Konsumententreprenadavtalet

Abstract (Swedish)

Konsumenttjänstlagen äger numera omedelbar tillämpning på alla slags avtal om entreprenader där beställaren utgörs av enskild konsument (konsumententreprenadavtal). Konsumententreprenadavtalet kan därför betraktas som en lagreglerad avtalstyp. Konsumenttjänstlagen har emellertid ett vitt tillämpningsområde och omfattar en mångfald av olika slags tjänsteavtal. I detta sammanhang reser uppsatsen frågan om lagen tillhandahåller en väl fungerande och uttömmande reglering av konsumententreprenadavtalet; en fråga som är dubbelbottnad.

En fråga som inställer sig är om rättstillämparen, utöver de utfyllande rättsnormer som lagen tillhandahåller, också inom ramen för sin diskretionära beslutskompetens kan beakta sådana särdag och egenskaper hos konsumententreprenadavtalet som motiverar en särskild reglering och tillämpning. Entreprenadavtal präglas i allmänhet av omständigheter som parterna på förhand haft svårt att förutse vid avtalsingående och även andra omständigheter ger upphov till ändringar i entreprenaden. Till skillnad från det kommersiella entreprenadavtalet, som är förknippat med långtgående befogenheter för beställaren att föreskriva om ändringar i entreprenaden, så saknas i konsumenttjänstlagen motsvarande bestämmelser. Den slutsats som redovisas i uppsatsen är att lagens bestämmelser och förarbeten inte hindrar att rättstillämparen de lege laga tillerkänner beställaren mer långtgående ändringsbefogenheter än vad som uttryckligen följer av lagen.

Huruvida lagen tillhandahåller en väl fungerande reglering av konsumententreprenader aktualiserar även frågan om det finns några praktiska behov för parterna att avtalsvis reglera vissa angelägenheter på ett sätt som avviker från lagen. I uppsatsen undersöks dels allmänt gränserna för avtalsfrihetens omfattning och dels mer specifikt möjligheterna för parterna att i vissa frågor göra avsteg från lagen. De svårigheter som är förknippade med avtal som avviker från lagens mönster har sin förklaring i lagens 3 §. I bestämmelsen stadgas att avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne. Bestämmelsen öppnar upp för en mer eller mindre snäv tolkning av begreppet avtalsvillkor och lagens förarbeten ger inte heller någon direkt ledning utifrån vilka närmare utgångspunkter som värderingen ska företas mellan avtalsvillkor och motsvarande bestämmelse i lagen. I uppsatsen anförs att en alltför snäv tolkning av begreppet riskerar inskränka parternas avtalsfrihet i alltför stor utsträckning, vilket kan leda till att parterna avhåller sig från att avtala om sådant som annars vore att betrakta som en ändamålsenlig avtalsreglering till fördel för konsumenten. Då parternas avtal även kan underkastats en mer allsidig och nyanserad bedömning enligt 36 § AvtL så förespråkas i uppsatsen att begreppet avtalsvillkor i 3 § KTjL inte ska tolkas alltför snävt.

Begreppet fackmässighet genomsyrar tillämpningen av konsumenttjänstlagen eftersom det av lagens 4 § följer att näringsidkaren ska utföra tjänsten fackmässigt. I uppsatsen undersöks i vilka avseenden bestämmelsen är tvingande respektive dispositiv. Parterna äger i princip avtalsfrihet i frågor som rör vad uppdraget skå gå ut på. T.ex. kan parterna träffa avtal om att uppdraget ska gå ut på en åtgärd som från allmän synpunkt kanske inte ter sig som fackmässigt tillfredställande. Däremot så ska det i avtalet definierade uppdraget alltid utföras på ett fackmässigt sätt. Den slutsats som presenteras i uppsatsen är att parterna även i viss mån bör äga rätt att avtala om att uppdraget kan utföras på ett sätt som i allmänhet inte är att betrakta som ett fackmässigt sätt.

