Jura novit curias förenlighet med EKMR i straffprocessen

Abstract

The purpose of this essay is firstly to examine if the principle of jura novit curia is consistent to section 6.3 (a) of the ECHR which provides for a right for the defendant to be informed of the accusation against him. Is jura novit curia consistent to the ECHR in regard of this aspect? According to the text of chapter 30 and section 3 of the Code of Judicial Procedure, the court is not bound by the prosecutor’s legal characterisation of the accusation (jura novit curia). Thereof the court has a possibility to modify the legal characterisation of the accusation into an offense which the defendant has not been able to prepare his defense against. In the doctrine, as well as in the legislative history, there are suggestions that the court should inform the parties if they intend to change the legal characterisation of the accusation. Nevertheless there are examples in practice where the court has ignored this recommendation. Practice of the European Court of Human Rights imposes an obligation for the court, according to section 6.3 (a) of the ECHR, to inform the defendant of the legal characterisation that the court might adopt in the case. Because of the fact that the ECHR have legal effect as law in Sweden, Swedish courts have an obligation to inform the defendant of the legal characterisation that the court might adopt in a particular case. In the precedent of NJA 2004 s 757, the Supreme Court pronounced that the defendant only has a right to be informed of the legal characterisation of the accusation if required. The conclusion is that neither the Code of Judicial Procedure nor the practice of the Supreme Court is consistent with section 6.3 (a) of the ECHR. The purpose of the essay is secondly to propose measures to the legislature and the court in order to apply the jura novit curia in accordance with the ECHR. According to chapter 11 and section 14 of the Instrument of Government, the court through judicial review can apply section 6.3 (a) of the ECHR instead of chapter 30 and section 3 of the Code of Judicial Procedure. Through a new paragraph the legislator can maintain jura novit curia whilst the rights of ECHR is respected.

Abstract (Swedish)

På senare tid har den traditionella uppfattningen om jura novit curias tillämpning och existens i svensk rätt ifrågasatts med anledning av dess förenlighet med EKMR och praxis från Europadomstolen. Syftet med föreliggande uppsats är för det första att undersöka om jura novit curia är förenlig med art 6.3 (a) EKMR och dess krav på underrättelse av anklagelsen till den tilltalade. Är jura novit curia förenlig med EKMR i detta hänseende? Enligt ordalydelsen av 30 kap 3§ 2 m RB är domstolen obunden av åklagarens yrkanden om gärningens rättsliga rubricering (jura novit curia). Enligt lagtexten har domstolen möjlighet ändra åklagarens rubricering av gärningsbeskrivningen och döma den tilltalade efter ett brott denne inte haft möjlighet att anpassa försvaret efter. Trots uttalande i doktrin och lagmotiv om att domstolens omrubricering bör föranledas av inhämtande av yttrande från parterna, finns det exempel i praxis där domstolen avkunnat en dom över ett annat brott än den tilltalade blivit åtalad för eller underrättad om. Avgöranden från Europadomstolen stadgar en skyldighet för domstolen enligt art 6.3 (a) EKMR att underrätta den tilltalade om de kan komma att döma denne enligt en annan brottsrubricering än åtalet avsett. Då EKMR har ställning som lag i Sverige har svenska domstolar en skyldighet att underrätta den tilltalade om brottsrubriceringen de kan komma att döma efter. HD har dock i NJA 2004 s 757 uttalat att den tilltalade endast vid behov har rätt till underrättelse om gärningens rättsliga rubricering. Slutsatsen är att varken RB eller HD:s tolkning av RB är förenlig med art 6.3 (a) EKMR med tillhörande praxis från Europadomstolen. Syftet med uppsatsen är för det andra att föreslå åtgärder domstolen och lagstiftaren kan vidta för att principen om jura novit curia ska kunna tillämpas i enlighet med EKMR. Domstolen kan i ett konkret tillämpningsfall enligt 11 kap 14§ RF välja att inte tillämpa 30 kap 3§ 2 m RB och istället tillämpa EKMR. Lagstiftaren kan genom författandet av ett nytt stycke i 30 kap 3§ 2 m bevara principen om jura novit curia samtidigt som EKMR:s rättssäkerhetskrav upprätthålls.

• author: Andersson, Olle
• supervisor: Lotta Maunsbach
• organization: Department of Law
• alternative title: The principle of Jura novit curia's compatibility with the ECHR in the criminal proceedings
• course: JURK01 20141
• year: 2014
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: officialprövning, dispositionsproncipen, kontradiktionsprincipen, RF, lagprövning, normhierarki, underrättelseskyldighet, rättslig beteckning, rättslig kvalificering, straffprocessrätt, processrätt, rättssäkerhet, förutsägbarhet, fair trail, legal characterisation, Europakonventionen, normprövning, Jura novit curia, rättegångsbalken 30:3, upplysningsskyldighet, EKMR 6.3 art, materiell processledning
• language: Swedish
• id: 4449121
• date added to LUP: 2014-06-17 14:14:14
• date last changed: 2014-06-17 14:14:14