Den kommunala självstyrelsen i regeringsformen

Abstract

Chapter 1 art. 1 of the Instrument of Government declares that Swedish democracy is realised through a representative and parliamentary form of government and through local self-government. However, the term “local self-government” is vague and thus allows for differing interpretations. The initial purpose of this essay, therefore, is to explain the meaning it is given in the preparatory work and legal literature. Thereafter the constitutional protection of the local self-government and how it could be strengthened is investigated.
The principle of local self-government concerns the relationship between the state and the municipalities and declares that the municipalities shall govern themselves. The municipalities manage all their matters on the foundation of this principle (chapter 14 art. 2) and may also levy tax (chapter 14 art. 4). However, the Instrument of Government does not specify what matters the municipalities are responsible for; this is decided by the Riksdag. Since municipal obligations can be issued in law (chapter 8 art. 2), the Riksdag also determines the impact the principle of local self-government shall have in a specific municipal domain. According to the preparatory work of the Instrument of Government the municipalities are entitled to a domain within which they can freely decide what matters to pursue, but the boundaries of this domain are not guaranteed. The Riksdag may also restrict the height of local taxes, since the principles governing local taxation are determined in law (chapter 8 art. 2).
Whether there are any constitutional limits to the Riksdag’s right to restrict local self-government was discussed at the turn of the millennium, not least because the government didn’t comply with the decisions of the Council of Legislation which found some of the bills unconstitutional. The Riksdag later passed the laws. The Constitutional Committee of the Riksdag claims that local self-government has substantial constitutional protection, but a study of legal literature and constitutional convention leads to the opposite conclusion. This conclusion is probably correct even after the latest reform of the constitution.
In the essay two methods to strengthen the constitutional protection of local self-government are described. The first method delineates which tasks should be governed by the municipalities and which should be governed by the state. The second method creates a formal procedure for counsel between the municipalities and the state.

Abstract (Swedish)

Av regeringsformens portalparagraf framgår att den svenska folkstyrelsen inte bara förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick utan också genom kommunal självstyrelse. Begreppet ”kommunal självstyrelse” är emellertid så vagt att det ger utrymme för olika tolkningar. Uppsatsens syfte är därför att med tillämpning av den rättsdogmatiska metoden ut-reda vad som avses med kommunal självstyrelse, vilket grundlagsskydd denna har och hur detta skydd skulle kunna stärkas. Förarbeten, juridisk doktrin och vad som skulle kunna kallas konstitutionell praxis har studerats.
Den kommunala självstyrelsen kan sägas vara en princip om relationen mellan staten och kommunerna som anger att kommunerna ska styra sig själva, dvs. inom sitt område besluta om sina angelägenheter. De sköter alla sina angelägenheter på principens grund (14 kap. 2 §) och för detta har de rätt att ta ut skatt (14 kap. 4 §) Regeringsformen anger dock inte vilka angelägenheter som är kommunala respektive statliga; om detta beslutar riksdagen. Eftersom kommunala åligganden ges i lag (8 kap. 2 § första stycket 3) är det också riksdagen som beslutar om hur stort genomslag principen ska få inom ett specifikt kommunalt område. Enligt regeringsformens förarbeten har kommunerna rätt till en sektor inom vilken de mer fritt kan besluta om vilken verksamhet som ska bedrivas, men sektorns gränser garanteras inte. Riksdagen kan också sätta en gräns de kommunala skattesatsernas höjd, eftersom grunderna för den kommunala beskattningen meddelas i lag (8 kap. 2 § första stycket 3).
Särskilt kring millennieskiftet aktualiserades frågan om huruvida det finns några konstitutionella gränser för hur långt riksdagen kan inskränka den kommunala självstyrelsen, inte minst för att regeringen inte rättade sig efter Lagrådets yttranden. Riksdagen godtog sedan lagförslagen. Av konstitutions-utskottets uttalanden framgår att den kommunala självstyrelsen har ett reellt grundlagsskydd, men en genomgång av juridisk doktrin och konstitutionell praxis leder snarare till motsatt slutsats. Slutsatsen torde vara riktig även efter 2010 års grundlagsreform.
I uppsatsen undersöks två metoder för att stärka den kommunala självstyrelsens grundlagsskydd. Den första utgörs av en grundlagsreglerad ansvars- och uppgiftsfördelning. En sådan lösning skulle emellertid omöjliggöra den samverkanstanke som länge präglat den offentliga sektorn. Den andra metoden innebär att en formaliserad ordning för samråd mellan stat och kommun förankras i grundlag. Denna lösning skulle inte innebära något reellt skydd för den kommunala självstyrelsen men skulle däremot framhäva betydelsen av att politiska beslut som rör kommunerna tas i samråd med dessa.

• author: Palmqvist, Vincent
• supervisor: Bengt Lundell Lundell
• organization: Department of Law
• alternative title: Local self-government and the Instrument of Government
• course: JURM02 20151
• year: 2015
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: statsrätt, den kommunala självstyrelsen, regeringsformen, local self-government, kommunal självstyrelse, instrument of government, konstitutionell rätt, kommunalrätt
• language: Swedish
• id: 7751752
• date added to LUP: 2015-09-07 10:35:11
• date last changed: 2015-09-07 10:35:11