Ett effektivt förbud mot diskriminering? - En studie av 16 kap 9§ BrB och Diskrimineringslagens tillämpning och effektivitet.
(2014) JURM02 20141Department of Law
- Abstract
- Uppsatsen syftar till att utreda om det finns ett behov av både 16 kap 9§ BrB och Diskrimineringslagen från år 2009 eftersom de behandlar samma diskrimineringsområde. 16 kap 9§ BrB reglerar olaga diskriminering baserat på ras, hudfärg, etnicitet och sexuell läggning. DiskL reglerar samma diskrimineringsgrunder som 16 kap 9§ BrB, men även funktionshinder, kön och ålder. Uppsatsen avser även att undersöka om den rättstillämpning som sker via Diskrimineringsombudsmannen (DO) uppfyller de krav på rättslig prövning och förlikning för den enskilde som ställs av EU-rätten.
Regleringen om olaga diskriminering är en straffrättsligt utformad regel, vilket innebär att den ställer höga beviskrav. För en fällande dom krävs att det går att... (More) - Uppsatsen syftar till att utreda om det finns ett behov av både 16 kap 9§ BrB och Diskrimineringslagen från år 2009 eftersom de behandlar samma diskrimineringsområde. 16 kap 9§ BrB reglerar olaga diskriminering baserat på ras, hudfärg, etnicitet och sexuell läggning. DiskL reglerar samma diskrimineringsgrunder som 16 kap 9§ BrB, men även funktionshinder, kön och ålder. Uppsatsen avser även att undersöka om den rättstillämpning som sker via Diskrimineringsombudsmannen (DO) uppfyller de krav på rättslig prövning och förlikning för den enskilde som ställs av EU-rätten.
Regleringen om olaga diskriminering är en straffrättsligt utformad regel, vilket innebär att den ställer höga beviskrav. För en fällande dom krävs att det går att fastställa att gärningsmannen uppsåtligen inte gått någon tillhanda och därmed behandlat en person mindre förmånligt än andra. Det krävs också att det avgörande skälet till handlingen eller underlåtenheten har orsakssamband med en eller flera diskrimineringsgrunder. Rekvisiten innebär att en fällande dom är ovanlig och resulterar i att regleringen sedan år 2003 i praktiken knappt används. Vidare kan man vid en jämförelse mellan de båda regleringarna av bevisbördans placering fastställa att Diskrimineringslagen innebär fler fällande domar eftersom domstolen enligt EU-rättslig praxis har att använda en delad bevisbörda som innebär en bevislättnad för käranden. För den tid där lagarna överlappar varandra finns en tydlig markering av ökade anmälningar till DO och minskad användning av 16 kap 9§ BrB. På grund av detta går det att dra slutsatsen att 16 kap 9§ BrB har mist sin funktion.
Vad gäller DO:s uppdrag konstateras att myndigheten har en möjlighet att driva mål men inte en skyldighet. De senaste åren har det införts särskilda diskrimineringsområden som ska prioriteras, med konsekvensen att anmälningar som skulle kunna drivas inte drivs. Dessutom har en generell minskning skett av prövningar i rätten och DO har medvetet strävat efter färre förlikningar. Det kan konstateras att dessa omständigheter gör att frågan om den enskildes möjlighet till effektiv och lämplig rättsprövning aktualiseras. Författaren definierar olika lösningar på de identifierade problemen där utökad budget och fler Antidiskrimineringsbyråer är några av förslagen. Sammanfattningsvis menar författaren att den inriktning som DO:s uppdrag har tagit bör utredas mer eftersom ett behov av att effektivisera arbetet fortfarande finns. Domarna som överklagas bör även väljas med avsikten att höja ersättningsnivåerna i linje med vad som krävs av EU-rätten. Domarna bör dessutom väljas för att få en bred effekt vad gäller potentiellt antal ersättningsberättigade för att åstadkomma en större avskräckande effekt. (Less) - Abstract (Swedish)
- This paper aims to investigate whether there is a need for two regulations since Chapter 16 Section 9 of the Penal Code and the Discrimination Act from 2009 both regulate the same area of discrimination. The first regulation, Chapter 16 Section 9 of the Penal Code, regulates unlawful discrimination based on the grounds of race, colour, ethnic origin or sexual orientation. The second regulation, the Discrimination Act from 2009, regulates discrimination based on the same grounds as Chapter 16 Section 9 of the Penal Code as well as functional disability, sex and age. The paper also aims to investigate whether the application of law conducted by Equalityombudsman (DO) meets the requirements of EU law related to the right of individuals to a... (More)
- This paper aims to investigate whether there is a need for two regulations since Chapter 16 Section 9 of the Penal Code and the Discrimination Act from 2009 both regulate the same area of discrimination. The first regulation, Chapter 16 Section 9 of the Penal Code, regulates unlawful discrimination based on the grounds of race, colour, ethnic origin or sexual orientation. The second regulation, the Discrimination Act from 2009, regulates discrimination based on the same grounds as Chapter 16 Section 9 of the Penal Code as well as functional disability, sex and age. The paper also aims to investigate whether the application of law conducted by Equalityombudsman (DO) meets the requirements of EU law related to the right of individuals to a judicial view and settlement.
