Upphovsrättsligt skydd för videospel - bland paragrafer, pixlar och polygoner

Abstract

The Swedish and international video game industry have grown the last few years. An expanding video game industry relies on protection of intellectual property and copyright. The purpose of this paper is to examine how the Swedish national copyright of video games is formed. The purpose of this paper is also to analyse if the Swedish national copyright of video games is effective and satisfying and also analyse if the copyright of video games can be improved.

A video game has to be a “creation” due to the Swedish copyright act (SFS 1960:729) standard to be protected. A creation has to be the result of a creator’s own intellectual creation. The protection of technological measures to prevent or restrict acts not authorised by the right holders is also instituted in the copyright of video games and is important in the battle against piracy.

The copyright of computer programs origins from the Directive 2009/24. The protection of computer programs applies on source and object code, which means that the ideas behind the program are not protected. Due to the interpretation of the ECJ, neither the interface nor the functions of the program are subject to copyright. According to Swedish case law video games are protected as computer programs. The ECJ has interpreted Directive 2001/29 to be applicable instead of the Directive 2009/24 in the C-355/12 Nintendo case because video games has it’s own creative value and cannot be reduced to the code solely.

Cinematographic works, or audio-visual works, are protected by copyright. Video games and movies share attributes because video games contain motion pictures. The term “audio-visual works” is defined as motion pictures and a result of intellectual creative work. In case law from the Swedish Supreme court, case NJA 2000 s. 580, the copyright protection of cinematographic works was not applicable on video games. According to the court a video game was not purchased to be viewed, but to be played. The Swedish Market court came to the opposite conclusion in case MD 2011:29, and applied the rules derived from the Directive 2001/24. As mentioned, the ECJ ruled that the graphics and motion pictures in a video game can be protected under the rules of Directive 2001/24 and not only reduced to the code solely (C-355/12 Nintendo).

This means that video games are protected both as a computer program and as a cinematographic work. This is problematic because it is hard to determine which rules are applicable in any given situation. A solution to this problem is to introduce video games as an own category of works in the Swedish copyright act.

Abstract (Swedish)

Den svenska och internationella spelbranschen har växt under de senaste åren. En större och viktigare spelbransch är också behov av immaterialrättsligt skydd och spel skyddas först och främst genom upphovsrätten. Syftet med den här uppsatsen är att utreda hur skyddet för videospel är utformat i den svenska nationella upphovsrätten. Syftet är också att analysera det nuvarande skyddet och ta ställning till om det är tillfredställande och effektivt samt analysera om skyddet skulle kunna förbättras.

För att ett spel ska skyddas upphovsrättsligt krävs det att det är ett verk enligt upphovsrättslagen. Spelet ska därför vara ett resultat av en upphovsmans egna intellektuella skapelse. Det finns också ett skydd för tekniska åtgärder vilket har betydelse för videospel eftersom det är en viktig del i kampen mot piratkopiering.

Skyddet för datorprogram bygger först och främst på reglerna som införts genom det EU-rättsliga datorprogramdirektivet. Skyddet för datorprogram avser den objekt- och källkod som datorprogram består av. De idéerna som står bakom datorprogrammet skyddas inte. Enligt EU-domstolens tolkning av direktivet skyddas inte heller ett datorprograms gränssnitt eller programfunktioner. Det har framkommit i praxis att videospel skyddas som datorprogram. Videospel består av kod och att videospel skyddas som ett datorprogram framkom i NJA 2000 s. 580. EU-domstolen har dock kommit fram till att videospel har ett eget kreativt värde som inte enbart kan reduceras till programkoden. I C-355/12 tillämpade EU-domstolen infosocdirektivet framför datorprogramdirektivet.

Filmverk, eller audiovisuella verk, skyddas också upphovsrättsligt och ett videospel består av rörliga bilder som påminner om filmverk. Med begreppet audiovisuella verk avses verk som består av rörliga bilder som är en upphovsmans egna intellektuella skapelse. Enligt HD:s resonemang i NJA 2000 s. 580 omfattas inte videospel av skyddet för filmverk. Det berodde bl.a. på att videospel inte anskaffas för att åses utan för att spelas. I fallet MD 2011:29 kom marknadsdomstolen fram till motsatsen, och menade att videospel kunde anses vara filmverk. EU-domstolen har kommit fram till att spel inte enbart kan reduceras till programkoden och att grafiken och de rörliga bilderna kan ha skydd enligt infosocdirektivet.

Det betyder alltså att videospel både har skyddats som datorprogram och som filmverk vilket gör att olika regler kan tillämpas på spel. Det är problematiskt att det är svårt att avgöra vilka regler som ska tillämpas. Ett förslag är att införa videospel som egen verkskategori i URL.

• author: Johansson, Viktor
• supervisor: Ulf Maunsbach
• organization: Department of Law
• alternative title: Copyright for video games
• course: LAGM01 20152
• year: 2016
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: förmögenhetsrätt, immaterialrätt, intellectual, property:law:upphovsrätt, copyright, videospel, video, games
• language: Swedish
• id: 8513925
• date added to LUP: 2016-01-27 15:54:02
• date last changed: 2016-02-09 11:23:41