Fel i entreprenad enligt ABT 06 – Särskilt om betydelsen av beställarens befogade förväntan

Abstract (Swedish)

Rättspraxis från senare år har aktualiserat frågan vilken betydelse bl.a. köp-lagen och allmänna obligationsrättsliga principer kan få vid tolkning av entreprenadavtal. Syftet med uppsatsen är att undersöka om bedömningen av vad som utgör fel i entreprenad enligt standardavtalet ABT 06 kan påverkas av beställarens befogade förväntningar. Tre vägar för att ge ABT 06 ett sådant innehåll undersöks – att hämta ledning från HD:s avgörande i NJA 2015 s. 110 (den första s.k. Myresjöhusdomen), från 17 § 3 stycket köplagen, och från en eventuell allmän obligationsrättslig princip. I uppsatsen används rättsdogmatisk metod.

Entreprenadavtalet är på många sätt ett särpräglat avtal. Avtalets särdrag kan förväntas få genomslag i rättstillämpningen. Entreprenadavtalet är undantaget från köplagens tillämpningsområde, och det finns inga andra särskilda lagregler som ska tillämpas på entreprenadavtal vid utfyllning. I uppsatsen undersöks det under vilka förutsättningar det går att hämta ledning från köp-lagen för att tolka ett oklart eller ofullständigt entreprenadavtal, trots att lagen inte är direkt tillämplig. Även om det finns tydliga skillnader mellan entreprenadavtalet och det typiska köpeavtalet, delar avtalstyperna också flera viktiga egenskaper. Särskilt gäller detta på en lite högre abstraktions-nivå. I de fall det finns likheter mellan regleringen i köplagen och en entreprenadrättslig situation bör ledning kunna hämtas från köplagen när entreprenadavtal ska tolkas. Problemen om fel i entreprenad och fel i egendom ungefär samma karaktär. Därför kan ledning hämtas från köplagen i fråga om bedömningen av vad som utgör fel i entreprenad. Försiktighet är dock påkallat så att de behov som entreprenadavtalets särart aktualiserar inte åsidosätts.

I praxis från HD kan en slags metod för tolkning och utfyllning av entreprenadavtal urskiljas. HD:s tillvägagångssätt följer mer eller mindre metoden för tolkning av standardavtal i allmänhet. Domstolen verkar ha en mer positiv inställning till att hämta ledning från köplagen än vad många författare har. Entreprenadavtalet har visserligen har särdrag som ska respekteras, men avtalsformen är likväl närliggande köpet. Enligt HD är det då en naturlig utgångspunkt att hämta ledning från köplagen och allmänna obligations-rättsliga principer när ett oklart entreprenadavtal behöver tolkas.

Det behöver i möjlig mån fastställas om ABT 06 är ofullständigt i fråga om fel grundat på beställarens befogade förväntningar. Feldefinitionen i ABT 06 är direkt relaterad till vad som framgår av parternas avtal, och avtalet är tyst på punkten om beställarens befogade förväntningar kan spela in på felbedömningen. Saken berörs inte heller varken i entreprenadrättslig litteratur eller i motiven till standardavtalen. Mot denna bakgrund får avtalet anses som ofullständigt, och behöver därför tolkas eller fyllas ut.

Det behöver också undersökas om det existerar en allmän obligationsrättslig princip om fel grundat på köparens befogade förväntningar. Själva spridningen av en sådan rättssats, i centrala obligationsrättsliga lagar och i rättspraxis, talar för att en allmän obligationsrättslig princip finns. Samtidigt saknas det uttryckligt stöd i en rättskälla för att en sådan allmän obligationsrättslig princip finns. Därför kan det endast konstateras att mycket tyder på att en sådan princip finns.

Likheterna är ganska stora mellan ABT 06 och situationen i Myresjöhusdomen. ABT 06 skiljer sig inte nämnvärt från regleringen i det entreprenadavtal som tolkades i domen, och mycket tyder på att domskälen inte enbart är relevanta för konsumententreprenader. Vidare har entreprenören enligt ABT 06 bl.a. ett ansvar för att byggnaden går att använda för beställarens planerade användning. Härigenom närmar sig felbedömningen enligt ABT 06 ett resonemang om befogade förväntningar. Ledning bör alltså kunna hämtas från Myresjöhusdomen.

I fråga om vad som utgör fel i entreprenad kan köplagen ge rimliga lösningar som kan passa även i entreprenadsammanhang. Om ledning hämtas från 17 § 3 stycket köplagen kommer entreprenörens felansvar enligt ABT 06 att utsträckas till att omfatta även abstrakta egenskaper som inte har synlig-gjorts för entreprenören. En sådan riskfördelning mellan parterna kan dock vara motiverad, eftersom det annars är beställaren som får bära risken för att förväntningar som objektivt sett är befogade inte uppfylls. Diskussionen landar alltså i att det går att hämta ledning från 17 § 3 stycket köplagen i fråga om fel grundat på beställarens befogade förväntningar.

Om det finns en allmän obligationsrättslig princip om fel grundat på köparens befogade förväntningar, finns det inget som talar emot att den skulle vara direkt tillämplig även på entreprenadavtal. En sådan princip kan alltså medföra att det anses vara fel i entreprenad om resultatet inte motsvarar beställarens befogade förväntningar.

