På privaträttens område? En studie av EU-domstolens tolkning av art. 1.1 Bryssel Ia-förordningen samt dess förhållande till en svensk nationell syn på distinktionen mellan offentlig rätt och privaträtt

Abstract

The essay examines the CJEU's (Court of Justice of the European Union) interpretation of the concept "civil and commercial matters" in art. 1.1 Regulation (EU) No 1215/2012 of 12 December 2012 on Jurisdiction and the Recognition and Enforcement of Judgments in Civil and Commercial Matters (recast) (Brussels Ia-regulation). The concept, which determines the material scope of the regulation, is not defined in the regulation but has instead been given its meaning by the CJEU. The CJEU has chosen to interpret the concept autonomously without reference to a specific national legal system of any of the member states. The guidelines chiselled out by the Court are, the author concludes, relatively vague, which means that its application could lack predictability.

The CJEU’s interpretation of ”civil and commercial matters” is compared with the Swedish view regarding the distinction between public law and private law. Even at the national level the distinction is vague and appears, to some extent, to be determined on a case by case-basis. The author describes the Swedish concept myndighetsutövning and notes that this concept can be used to define a core in the state’s administration regulated by public law. However, it can not be used to delineate public law from private law.

The essay ends with the qualification of two Swedish cases: an action for recovery of paid study aid and a claim for damages in public procurement. The author notes that the qualification can lead to different results depending on wether it is made with reference to Swedish national law or to art. 1.1 Bryssel Ia-regulation. Since the Swedish term myndighetsutövning is determined in a somewhat different manner than the correlating term "exercise of public powers", used by the CJEU to negatively define ”civil and commercial matters”, it is possible that a foreign court may base jurisdiction on the regulation, even though the action according to Swedish national law is viewed as concering public law, in the sense that it involves a legal relationship in which the public is engaged in myndighetsutövning but not in ”the exercise of public powers”. Such an outcome is problematic because it appears to override the national public interest in the matter.

Abstract (Swedish)

Uppsatsen undersöker EU-domstolens tolkning av begreppet ”privaträttens område” i art. 1.1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (omarbetning) (Bryssel Ia-förordningen). Begreppet, som bestämmer förordningens materiella tillämpningsområde, definieras inte i förordningen utan har istället fått sin innebörd genom EU-domstolens praxis. EU-domstolen har valt att tolka begreppet autonomt utan hänvisning till medlemsstaternas nationella rättsordningar. De riktlinjer som mejslats fram genom domstolens avgöranden är, konstaterar författaren, relativt vaga vilket medför att tillämpningen av förordningen blir mindre förutsebar.

EU-domstolens tolkning av nämnda begrepp jämförs med en svensk syn på distinktionen mellan offentlig rätt och privaträtt. Även på det nationella planet är gränsdragningen vag och tycks i viss mån bestämmas från fall till fall. Författaren redogör för den svenska synen på myndighetsutövning och konstaterar att detta begrepp i viss mån kan avgränsa en kärna i den offentliga verksamhet som regleras av den offentliga rätten. Däremot kan det inte användas för att avgränsa den offentliga rätten från privaträtten.

Uppsatsen avslutas med en kvalificering av två särskilda svenska fall, nämligen en talan om ett återkrav avseende utbetalt studiemedel och ett skadeståndsanspråk vid offentlig upphandling. Författaren konstaterar att kvalificeringen av dessa fall i viss mån kan utmynna i olika resultat utifrån den svenska nationella rättsuppfattningen och utifrån art. 1.1 Bryssel Ia-förordningen. Eftersom det svenska begreppet myndighetsutövning bestäms på ett annorlunda sätt än den av EU-domstolen använda formuleringen ”utövande av offentligrättsliga maktbefogenheter” är det möjligt att utländsk domstol kan grunda domsrätt på förordningens regler trots att det rör sig om en talan som enligt svensk nationell rättsuppfattning är offentligrättslig, i den meningen att den grundas på ett rättsförhållande i vilket det allmänna ägnar sig åt myndighetsutövning men inte utövande av offentligrättsliga maktbefogenheter. Ett sådant resultat är problematiskt eftersom det tycks strida mot det nationella offentliga intresset i saken.

• author: Bramstång, Gunnar
• supervisor: Ulf Maunsbach
• organization: Department of Law
• alternative title: Civil and Commercial Matters? A Study of the CJEU's Interpretation of art. 1.1 Brussels Ia Regulation and its Relation to a Swedish National view on the Distinction between Public Law and Private Law
• course: JURM02 20161
• year: 2016
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Private international law, internationell privaträtt, internationell processrätt, international procedural law, Bryssel Ia-förordningen, Brussels I regulation recast, art 1.1, privaträttens område, civil and commercial matters, offentlig rätt, public law, privaträtt, private law, tillämpningsområde, material scope, förvaltningsrätt, förmögenhetsrätt, myndighetsutövning, domsrätt, jurisdiction
• language: Swedish
• id: 8873668
• date added to LUP: 2016-06-02 16:41:23
• date last changed: 2016-06-02 16:41:23