I uppsatsen undersöks vidare om den ansvarsfördelning som normalt sett är förknippad med en viss entreprenadform kan upprätthållas även i konsumententreprenader. I kommersiella entreprenader har parterna ett ömsesidigt och strikt ansvar för lämnade uppgifter, tekniska lösningar etc. Denna princip kan inte upprätthållas strikt i konsumententreprenader eftersom beställarens ansvar reduceras till följd av entreprenörens skyldighet att utföra tjänsten fackmässigt samt ta tillvara på beställarens intressen. Om beställarens uppgifter etc. härrör från en fackman som denne anlitat så ökar däremot beställarens ansvar på motsvarande vis som entreprenörens skyldighet att granska mottagna uppgifter etc. reduceras. Huvudregeln får dock anses vara att beställaren svarar för de uppgifter etc. som denne lämnat.

Popular Abstract

The Consumer Services Act is applicable to any kind of construction contracts where the customer is a consumer (consumer construction contracts). Thus the consumer construction contracts can be regarded as a contract type regulated by statutory law. The Consumer Services Act, however, has a wide scope of application, comprising not only consumer construction contracts but also other various types of service contracts. In this context, the paper examines whether the law provides an adequate and comprehensive regulation of the the consumer construction contracts; a question that is double-edged.

An issue to examine is whether the court, in addition to apply the default rules as set out in the Consumer Services Act, also within its power of judicial discretion could consider such characteristics of the consumer construction contract that justifies a special regulation and adjudication. Construction contracts are generally characterized by circumstances that are difficult to predict at the time when the agreement is concluded and also other circumstances are giving rise to contract variations. As far as commercial construction contracts concerns, the customer has quite a vast authority to direct variations in the work to be performed. No such authority can however be ascribed the customer in a consumer construction contract according to the Consumer Services Act. The conclusion that is put forward in this paper is that neither the Consumer Services Act nor its legislative history prevents the court to de lege lata ascribe the consumer customer more far-reaching variation powers than prescribed by statutory law.

Whether the law provides an adequate and comprehensive regulation of consumer construction contracts also concerns the practical needs for the parties to contract around the the statutory rules as laid down in the Consumer Services Act. This paper examines the general limitations on contractual freedom and furthermore the parties' ability to contract around some particular rules. The difficulties associated with contracts that deviate from the Consumer Services Act has its explanation in its article 3. This provision prescribes that any contractual term that deviates from the mandatory rules set by law to the detriment of consumer is null and void. This provision opens up for a more or less narrow interpretation as to the meaning of contractual term as well as the legislative history only provides limited guidance what concerns the premises for the valuation to be carried out between contract terms and the corresponding provisions set by statutory law. In this paper it is stated that a too narrow interpretation may refrain the parties from contracting in a manner that otherwise would be considered to be appropriate and beneficial to the consumer. As the parties' agreement also may be subject to a more balanced and nuanced assessment pursuant to article 36 of Contracts Act it is concluded that the meaning of contractual term in article 3 should not be too strictly interpreted.

Article 4 of the Consumer Services Act requires the contractor to provide the service with reasonable skill and care. This paper examines, in respect of limitations to freedom of contract, to what extent the rule is mandatory or non-mandatory. There are basically no restrictions as far as concerns what the service will result in. E.g. the parties may agree that the service will result in something that generally would not be considered as a workmanlike performance. The contractor is however always obliged to perform the contracted service in a workmanlike manner. In this paper it is also proposed that the parties, to certain extent, may agree that the contractor should carry out the service in a way that generally would not be considered as a workmanlike manner.

The paper also examines if the allocation of liabilities, as generally associated to a certain type of construction contract, can be maintained even in consumer construction contracts. In commercial contracts, the parties are mutually and strictly liable for the accuracy of information provided, technical specifications, etc. This principle can not be maintained strictly in consumer relations since the customer's liability is reduced by the contractor's obligation to provide the service with reasonable skill and care. The contractor's, as well as the customer's, liabilities are also primarily dependent on whether the information derives from a professional contracted by the customer or not. As a general rule, depending on the circumstances of the individual case, it may nevertheless be considered to be the customer who is responsible for the accuracy of information provided, etc.

• author: Engdahl, Oskar
• supervisor: Per Samuelsson
• organization: Department of Law
• alternative title: Konsumententreprenad
• alternative title: Consumer construction contracts
• course: JURM01 20151
• year: 2015
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Entreprenad Konsumententreprenad
• language: Swedish
• id: 5435967
• date added to LUP: 2015-06-17 07:50:45
• date last changed: 2017-01-27 15:50:52