Enligt HD ska entreprenadavtalets särdrag värnas genom en sista övergripande rimlighetsbedömning. Frågan är om det av någon anledning vore olämpligt att hämta ledning från köplagen eller en allmän obligationsrättslig princip i fråga om fel grundat på beställarens befogade förväntningar. I fråga om vad som utgör fel i entreprenad har det dock inte framkommit något som talar för att lösningarna i dispositiv rätt skulle passa illa i det entreprenadrättsliga systemet. Slutsatsen blir därför att det ska anses ligga i avtalet att beställarens befogade förväntningar på resultatet kan påverka vad som utgör fel i entreprenad enligt ABT 06.

Abstract

In the wake of recent case law, the question has arisen what role the Swedish Sale of Goods Act and general principles of contract law may play in the interpretation of construction contracts. The purpose of this essay is to analyse whether the employer’s reasonable expectations can affect what is a defect according to the Swedish standard form contract ABT 06. Different ways of interpreting ABT 06 are examined – to interpret in the light of the Supreme Court’s decision NJA 2015 s. 110, the Sale of Goods Act section 17 paragraph 3, and general principles of contract law.

The construction contract is in many ways a distinct type of contract, and its special features should have an impact when interpreting the contract. Construction contracts are exempted from the direct application of the Sale of Goods Act, and there are no other particular rules that are to be implied. In the essay, it is discussed if ABT 06 can be interpreted in the light of the Sale of Goods Act even though the Act is not applicable. While the differences between purchase agreements and construction contracts are clear, the two types of contracts also share several important qualities, especially on a higher level of abstraction. Where there are similarities between the Sale of Goods Act and a construction contract, it should be possible to interpret the contract in the light of the Act. Issues about defects in construction and defects in goods are of similar character. Therefore, the Sale of Goods Act should be able to serve as guidance when assessing if a construction is defective.

In recent case law, a method can be discerned for the interpretation of construction contracts. This method much resembles the generally accepted way of interpreting standard form agreements. The Supreme Court demonstrates a less critical approach to the interpretation of construction contracts in the light of the Sale of Goods Act, than many authors do. Construction contracts have special qualities that should be respected, but the type of contract still resembles the purchase agreement.

It needs to be established whether ABT 06 is unclear or incomplete when it comes to the significance of the employer’s reasonable expectations. The definition of a defect in ABT 06 is directly related to the contractor’s contractual obligations. The matter of reasonable expectations is neither discussed in construction law literature, nor in the preparatory works to the contract. Consequently, ABT 06 is incomplete and interpretation or implication is necessary.

Furthermore, it needs to be established if it is a general principle of contract law that goods are defective if they deviate from the buyer’s reasonable expectations. The mere incidence of such a norm in both contractual legislation and in case law, indicates that it may well be a general principle. However, there seems to be no express support for this conclusion in legal sources. Therefore, nothing more can be ascertained than that such a principle probably exists.

There are many similarities between ABT 06 and the situation in NJA 2015 s. 110. ABT 06 does not deviate significantly from the construction contract that was interpreted in the decision, and it can be assumed that the grounds for the decision are not only relevant for contracts where the employer is a consumer. Furthermore, according to ABT 06 the contractor is responsible for the functions of the building as well as for the building to be suitable for the employer’s planned use. What is considered to be defective according to ABT 06 hereby resembles the grounds for the Supreme Court’s decision in NJA 2015 s. 110. It should therefore be possible to interpret ABT 06 in conformity with NJA 2015 s. 110.

In matters of what constitutes defects in construction, the Sale of Goods Act could provide reasonable solutions. If the contract is interpreted in the light of section 17 paragraph 3 of the Act, the liability of the contractor will be expanded to include deviations from an abstract standard that has not been made visible to the contractor. Such a risk allocation could be justified, since the employer will otherwise bear the risk for his or her reasonable expectations. It should therefore be possible to interpret ABT 06 in the light of the Sale of Goods Act.

If there is a general principle of contract law concerning the buyer’s reasonable expectations, there is nothing that stops it from being directly applicable on construction contracts. Such a principle would therefore affect what constitutes defects in construction.

According to the Supreme Court, the interpreter must ask whether the interpretation of a construction contract leads to a result that is inappropriate or unreasonable. Hereby, the special features of the construction contract can be protected. Nothing indicates that the solutions in The Sale of Goods Act or a general principle of law would be unsuitable. Consequently, the conclusion is that is shall be seen as implied in ABT 06 that the employer’s reasonable expectations may affect what is a defect.

• author: Eickhoff, Kristin
• supervisor: Eva Lindell-Frantz
• organization: Department of Law
• alternative title: Defects according to ABT 06 – The significance of the employer's reasonable expectations in particular
• course: JURM02 20162
• year: 2016
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Förmögenhetsrätt, entreprenadrätt, kontraktsrätt, avtalstolkning
• language: Swedish
• id: 8897121
• date added to LUP: 2017-01-24 14:36:47
• date last changed: 2017-01-24 14:36:47