Unlawful discrimination is a rule based on penal law, meaning that a high standard of proof is required. A conviction requires that it can be proved that the perpetrator has discriminated by not dealing with, or refusing access to, a person under the terms and conditions normally applied to other persons. It requires a causal relationship between the decisive reason for discriminating and at least one ground of discrimination. Convictions are rare due to these relatively strict evidentiary requirements and in practice this means that Chapter 16 Section 9 of the Penal Code is rarely applied. Furthermore, it can be stated that there are more convictions based on the Discrimination Act from 2009 than Chapter 16 Section 9 of the Penal Code since the burden of proof according to EU case law is lower for the former. This can be explained by a shared burden of proof, interpreted as a relieved burden of proof for the plaintiff, in the Discrimination Act from 2009 according to EU case law. For the period in time that the regulations overlap there is a marked increase in the number of reports to DO and reduced application of Chapter 16 Section 9 of the Penal Code. For these reasons it is the opinion of the author that it can be concluded that Chapter 16 Section 9 of the Penal Code has lost its function.
Concerning the mission of DO, it can be concluded that the authority has a possibility, but not an obligation, to bring cases to court. In recent years the authority has introduced discrimination areas with special focus, which should be prioritized. As a consequence, according to the author, not all cases that could be brought to court are actually brought to court. Generally, as an overall strategy by DO, fewer cases have been brought to court and fewer settlements have been made by DO. For this reason it can be concluded that the possibility to judicial proceedings for some individuals is limited. In summary, it is the opinion of the author that the present role of DO should be further investigated with the goal of improving the efficiency related to the procedure of selecting which cases that are brought to court. Furthermore, DO needs to select cases to appeal with an intention to raise the levels of discrimination award to be in line with what is required by EU law. The cases should also be selected such that the number of persons potentially entitled to discrimination award is large enough to have a deterrent effect. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/4530496
- author
- Öwre, Carolina LU
- supervisor
- organization
- alternative title
- An effective prohibition of discrimination? - A study of the application and effectiveness of Chapter 16 Section 9 of the Penal Code and the Discrimination Act
- course
- JURM02 20141
- year
- 2014
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- civilrätt, straffrätt, EU-rätt
- language
- Swedish
- id
- 4530496
- date added to LUP
- 2014-09-19 08:19:10
- date last changed
- 2014-09-19 08:19:10
@misc{4530496,
abstract = {{Uppsatsen syftar till att utreda om det finns ett behov av både 16 kap 9§ BrB och Diskrimineringslagen från år 2009 eftersom de behandlar samma diskrimineringsområde. 16 kap 9§ BrB reglerar olaga diskriminering baserat på ras, hudfärg, etnicitet och sexuell läggning. DiskL reglerar samma diskrimineringsgrunder som 16 kap 9§ BrB, men även funktionshinder, kön och ålder. Uppsatsen avser även att undersöka om den rättstillämpning som sker via Diskrimineringsombudsmannen (DO) uppfyller de krav på rättslig prövning och förlikning för den enskilde som ställs av EU-rätten.
Regleringen om olaga diskriminering är en straffrättsligt utformad regel, vilket innebär att den ställer höga beviskrav. För en fällande dom krävs att det går att fastställa att gärningsmannen uppsåtligen inte gått någon tillhanda och därmed behandlat en person mindre förmånligt än andra. Det krävs också att det avgörande skälet till handlingen eller underlåtenheten har orsakssamband med en eller flera diskrimineringsgrunder. Rekvisiten innebär att en fällande dom är ovanlig och resulterar i att regleringen sedan år 2003 i praktiken knappt används. Vidare kan man vid en jämförelse mellan de båda regleringarna av bevisbördans placering fastställa att Diskrimineringslagen innebär fler fällande domar eftersom domstolen enligt EU-rättslig praxis har att använda en delad bevisbörda som innebär en bevislättnad för käranden. För den tid där lagarna överlappar varandra finns en tydlig markering av ökade anmälningar till DO och minskad användning av 16 kap 9§ BrB. På grund av detta går det att dra slutsatsen att 16 kap 9§ BrB har mist sin funktion.
Vad gäller DO:s uppdrag konstateras att myndigheten har en möjlighet att driva mål men inte en skyldighet. De senaste åren har det införts särskilda diskrimineringsområden som ska prioriteras, med konsekvensen att anmälningar som skulle kunna drivas inte drivs. Dessutom har en generell minskning skett av prövningar i rätten och DO har medvetet strävat efter färre förlikningar. Det kan konstateras att dessa omständigheter gör att frågan om den enskildes möjlighet till effektiv och lämplig rättsprövning aktualiseras. Författaren definierar olika lösningar på de identifierade problemen där utökad budget och fler Antidiskrimineringsbyråer är några av förslagen. Sammanfattningsvis menar författaren att den inriktning som DO:s uppdrag har tagit bör utredas mer eftersom ett behov av att effektivisera arbetet fortfarande finns. Domarna som överklagas bör även väljas med avsikten att höja ersättningsnivåerna i linje med vad som krävs av EU-rätten. Domarna bör dessutom väljas för att få en bred effekt vad gäller potentiellt antal ersättningsberättigade för att åstadkomma en större avskräckande effekt.}},
author = {{Öwre, Carolina}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Ett effektivt förbud mot diskriminering? - En studie av 16 kap 9§ BrB och Diskrimineringslagens tillämpning och effektivitet.}},
year = {{2014}},
}