Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Vilka är de vanligaste frakturtyperna och hur kan diagnostiken förbättras vid misstänkt NAI hos barn, 0-3 år

Barudzija, Elmedina LU and Rrahmani, Rudina LU (2016) RSJK21 20152
Department of Health Sciences
Abstract (Swedish)
Bakgrund. En grundlig utredning krävs för att garantera barnets säkerhet vid misstänkt NAI, både klinisk och radiologisk. En röntgenundersökning har en avgörande betydelse vid diagnostisering av skelettskada hos barn. Röntgensjuksköterskor och radiologer har ett särskilt ansvar för att säkerställa barns säkerhet i samband med röntgenundersökningar, när det finns risk för att ett barn kan ha blivit utsatt för NAI.
Syfte. Denna litteraturstudie beskriver de vanligaste förekommande frakturtyperna hos barn mellan 0 – 3 år i samband med misstanke om NAI samt hur diagnostiken skulle kunna förbättras.
Metod. En litteratursökning i databaserna Pub Med och CINAHL genomfördes utifrån syftet. Artiklarna kvalitetsgranskades, bearbetades och... (More)
Bakgrund. En grundlig utredning krävs för att garantera barnets säkerhet vid misstänkt NAI, både klinisk och radiologisk. En röntgenundersökning har en avgörande betydelse vid diagnostisering av skelettskada hos barn. Röntgensjuksköterskor och radiologer har ett särskilt ansvar för att säkerställa barns säkerhet i samband med röntgenundersökningar, när det finns risk för att ett barn kan ha blivit utsatt för NAI.
Syfte. Denna litteraturstudie beskriver de vanligaste förekommande frakturtyperna hos barn mellan 0 – 3 år i samband med misstanke om NAI samt hur diagnostiken skulle kunna förbättras.
Metod. En litteratursökning i databaserna Pub Med och CINAHL genomfördes utifrån syftet. Artiklarna kvalitetsgranskades, bearbetades och sammanställdes i en matris och resulterade i att 14 vetenskapliga artiklar ingick i litteraturstudien. Vid analys av artiklarna användes integrerad analys.
Resultat. Analysen resulterade i två teman; ”De vanligast förekommande frakturtyperna” och ”Jämförelse mellan olika undersökningsmetoder”. Under första temat framkom ett subtema; ”Uppföljning av skelettröntgenundersökningar ” och under andra teman, ett subtema ”Avbildningstekniker”.
Slutsats. De vanligaste förekommande frakturerna vid misstänkt NAI var frakturer på skalle, revben och långa rörben. Frakturer på ryggrad, bäcken, händer och fötter visade sig vara sällsynta. Frakturer som uppkom under olika läkningsförlopp var metaphysala frakturer, bakre revbensfrakturer, kotfrakturer och intrakraniella skador i skallen. NAI är komplex och kräver noggrann utredningsprocess, lång erfarenhet och hög kompetens vid bedömning av NAI. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Barudzija, Elmedina LU and Rrahmani, Rudina LU
supervisor
organization
course
RSJK21 20152
year
type
M2 - Bachelor Degree
subject
keywords
NAI (non accidental injury), skeletal survey, Child abuse, Radiographer, Radiography, Fractures
language
Swedish
id
8567786
date added to LUP
2016-03-29 12:07:32
date last changed
2016-03-29 12:07:32
@misc{8567786,
  abstract     = {{Bakgrund. En grundlig utredning krävs för att garantera barnets säkerhet vid misstänkt NAI, både klinisk och radiologisk. En röntgenundersökning har en avgörande betydelse vid diagnostisering av skelettskada hos barn. Röntgensjuksköterskor och radiologer har ett särskilt ansvar för att säkerställa barns säkerhet i samband med röntgenundersökningar, när det finns risk för att ett barn kan ha blivit utsatt för NAI. 
Syfte. Denna litteraturstudie beskriver de vanligaste förekommande frakturtyperna hos barn mellan 0 – 3 år i samband med misstanke om NAI samt hur diagnostiken skulle kunna förbättras. 
Metod. En litteratursökning i databaserna Pub Med och CINAHL genomfördes utifrån syftet. Artiklarna kvalitetsgranskades, bearbetades och sammanställdes i en matris och resulterade i att 14 vetenskapliga artiklar ingick i litteraturstudien. Vid analys av artiklarna användes integrerad analys. 
Resultat. Analysen resulterade i två teman; ”De vanligast förekommande frakturtyperna” och ”Jämförelse mellan olika undersökningsmetoder”. Under första temat framkom ett subtema; ”Uppföljning av skelettröntgenundersökningar ” och under andra teman, ett subtema ”Avbildningstekniker”. 
Slutsats. De vanligaste förekommande frakturerna vid misstänkt NAI var frakturer på skalle, revben och långa rörben. Frakturer på ryggrad, bäcken, händer och fötter visade sig vara sällsynta. Frakturer som uppkom under olika läkningsförlopp var metaphysala frakturer, bakre revbensfrakturer, kotfrakturer och intrakraniella skador i skallen. NAI är komplex och kräver noggrann utredningsprocess, lång erfarenhet och hög kompetens vid bedömning av NAI.}},
  author       = {{Barudzija, Elmedina and Rrahmani, Rudina}},
  language     = {{swe}},
  note         = {{Student Paper}},
  title        = {{Vilka är de vanligaste frakturtyperna och hur kan diagnostiken förbättras vid misstänkt NAI hos barn, 0-3 år}},
  year         = {{2016}},
}