The Implementation of the Passing-on-defence into EU law

Abstract

Since 2001 the CJEU has repeatedly stated that, as a matter of EU law, any individual must be able to obtain compensation for harm suffered because of an infringement of EU competition law. As of today, victims of infringements of EU competition law are unable to effectively exercise that EU right. By introducing a Proposal for Directive, the Commission has taken a major step forward in promoting damages actions and private antitrust litigation within the EU. The main aim of the Proposed Directive is to ensure full compensation of victims of violations of competition law and to optimise the interaction between the public and private enforcement of EU competition law.

The Proposal for Directive implements the passing-on-defence along with recognition of indirect purchaser standing into EU law. The US law and the EU law on the measures are based on different justifications. In US, features like the exclusive enforcement of direct purchasers, the litigation culture, the award of treble damages and the penalties for violations of the antitrust laws are all instruments clearly serving the aim of effectiveness and deterrence. In EU law, it is clear that priority has been given to the interest of fairness and the objectives of full compensation and consumer welfare.

The passing-on-defence and indirect purchaser standing serves the overall EU objective of consumer welfare and the objective of full compensation. Following Manfredi case, the Proposed Directive implements a broad rule of standing to sue for damages. Clearly, the Proposed Directive aims at compensation, not at litigation. The indirect purchaser standing will facilitate the possibility for victims distant from the infringer, such as consumers, to obtain compensation in order to recover from a violation of competition law. The Proposed Directive places the burden of proof that the passing-on-defence applies on the infringer and implements a rebuttable presumption that the entire overcharge has passed on, for the indirect purchasers to rely on. Such solution facilitates damages claims for all claimants and a different solution would risk offending the EU principle of full effectiveness.

In designing a litigation system based on EU competition law, the public and the private enforcement should play different roles. The public enforcement of the EU competition rules should aim at deterrence and effectiveness since the public enforcement never can serve the objective of compensation. In contrary, the private enforcement should primarily aim at compensation for victims of competition law infringements. An effective system of private damages actions, making liability for damages rule rather than exception, will however also serve the aim of deterrence to some extent, since the fear of infringers for liability of damages. To the extent possible, the public and private enforcement should therefore aim at complement each other.

Abstract (Swedish)

Sedan 2001 har EU-domstolen vid upprepade tillfällen framhållit att var och en som har lidit skada som orsakats av en överträdelse av EU:s konkurrensregler ska kunna kräva full ersättning för denna skada. Det har dock visat sig svårt för personer och företag som drabbats av en konkurrensskada att utnyttja denna EU-rättsliga rätt till ersättning. I syfte att främja skadeståndsprocesser baserade på konkurrensrätten har Kommissionen utfärdat ett direktivförslag. Avsikten med direktivet är att säkerställa att skadelidande vid överträdelser av konkurrensreglerna kan få full ersättning för den skada de lidit. Dessutom ämnar direktivet optimera samspelet mellan den offentliga tillämpningen och den privata tillämpningen av konkurrensreglerna.

Direktivförslaget medför att så kallade övervältringsinvändningar kommer att accepteras i konkurrensrättsliga skadeståndsmål samt att indirekta kunder ges rätt att föra en skadeståndstalan baserad på konkurrensrätten. Olika motiv ligger bakom den amerikanska konkurrensrätten respektive den EU-rättsliga konkurrenslagstiftningen, gällande övervältringsinvändningar och indirekta kunders rätt till ersättning. I amerikansk lagstiftning har de direkta kunderna exklusiv talerätt, konkurrensrättsliga skadestånd tredubblas automatiskt och det finns straffsanktioner för de som bryter mot konkurrenslagstiftningen. Alla dessa instrument syftar till att verka preventivt och avskräckande. I EU har istället det så kallade rättviseintresset prioriterats. Detta intresse ska främja målet att skadelidande vid överträdelser av konkurrensreglerna kan få full ersättning för den skada de lidit samt det övergripande EU-rättsliga målet avseende konsumentvälfärd.

Införandet av ett övervältringsförsvar samt indirekta kunders rätt till skadeståndsanspråk är förenligt med det övergripande EU-rättsliga målet avseende konsumentvälfärd och målet att skadelidande till fullo ska bli kompenserad för liden skada. EU-domstolens dom i Manfredi innebär att det inte är förenligt med EU-rätten att begränsa rätten till skadestånd för personer som har lidit skada på grund av en överträdelse av konkurrensreglerna. Direktivförslaget medför att var och en som lidit sådan skada ges rätt att begära skadestånd. Direktivet placerar bevisbördan för att övervältring har skett på det företag som har begått överträdelsen samt inför en presumtion att övervältring av priset har skett till de indirekta kunderna. Förslaget underlättar således för skadelidande som befinner sig långt bort från skadegöraren i distributionskedjan (såsom konsumenter) att få skadestånd. En annan lösning hade riskerat kränka principen om EU-rättens fulla genomslag.

Vid utformningen av systemet för konkurrensrättsliga skadestånd ska den offentliga och den privata tillämpningen av EU:s konkurrensregler syfta till att uppfylla olika mål. Den offentliga tillämpningen av konkurrensrätten kan aldrig uppfylla målet att till fullo kompensera skadelidande för överträdelser av konkurrensreglerna. Den offentliga tillämpningen av konkurrensreglerna bör därför syfta till att verka preventivt och avskräcka från brott mot konkurrenslagstiftningen. Den privata tillämpningen bör å andra sidan huvudsakligen syfta till att kompensera skadelidande. Om Kommissionen lyckas skapa ett effektivt regelsystem för skadeståndsanspråk kommer den privata tillämpningen även i viss mån verka preventivt. Detta eftersom risken för omfattande skadeståndsansvar kommer verka avskräckande för företag. I den utsträckning det är möjligt bör därför den offentliga och privata tillämpningen syfta till att komplettera varandra.

• author: Berggren, Malin
• supervisor: Henrik Norinder
• organization: Department of Law
• course: JURM02 20132
• year: 2013
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: EU law, Comparative law, Competition law
• language: English
• id: 4228624
• date added to LUP: 2014-02-03 09:02:09
• date last changed: 2014-02-03 09:02:09