Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

E-hälsa i ett europeiskt perspektiv

Jovcic, Miroslav LU (2015) LAGM01 20151
Department of Law
Abstract (Swedish)
Hälso-och sjukvård på distans via nya medier som internet, mobiltelefoni eller videokonferens är ett växande fenomen och under utveckling inom EU. Enligt kommissionens handlingsplan för e-hälsa står de europeiska hälso- och sjukvårdssystemen inför stora utmaningar. Elektronisk hälsa innebär att man erbjuder vård genom informations- och kommunikationsteknik för att möta behoven inom vård och omsorg hos personal, patienter i vårdande eller sjukdomsförebyggande syfte. I arbetet studeras några rättsliga aspekter av betydelse för utvecklingen av e-hälsa inom Europeiska unionen.

Syftet med arbetet är att med utgångspunkt i EU-rätt utreda internetvårdens legala gränser inom EU med nuvarande lagstiftning. Avsikten med utredningen är att bringa... (More)
Hälso-och sjukvård på distans via nya medier som internet, mobiltelefoni eller videokonferens är ett växande fenomen och under utveckling inom EU. Enligt kommissionens handlingsplan för e-hälsa står de europeiska hälso- och sjukvårdssystemen inför stora utmaningar. Elektronisk hälsa innebär att man erbjuder vård genom informations- och kommunikationsteknik för att möta behoven inom vård och omsorg hos personal, patienter i vårdande eller sjukdomsförebyggande syfte. I arbetet studeras några rättsliga aspekter av betydelse för utvecklingen av e-hälsa inom Europeiska unionen.

Syftet med arbetet är att med utgångspunkt i EU-rätt utreda internetvårdens legala gränser inom EU med nuvarande lagstiftning. Avsikten med utredningen är att bringa klarhet i följande problem:

Är internetbaserad sjukvård rättsligt genomförbar ur ett patientsäkerhetsperspektiv inom EU?

Problemställningen kommer att avgränsas till följande delfrågor:

Räcker en distansdiagnos enligt gällande lagstiftning för att föreskriva medicin och vårdbehandling?

Vilka bestämmelser gäller för att patientuppgifter skall överföras på ett rättssäkert sätt inom Sverige respektive EU?

Specifik lagstiftning för e-hälsa saknas inom EU. Regelverket för e-hälsa består idag av datasäkerhetslagar och lagar för patientens rättigheter. För att utreda området undersöks i arbetet dessa reglers tillämplighet på e-hälsa. Huvudsakligen har arbetet genomförts med tillämpning av rättsdogmatisk metod och komparativ metod. De regler som finns hänvisar sällan till e-hälsa på ett uttryckligt sätt men deras påverkan för tillämpningen av e-hälsa ska dock inte underskattas.

EU-länderna har rätt att utforma sina egna sjukvårdsystem. Dock ger inte detta dem rätt att diskriminera utländska vårdgivare. Sjukvård är en tjänst oavsett hur den anordnas och hur den bekostas. EU- domstolen slog fast att krav på förhandstillstånd är diskriminerande eftersom det avhåller vårdsökande att anlita vårdgivare i andra medlemsländer.

E-hälsa omfattas av reglerna i patientrörlighetsdirektivet. I direktivet tydliggörs patienternas rätt till säker och god vård i andra EU-länder och rätt att få ersättning för kostnaderna. Försäkringsmedlemsstaten bör inte ställa krav på förhandstillstånd för gränsöverskridande vård. Undantagsvis kan förhandstillstånd om det är rimligt i förhållande till vårdmålen men får inte vara diskriminerande eller förhindra patientrörligheten.
E-hälsa är både en vårdtjänst och en informationssamhällestjänst. Därmed omfattas e-hälsovård av den fria tjänsterörligheten och e-handelsdirektivet. Innebörden av detta är att vårdsökande har rätt att anlita vårdgivare i en annan medlemsstat för att erhålla hälso-och sjukvårdstjänst även om tjänsten sker elektroniskt. Vårdanordnare måste följa lagreglerna i etableringslandet. Vårdgivare som vänder sig till vårdsökande i ett annat medlemsland än etableringslandet kan behöva uppfylla mottagarlandets regler. Slutsatsen blir att e-hälsa är rättsligt genomförbart.

Enligt EU-rätten som behandlats i detta arbete finns det inga hinder för en vårdgivare att ställa diagnos på distans. Emellertid kan det finnas hinder i enskilda medlemsstaters nationella lagstiftning. I svensk rätt regleras inte vem som är behörig att ställa en diagnos. Hälso- och sjukvårdspersonal får inom ramen för sin yrkeskompetens ställa en sjukdomsdiagnos.

Europeiska datadirektivets implementering i EU:s medlemsstaters egna lagstiftning är betydelsefull för elektroniska patientjournaler inom EU. Patientjournaler har i Europa traditionellt reglerats i hälso-och sjukvårdslagar, lagstiftning om patienter rättigheter och generella rättsliga regler om sekretess och skydd av personuppgifter. Detta medförde en inkonsekvent rättslig ram där det fanns små men i praktiken väsentliga skillnader mellan medlemsstaterna.

