Rättsliga konsekvenser av vildsvinsskador på jordbruksarrende då arrendatorn saknar jakträtt - Med särskild problematisering av 9 kap. 34 a § jordabalken.
(2016) HARH12 20161Department of Business Law
- Abstract (Swedish)
- Syftet med denna uppsats är främst att undersöka i vilken mån fastighetsägaren är skyldig att ersätta vildsvinsskador som drabbar ett jordbruksarrende. Det kommer även att undersökas huruvida fastighetsägarens ansvar för skadorna förändras då jakträtten är upplåten till tredje man. Tolkningsproblematiken med 9 kap. 34 a § JB, mer specifikt begreppet rimliga ansträngningar, kommer att belysas och utredas. Uppsatsen kommer att undersöka vilka övriga möjligheter till påföljder jordbruksarrendatorn har, främst vad beträffar uppsägning, jämkning av arrendeavgift samt ansökan om skyddsjakt. Även de berörda parternas möjlighet att avtala bort tillämplig lagstiftning genom deras individuella nyttjanderättsavtal kommer att diskuteras.
Då... (More) - Syftet med denna uppsats är främst att undersöka i vilken mån fastighetsägaren är skyldig att ersätta vildsvinsskador som drabbar ett jordbruksarrende. Det kommer även att undersökas huruvida fastighetsägarens ansvar för skadorna förändras då jakträtten är upplåten till tredje man. Tolkningsproblematiken med 9 kap. 34 a § JB, mer specifikt begreppet rimliga ansträngningar, kommer att belysas och utredas. Uppsatsen kommer att undersöka vilka övriga möjligheter till påföljder jordbruksarrendatorn har, främst vad beträffar uppsägning, jämkning av arrendeavgift samt ansökan om skyddsjakt. Även de berörda parternas möjlighet att avtala bort tillämplig lagstiftning genom deras individuella nyttjanderättsavtal kommer att diskuteras.
Då uppsatsen ämnar fastställa gällande rätt samt att utreda de rättsliga effekterna av vildsvinsskador som drabbat ett jordbruksarrende har en rättsdogmatisk metod tillämpats. Därmed består materialet huvudsakligen av lagtext, förarbeten, rättspraxis och doktrin. Praxis beträffande viltskador på jordbruksarrende är mycket begränsad, vilket innebär en viss problematik. Detta resulterar i att förarbeten och doktrin är av stor betydelse.
Denna uppsats klargör att fastighetsägaren ansvarar till fullo för vildsvinsskador på jordbruksarrende, trots att jakträtten upplåtits till tredje man. Arrendatorns möjlighet till ersättning är beroende av huruvida en bestående ekonomisk skada uppstått samt att fastighetsägaren har haft en reell möjlighet att förhindra dessa skador men försummat denna. Begreppet rimliga ansträngningar är nära sammankopplat med skyldigheten att bedriva en god viltvård, ett begrepp vars innebörd fortfarande är oklar. Lagstiftning beträffande jordbruksarrende är huvudsakligen tvingande, dock med vissa undantag. Parterna har därmed en begränsad möjlighet att genom sina individuella avtal inskränka dessa bestämmelser. Vad beträffar jakträttsupplåtelsen är lagstiftningen snarare mycket begränsad, vilket innebär att stor vikt läggs vid parternas individuella avtalshandling. (Less) - Popular Abstract
- The purpose of this essay is primarily to examine the extent to which the land owner is obliged to compensate wild boar injuries caused to an agricultural tenancy. It will also consider whether the property owner's liability for damage change when hunting rights is granted a third party. The essay also aims to highlight the problems of interpretation regarding chapter 9 34 a § JB, more specifically the concept of “reasonable efforts”. It will also examine which other possibilities the tenant has regarding the consequences of the wild boar injuries, primarily regarding the termination of the contract, adjustment of tenant’s fee and application of protective hunting. Also the concerned parties’ possibility to restrict the applicable... (More)
- The purpose of this essay is primarily to examine the extent to which the land owner is obliged to compensate wild boar injuries caused to an agricultural tenancy. It will also consider whether the property owner's liability for damage change when hunting rights is granted a third party. The essay also aims to highlight the problems of interpretation regarding chapter 9 34 a § JB, more specifically the concept of “reasonable efforts”. It will also examine which other possibilities the tenant has regarding the consequences of the wild boar injuries, primarily regarding the termination of the contract, adjustment of tenant’s fee and application of protective hunting. Also the concerned parties’ possibility to restrict the applicable legislation by the use of their own contracting terms will be determined.
