Efter våldtäkten. En studie av betydelsen av målsägandens agerande och reagerande efter ett påstått övergrepp

Abstract

The essay deals with corroboration evidence in rape cases. The aim is to analyze the legal discussion on corroboration evidence concerning how the plaintiff has acted and reacted after an alleged assault. The questions for the thesis are as follows: How does the criminal legal discourse regarding the plaintiffs actions and reactions after an alleged rape present itself? What does the legal discourse in the Court of Appeal of Skåne and Blekinge phrase reflect in terms of their legal reasoning concerning corroboration evidence of how the plaintiff has acted and reacted after an alleged rape? What are the consequences of the discourses on corroboration evidence for the plaintiff in rape cases?

The questions are answered by using a legal method and discourse analysis.
As a tool in my analysis, I use Foucault’s theory of power and Hydén’s theory of standard science. The focus of this paper is crime against women, and I adhere to the feminist perspective that society is a patriarchy where women are subordinate to men and where men's violence against women maintains the prevailing inequality.

I answered the first question by examining the Supreme Court's practice around corroboration evidence and how it has been interpreted in jurisprudence, and by studying the jurisprudential discussion of corroboration evidence. There appears to be a connection between the plaintiff's actions and reactions after an alleged rape and the truth-value of her testimony. There are however different opinions in the jurisprudence on the subject if there is a requirement of corroboration evidence. Scientific studies show that witness observations about how the victim behaved after the alleged assault are the most common type of corroboration evidence. The lower courts are however inconsistent in their handling of supporting evidence.

The second question is answered through an examination of convictions in rape cases from the Court of Appeal of Skåne and Blekinge from 2013. In 15 of the 16 surveyed court cases, there is a discussion of corroboration evidence linked to the plaintiff's behavior after the alleged assault. When deciding the case, these circumstances are of great importance for the court. The court considers whether or not the plaintiff's actions and reactions after an alleged rape can confirm the veracity of her testimony and if the plaintiff’s testimony is reliable. However, corroboration evidence cannot confirm the veracity of the plaintiff’s testimony if the testimony is unreliable, or if there are investigative shortcomings. The value of supporting evidence is therefore contextually determined.

I have answered the third question through an analysis of my material with the help of discourse analytic theory, Foucault's theory of power and Andersson and Wendt’s respective research. I have found the plaintiff should act in a manner that is consistent with being the victim of an assault. The victim is assigned a false subjectivity, since her actions and reactions after the alleged rape is construed and defined by someone else. The discourses can be put in a legal context in which the question of whether a rape has occurred is determined by a study of the victim, rather than an examination of the criteria of the penal provision. The protection against sexual violence will depend on how the plaintiff acts and reacts after an alleged assault, which means that the protection against sexual abuse in reality is illusory.

Abstract

Uppsatsen handlar om stödbevisning i våldtäktsmål. Syftet är att analysera den rättsliga diskussionen om stödbevisning avseende hur målsäganden har agerat och reagerat efter ett påstått övergrepp. Frågeställningarna är följande: Hur ser den rättsvetenskapliga diskursen ut kring bevisning avseende hur målsäganden har agerat och reagerat efter en påstådd våldtäkt? Vilken diskurs för hovrätten över Skåne och Blekinge län kring bevisning avseende hur målsäganden har agerat och reagerat efter en påstådd våldtäkt? Vilka konsekvenser följer av diskurserna om stödbevisning för målsäganden i våldtäktsmål?

Frågeställningarna besvaras med en rättsdogmatisk och en diskursanalytisk metod. Som ett verktyg i min analys använder jag Foucaults maktteori och Hydéns teori om normvetenskap. Fokus i uppsatsen är brott mot kvinnor, och jag ansluter mig här till den feministiska utgångspunkten att samhället är ett patriarkat där kvinnor underordnas män och där mäns våld mot kvinnor upprätthåller en rådande ojämlikhet.

Jag har besvarat den första frågeställningen genom att undersöka Högsta domstolens praxis kring stödbevisning och hur denna har tolkats inom rättsvetenskapen, samt genom att studera den rättsvetenskapliga diskussionen om stödbevisning. Här framgår det att det anses finnas ett samband mellan målsägandens agerande och reagerande efter ett påstått övergrepp och sanningshalten i hennes utsaga. Det råder skilda meningar inom rättsvetenskapen om det i praktiken finns ett krav på stödbevisning. Av rättsvetenskapliga undersökningar framgår att den vanligast förekommande stödbevisningen är vittnesobservationer kring hur målsäganden agerat och reagerat efter det påstådda övergreppet. Underrätterna är emellertid inkonsekventa i sin behandling av stödbevisning.

Den andra frågeställningen har jag besvarat genom en undersökning av domar i våldtäktsmål från hovrätten över Skåne och Blekinge från år 2013. I 15 av de 16 undersökta rättsfallen finns en diskussion om stödbevisning kopplat till målsägandens agerande och reagerande efter det påstådda övergreppet. Dessa omständigheter får stor betydelse när domstolen avgör målet, och diskursen har som utgångspunkt att målsägandens agerande och reagerande kan bekräfta sanningshalten i hennes utsaga. Sådan stödbevisning kan emellertid inte bekräfta utsagans sanningshalt om utsagan inte bedöms som trovärdig eller om det föreligger utredningsbrister. Stödbevisningens värde är därmed kontextuellt bestämt.

Jag har besvarat uppsatsens tredje frågeställning genom en analys av mitt material utifrån diskursanalytisk teori, Foucaults maktteori och med stöd av Andersson och Wendts respektive forskningsresultat. Jag har funnit att målsäganden bör agera på ett vis som är förenligt med att hon blivit utsatt för ett övergrepp. Målsäganden tillskrivs en skensubjektivitet, eftersom hennes agerande och reagerande efter det påstådda övergreppet tolkas och definieras av någon annan. Diskurserna kan sättas i ett rättsligt sammanhang där frågan om en våldtäkt har ägt rum avgörs genom ett studium av offret, istället för en prövning av rekvisiten i straffbestämmelsen. Målsägandens skydd mot sexuellt våld blir här beroende av hur hon agerar och beter sig efter ett påstått övergrepp, vilket innebär att skyddet mot sexuella övergrepp i realiteten är illusoriskt.

• author: Borselius, Clara
• supervisor: Ulrika Andersson
• organization: Department of Law
• alternative title: Corroboration Evidence in Rape Cases
• course: LAGM01 20142
• year: 2014
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt, våldtäkt, stödbevisning criminal law, rape, corroboration evidence
• language: Swedish
• id: 4917838
• date added to LUP: 2015-02-09 15:05:27
• date last changed: 2015-02-09 15:05:27