Det finns ett EU- regelverk som garanterar skyddet för personuppgifter. Regelverket implementeras på olika sätt i olika medlemsstater och därmed kan det bli en osäkerhet i det enskilda fallet.

Det finns regler som säkrar att diagnos och behandling erbjuds av kompetent personal. På motsvarande sätt regleras skyddet för personuppgifter. Utöver detta säkerställs patienternas rätt till vård inom EU. De enskilda medlemsländernas skilda lagstiftning kan försvåra kompabiliteten av vården på distans.

Datadirektivet implementeras på olika sätt i medlemsstaterna vilket kan medföra att vårdgivare kan hamna i juridiska konflikter. Patienter och vårdgivare kan oroa sig för att uppgiftsskyddet brister när privat information sprids över ländernas juridiska gränser. (Less)
Popular Abstract
Health care via new media such as the Internet, mobile telephony or video conferencing is a growing phenomenon and under development in the EU. According to the Commission's action plan for e-health the European health systems face major challenges. Electronic health involves offering care through information and communication technologies to meet the needs of healthcare for patients. The study is focused on some legal aspects relevant to the development of e-health within the European Union.

The aim is to use EU law during the investigation of internets legal healthcare limits within the EU with current legislation. The purpose of the investigation is to clarify the following issues:

Is Internet-based healthcare legally feasible... (More)
Health care via new media such as the Internet, mobile telephony or video conferencing is a growing phenomenon and under development in the EU. According to the Commission's action plan for e-health the European health systems face major challenges. Electronic health involves offering care through information and communication technologies to meet the needs of healthcare for patients. The study is focused on some legal aspects relevant to the development of e-health within the European Union.

The aim is to use EU law during the investigation of internets legal healthcare limits within the EU with current legislation. The purpose of the investigation is to clarify the following issues:

Is Internet-based healthcare legally feasible from a patient safety perspective in the EU?

The problem will be limited to the following issues:

Is remote diagnosis sufficient enough to provide for medical- and care treatment according to the current legislation?

Which rules apply to medical data to be transferred in a legally secure manner within Sweden and the EU?

Specific legislation for e-health is missing in the EU. The regulatory framework for e-health today consists of data protection laws and laws for the patient's rights. The work has mainly been carried out with application of legal dogmatic method and comparative method. The rules rarely refer to the e-health in an explicit way, but their impact on the application of e-health should not be underestimated.

European Member States have the right to organize their own healthcare systems. However this does not give them the right to discriminate against foreign caregivers. Health care is a service regardless of how it is organized and how it is funded. European Court of Justice ruled that the requirement of prior authorization is discriminatory because it deters care seekers to engage healthcare providers in other Member States.

E-health is covered by the rules of the directive of patients’ rights in cross-border healthcare. The directive clarifies patients' rights to safe and good health care in other EU countries and the right to compensation for costs. The Member State should not require prior authorization for cross-border healthcare. Exceptionally, prior authorization if it is allowed and is reasonable in relation to the care objectives but must not be discriminatory or prevent patient mobility.
E-health is both a health service and an information society service. Therefore subject e-Health is included in the free service mobility and, in particular directive on electronic commerce. The implication of this is that health care seekers have the right to hire caregivers in another Member State to obtain health care service even if the service is conducted electronically. Healthcare Providers must follow legal regulations in the country of establishment. Caregivers who turn to seeking care in another Member State other than the country of establishment may need to meet the hoststates rules. The conclusion is that e-health is legally feasible.

Under EU law treated in this work, there is no obstacle to a health care provider to diagnose remotely. However, there may be obstacles in individual Member States national legislation. Swedish law does not regulate who is qualified to make a diagnosis.

European Data Protection Directive's implementation in the EU Member States own legislation is significant for electronic health records in the EU. Patient records in Europe traditionally have been regulated in health care laws, legislation on patients' rights and the general legal rules on privacy and protection of personal data. This led to an inconsistent legal framework where there were small but significant differences in practice between Member States.

There is an EU regulatory framework that ensures the protection of personal data. The regulatory framework is implemented in different ways in different Member States and thus it may become an uncertainty in the individual case.

There are rules that ensure that diagnosis and treatment are offered by skilled personnel. Similarly there are rules for the protection of personal data. In addition, this ensures the right of patients to get healthcare in the EU. The individual member states' differing legislation could hamper compatibility of care at a distance.

European Data Protection Directive is implemented in different ways in the Member States which may cause the health care provider to end up in legal disputes. Patients and caregivers may worry for shortcomings of data protection when private information is spread across countries legal limits. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Jovcic, Miroslav LU
supervisor
organization
alternative title
E-health in a European perspective
course
LAGM01 20151
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
language
Swedish
id
5434803
date added to LUP
2015-06-09 12:51:07
date last changed
2015-06-09 12:51:07
@misc{5434803,
  abstract     = {{Hälso-och sjukvård på distans via nya medier som internet, mobiltelefoni eller videokonferens är ett växande fenomen och under utveckling inom EU. Enligt kommissionens handlingsplan för e-hälsa står de europeiska hälso- och sjukvårdssystemen inför stora utmaningar. Elektronisk hälsa innebär att man erbjuder vård genom informations- och kommunikationsteknik för att möta behoven inom vård och omsorg hos personal, patienter i vårdande eller sjukdomsförebyggande syfte. I arbetet studeras några rättsliga aspekter av betydelse för utvecklingen av e-hälsa inom Europeiska unionen. 

