal deprivation, deprivation that is not accompanied by due process, discriminatory deprivation of nationality and an overall duty to avoid Statelessness. These four submissions, including the specific obligations arising from the context of State succession, are used when addressing the withdrawals of nationality from Jordanians of Palestinians in the Hashemite Kingdom of Jordan.

The purpose of this thesis is to investigate the legality of the Jordanian government’s denationalisation measures by describing and analysing such practice in relation to the prohibition of “arbitrary deprivation of nationality”. The study encloses two closely interrelated occasions: the disengagement from the West Bank in 1988 that left over one million individuals Stateless, and the more recent withdrawals of nationality from 2004-2008.

An analysis of the Jordanian authorities’ withdrawals of nationality from Jordanians of Palestinian origin shows that the government’s qualifications meet several obstacles with respect to the prohibition of “arbitrary deprivation of nationality”. These include the “Disengagement Regulations for the Year 1988” that have not obtained the status of law, and therefore are deemed to be illegal; the failure to provide for due process by the High Court of Justice; and new vague interpretations of the 1988 disengagement of the West Bank, including unwritten conditions that lack clear basis in Jordanian law.

The case study of the denationalisation practice ends with a short comment on the rights affected by loss of Jordanian nationality such as the right to political participation, freedom of movement, right to education, right to health and the right to work.

Abstract (Swedish)

Denna uppsats följer riktningen mot erkännande av en rätt till nationalitet som en mänsklig rättighet och rätten att inte bli godtyckligt fråntagen sin nationalitet specifikt. Förbudet mot godtyckligt fråntagande av nationalitet är uttryckligen fastställt i flera internationella och regionala mänskliga rättighetsinstrument, så som den allmänna förklaringen av mänskliga rättigheter (artikel 15(2)); den arabiska stadgan om mänskliga rättigheter (artikel 29(1)); den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter (artikel 20(2)) och den europeiska konventionen om nationalitet (artikel 4). Artiklarna som fastställer detta förbud skildrar dock inte innehållet i regeln. I denna uppsats tillägnas betydande utrymme för att fastställa begreppet ”godtyckligt fråntagande av nationalitet” genom att tolka normer och uttryck från besläktade internationella standarder av mänskliga rättigheter. Förbudet mot ”godtyckligt fråntagande av nationalitet” består av fyra skilda normer identifierade i akademisk forskning och litteratur: illegalt fråntagande, fråntagande som inte är följt av en rättvis rättegång, diskriminerande fråntagande av nationalitet samt en övergripande skyldighet att undvika statslöshet. Dessa fyra förslag, inklusive de specifika skyldigheter som uppkommer vid statssuccession, används vid behandlingen av återkallandena av nationalitet från jordanier med palestinska ursprung i det Hashemitiska kungadömet Jordanien.

Syftet med denna uppsats är att undersöka lagligheten av de jordanska myndigheternas denationaliseringspraxis genom att beskriva och analysera sådan praxis i förhållande till förbudet mot ”godtyckligt fråntagande av nationalitet”. Utredningen omfattar två nära förbundna tillfällen: avsägandet av suveränitetsanspråk av Västbanken år 1988 som innebar att mer än en miljon jordanier med palestinskt ursprung förlorade sin nationalitet samt senare återkallande av nationalitet mellan 2004-2008.

En analys av de jordanska myndigheternas återkallande av nationalitet från jordanier med palestinska ursprung visar att regeringens villkor möter flertalet hinder i förhållande till förbudet mot ”godtyckligt fråntagande av nationalitet”. Dessa innefattar instruktioner utfärdade samband med avsägandet 1988 som inte har uppnått legal status, och därför är ansedda att vara olagliga; misslyckandet att tillhandahålla en rättvis rättegång av högsta administrativa domstolen och nya vaga tolkningar av avsägandet av suveränitetsanspråk av Västbanken år 1988, inklusive oskrivna krav som saknar tydligt stöd i jordansk lag.

Fallstudien av denationaliseringspraxisen avslutas med en kort kommentar om rättigheterna som påverkas av förlorad jordansk nationalitet såsom rätten till politisk delaktighet, rörelsefrihet, rätt till utbildning, rätt till hälsa och rätten till arbete.

• author: Bergström, Anna
• supervisor: Gregor Noll
• organization: Department of Law
• course: JURM02 20131
• year: 2013
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: folkrätt, public international law, human rights, statelessness, right to nationality, Jordan, field study
• language: English
• id: 4022586
• date added to LUP: 2013-10-18 07:41:42
• date last changed: 2013-10-18 07:41:42