Hur vinner vi matchen mot idrottsrelaterad brottslighet? - En granskning av tillträdesförbudslagen och tre förslag

Abstract

Sports-related crime is not a new phenomenon, it is however a problem that increasingly comes into focus. From being a problem within sport, it has gradually shifted to become a social problem. Decreased attendance figures and revenues from sponsors is only a part of all the negative consequences that affects a sports club. Furthermore, the crime entails significant cost on society and the sports movement.

A law designed to combat sports-related crime is the Banning Order Act (tillträdesförbudslagen), which means that a person is prohibited to enter and stay at a sports event. However the law is criticized in the preparatory work for being powerless and not effective enough in fighting the crime. Furthermore, it is stated a need for more legislative measures to make the Banning Order Act more effective and to counter sports-related crime.

The purpose of this thesis is to study the scope of the Banning Order Act and investigate why the law cannot be considered effective enough. An additional purpose is to analyse three proposals that can claim to make the Banning Order Act more effective and combat sports-related crime. The proposals concerns the possibility to implement a banning order record, an extended banning order area and an obligation to give notice at sports events in Swedish law.

This thesis notes that the Banning Order Act is not effective enough because the sports organizations have trouble identifying who has a banning order. This results in a risk that these people may still have access to the sports events and contribute to disorder inside the sports arenas. Furthermore, the Banning Order Acts effectiveness is limited when it comes to the crime that occurs outside the sports arena. People with banning order can in fact still contribute to the disorder outside the arena.

From a rights- and proportionality perspective, it is considered possible to implement a banning order record and an extended banning order area in Swedish law. The proposals should be implemented in order to prevent sports-related crime and to make the Banning Order Act more effective. Regarding the implementation of an obligation to give notice at sports events, this proposal is not compatible with the rights- and proportionality perspective. Therefore the implementation should be awaited until further notice.

Abstract (Swedish)

Idrottsrelaterad brottslighet är inget nytt fenomen. Det är dock ett problem som alltmer hamnat i fokus. Från att mer eller mindre ansetts vara ett idrottsproblem har det gradvist övergått till att även bli ett samhällsproblem. Idrottsrelaterad brottslighet påverkar både idrottsrörelsen samt samhället i stort. Minskade publiksiffror och intäktsbortfall från sponsorer är enbart en del av alla negativa konsekvenser som drabbar en idrottsklubb. Vidare medför brottsligheten stora kostnader för samhället och idrottsrörelsen.

En lagstiftning som syftar till att motverka idrottsrelaterad brottslighet är tillträdesförbudslagen. Lagen medför att en person förbjuds tillträde till och vistelse på ett idrottsarrangemang. I motiven kritiseras emellertid lagstiftningen för att vara uddlös och inte tillräckligt effektiv i kampen mot kriminaliteten. Vidare anförs behovet av ytterligare lagstiftningsåtgärder för att effektivisera tillträdesförbudslagen samt motverka idrottsrelaterade brott.

Framställningens syfte är således att studera tillträdesförbudslagens tillämpningsområde samt utreda varför lagen inte kan anses som tillräckligt effektiv. Vidare är syftet att analysera tre förslag som kan göra anspråk på att effektivisera tillträdesförbudslagen samt motverka idrottsrelaterade brott. Förslagen berör möjligheten att införa ett tillträdesförbudsregister, ett utökat tillträdesförbudsområde samt en anmälningsplikt vid idrottsarrangemang i svensk rätt.

I uppsatsen konstateras det att tillträdesförbudslagen inte är tillräckligt effektiv eftersom idrottsarrangörer har svårt att identifiera vilka personer som har meddelats ett tillträdesförbud. Detta medför en risk för att personer med förbud ändå kommer in på idrottsarrangemanget och kan bidra med oordning inne på idrottsarenan. Vidare är tillträdesförbudslagens effektivitet begränsad när det kommer till den brottslighet som sker utanför arenan. Personer med tillträdesförbud kan nämligen fortfarande uppehålla sig utanför arenan och på så vis medverka i den oordning som kan ske där.

Utifrån ett rättighets- samt proportionalitetsperspektiv anses det möjligt att införa ett tillträdesförbudsregister samt ett utökat tillträdesförbudsområde i svensk rätt. Förslagen bör införas för att motverka den idrottsrelaterade brottsligheten samt effektivisera tillträdesförbudslagen. Beträffande införandet av en anmälningsplikt vid idrottsarrangemang anses ett sådant förslag inte förenligt med rättighets- samt proportionalitetsperspektivet. Införandet av förslaget bör således avvaktas tillsvidare.

• author: Lindeberg, Matilda
• supervisor: Helén Örnemark Hansen
• organization: Department of Law
• alternative title: How Do We Win the Game Against Sports-Related Crime? - An Analysis of the Banning Order Act and Three Proposals
• course: JURM02 20141
• year: 2014
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt, idrottsrelaterad brottslighet, tillträdesförbudslagen
• language: Swedish
• id: 4451093
• date added to LUP: 2014-09-23 06:53:07
• date last changed: 2015-02-05 10:33:11