Syftet med arbetet är att med utgångspunkt i EU-rätt utreda internetvårdens legala gränser inom EU med nuvarande lagstiftning. Avsikten med utredningen är att bringa klarhet i följande problem:

Är internetbaserad sjukvård rättsligt genomförbar ur ett patientsäkerhetsperspektiv inom EU? 

Problemställningen kommer att avgränsas till följande delfrågor:

Räcker en distansdiagnos enligt gällande lagstiftning för att föreskriva medicin och vårdbehandling? 

Vilka bestämmelser gäller för att patientuppgifter skall överföras på ett rättssäkert sätt inom Sverige respektive EU?

Specifik lagstiftning för e-hälsa saknas inom EU. Regelverket för e-hälsa består idag av datasäkerhetslagar och lagar för patientens rättigheter. För att utreda området undersöks i arbetet dessa reglers tillämplighet på e-hälsa. Huvudsakligen har arbetet genomförts med tillämpning av rättsdogmatisk metod och komparativ metod. De regler som finns hänvisar sällan till e-hälsa på ett uttryckligt sätt men deras påverkan för tillämpningen av e-hälsa ska dock inte underskattas.

EU-länderna har rätt att utforma sina egna sjukvårdsystem. Dock ger inte detta dem rätt att diskriminera utländska vårdgivare. Sjukvård är en tjänst oavsett hur den anordnas och hur den bekostas. EU- domstolen slog fast att krav på förhandstillstånd är diskriminerande eftersom det avhåller vårdsökande att anlita vårdgivare i andra medlemsländer.

E-hälsa omfattas av reglerna i patientrörlighetsdirektivet. I direktivet tydliggörs patienternas rätt till säker och god vård i andra EU-länder och rätt att få ersättning för kostnaderna. Försäkringsmedlemsstaten bör inte ställa krav på förhandstillstånd för gränsöverskridande vård. Undantagsvis kan förhandstillstånd om det är rimligt i förhållande till vårdmålen men får inte vara diskriminerande eller förhindra patientrörligheten. 
E-hälsa är både en vårdtjänst och en informationssamhällestjänst. Därmed omfattas e-hälsovård av den fria tjänsterörligheten och e-handelsdirektivet. Innebörden av detta är att vårdsökande har rätt att anlita vårdgivare i en annan medlemsstat för att erhålla hälso-och sjukvårdstjänst även om tjänsten sker elektroniskt. Vårdanordnare måste följa lagreglerna i etableringslandet. Vårdgivare som vänder sig till vårdsökande i ett annat medlemsland än etableringslandet kan behöva uppfylla mottagarlandets regler. Slutsatsen blir att e-hälsa är rättsligt genomförbart.

Enligt EU-rätten som behandlats i detta arbete finns det inga hinder för en vårdgivare att ställa diagnos på distans. Emellertid kan det finnas hinder i enskilda medlemsstaters nationella lagstiftning. I svensk rätt regleras inte vem som är behörig att ställa en diagnos. Hälso- och sjukvårdspersonal får inom ramen för sin yrkeskompetens ställa en sjukdomsdiagnos. 

Europeiska datadirektivets implementering i EU:s medlemsstaters egna lagstiftning är betydelsefull för elektroniska patientjournaler inom EU. Patientjournaler har i Europa traditionellt reglerats i hälso-och sjukvårdslagar, lagstiftning om patienter rättigheter och generella rättsliga regler om sekretess och skydd av personuppgifter. Detta medförde en inkonsekvent rättslig ram där det fanns små men i praktiken väsentliga skillnader mellan medlemsstaterna.

Det finns ett EU- regelverk som garanterar skyddet för personuppgifter. Regelverket implementeras på olika sätt i olika medlemsstater och därmed kan det bli en osäkerhet i det enskilda fallet. 

Det finns regler som säkrar att diagnos och behandling erbjuds av kompetent personal. På motsvarande sätt regleras skyddet för personuppgifter. Utöver detta säkerställs patienternas rätt till vård inom EU. De enskilda medlemsländernas skilda lagstiftning kan försvåra kompabiliteten av vården på distans. 

Datadirektivet implementeras på olika sätt i medlemsstaterna vilket kan medföra att vårdgivare kan hamna i juridiska konflikter. Patienter och vårdgivare kan oroa sig för att uppgiftsskyddet brister när privat information sprids över ländernas juridiska gränser.}},
  author       = {{Jovcic, Miroslav}},
  language     = {{swe}},
  note         = {{Student Paper}},
  title        = {{E-hälsa i ett europeiskt perspektiv}},
  year         = {{2015}},
}