The purpose concerning this essay is to determine the meaning of current legislation and also investigate the legal effects of wild boar injuries affected agricultural tenancies, which means that the rights dogmatic method has been applied. This means that material used consists of legislation, legislation history, case law and doctrine. The access concerning case law regarding game damages is very lacking, which is quite problematic. This enhances the meaning of legislation history and doctrine.
This essay clarify that the land owner is fully responsible for the wild boar injuries caused on the agricultural tenancy, even though the hunting rights are granted a third party. The tenant’s right to receive compensation is depending on whether the injuries cause a lasting economic damage and whether the land owner has had a reasonable chance to prevent these injuries. The concept of “reasonable efforts” is closely linked with the obligation to conduct a good game preserve, a concept whose meaning is still unclear. The legislation concerning agricultural tenancy is mainly mandatory, but with some exceptions. The parties thereby have a limited ability to restrict these regulations. Regarding the contract concerning the hunting rights the legislation is rather lacking, which clarify the significance of a distinct and elaborated agreement. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/8878144
- author
- Lundqvist, Amanda LU
- supervisor
- organization
- course
- HARH12 20161
- year
- 2016
- type
- M2 - Bachelor Degree
- subject
- keywords
- Jordbruksarrende, Vildsvinsskador, Nyttjanderätt, Jakträttsupplåtelse, Viltvård, Rimliga ansträngningar, Ersättningsskyldighet, Fastighetsägare
- language
- Swedish
- id
- 8878144
- date added to LUP
- 2016-06-07 13:46:16
- date last changed
- 2016-06-07 13:46:16
@misc{8878144,
abstract = {{Syftet med denna uppsats är främst att undersöka i vilken mån fastighetsägaren är skyldig att ersätta vildsvinsskador som drabbar ett jordbruksarrende. Det kommer även att undersökas huruvida fastighetsägarens ansvar för skadorna förändras då jakträtten är upplåten till tredje man. Tolkningsproblematiken med 9 kap. 34 a § JB, mer specifikt begreppet rimliga ansträngningar, kommer att belysas och utredas. Uppsatsen kommer att undersöka vilka övriga möjligheter till påföljder jordbruksarrendatorn har, främst vad beträffar uppsägning, jämkning av arrendeavgift samt ansökan om skyddsjakt. Även de berörda parternas möjlighet att avtala bort tillämplig lagstiftning genom deras individuella nyttjanderättsavtal kommer att diskuteras.
Då uppsatsen ämnar fastställa gällande rätt samt att utreda de rättsliga effekterna av vildsvinsskador som drabbat ett jordbruksarrende har en rättsdogmatisk metod tillämpats. Därmed består materialet huvudsakligen av lagtext, förarbeten, rättspraxis och doktrin. Praxis beträffande viltskador på jordbruksarrende är mycket begränsad, vilket innebär en viss problematik. Detta resulterar i att förarbeten och doktrin är av stor betydelse.
Denna uppsats klargör att fastighetsägaren ansvarar till fullo för vildsvinsskador på jordbruksarrende, trots att jakträtten upplåtits till tredje man. Arrendatorns möjlighet till ersättning är beroende av huruvida en bestående ekonomisk skada uppstått samt att fastighetsägaren har haft en reell möjlighet att förhindra dessa skador men försummat denna. Begreppet rimliga ansträngningar är nära sammankopplat med skyldigheten att bedriva en god viltvård, ett begrepp vars innebörd fortfarande är oklar. Lagstiftning beträffande jordbruksarrende är huvudsakligen tvingande, dock med vissa undantag. Parterna har därmed en begränsad möjlighet att genom sina individuella avtal inskränka dessa bestämmelser. Vad beträffar jakträttsupplåtelsen är lagstiftningen snarare mycket begränsad, vilket innebär att stor vikt läggs vid parternas individuella avtalshandling.}},
author = {{Lundqvist, Amanda}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Rättsliga konsekvenser av vildsvinsskador på jordbruksarrende då arrendatorn saknar jakträtt - Med särskild problematisering av 9 kap. 34 a § jordabalken.}},
year = {{2016}},
}