Maskeringsförbud vid idrottsarrangemang - om när det är rätt val att kriminalisera

Abstract (Swedish)

Problem med ordningsstörningar förekommer vid idrottsarrangemang och drabbar både idrotten och enskilda då det gör idrottsarenor till en osäker plats att besöka. För att komma till rätta med problemen har ett antal åtgärder vidtagits men inte lyckats stävja den negativa utvecklingen. Trots att det finns förbud mot ordningsstörningar och otillåten pyroteknikanvändning och möjligheter för polis och idrottsklubbar att ingripa och utdela sanktioner mot den som stör ordningen så finns problemen kvar. Därför föreslås nu ett förbud mot maskering vid idrottsarrangemang som ska fungera preventivt då regeringen menar att den som maskerar sig är mer benägen att begå ordningsstörande handlingar. Den som trots förbudet maskerar sig förväntas göra det under en begränsad tid för att undvika ingripande. Övrig tid är personen omaskerad och kan då identifieras och sanktion kan utdelas.

I uppsatsen undersöks förslaget utifrån relevanta principer om när kriminalisering bör ske för att besvara frågan om kriminaliseringen är motiverad och ändamålsenlig. Därtill redogörs för psykologisk forskning i syfte att utreda om maskering som sådan verkligen har en negativ inverkan på individers beteenden och om det kan ses som en sådan grundläggande orsak till ordningsstörningar vid idrottsarrangemang att det bör vara föremål för straffrättslig reglering. Av undersökningen framgår att det rör sig om en kriminalisering på förfältsnivå och att det därför finns viss distans mellan gärningen maskering och en skada på skyddsintresset. Det hänvisas dessutom till ett flertal skyddsintressen vilket kan tyda på en osäkerhet i huruvida ett skyddsintresse ensamt kan bära upp och motivera kriminalisering. För att minska avståndet och göra straffsanktion mer motiverat föreslås ett krav på empiriskt stöd för att beteendet ökar risken för en slutlig skada på skyddsintresset eller att det införs ett rekvisit som kräver att det föreligger fara för ordning och säkerhet för förbudets inträde. I framställningen argumenteras också för att förbudet inte kan förväntas få den effekt som önskas på grund av tillämpningssvårigheter och att det inte kan förväntas respekteras i någon högre grad.

Den psykologiska forskningen ger visst stöd för att maskering kan föranleda normbrytande beteende. På grund av att resultaten är alltför generella och att de dessutom motsägs i vissa studier kommer uppsatsen fram till att det inte bör utgöra underlag för straffrättslig reglering, särskilt inte då regleringen saknar ett farerekvisit. Mer pekar åt att ordningsstörningar vid idrottsarrangemang är ett resultat av gruppdynamik där starka sociala identiteter och normer styr beteenden. Det argumenteras för att straffrätt inte utgör ett ändamålsenligt medel för social kontroll när problemen som vill bekämpas har sådan karaktär. För att förändra sociala normer, och motarbeta problemen på sikt, är det rimligt att idrottsklubbar ges bättre möjligheter till dialog med supporterklubbar och större befogenheter att upprätthålla de ordningsföreskrifter som finns.

Resonemanget utvecklas utifrån kriminologiska teorier. Där tydliggörs att förbudet och den ingripanderisk som det innebär inte kan anses utgöra en tillräckligt kapabel väktare för att reducera brottstillfällen enligt den så kallade rutinaktivitetsteorin. Det argumenteras för att lagstiftaren inte heller kan förvänta sig att en potentiell förövare fattar ett rationellt beslut om att inte begå ordningsstörningar efter förbudets inträde då vad som är rationellt beror på vilken kontext beslutet fattas i. Lagstiftaren behöver ta hänsyn till sådana faktorer inte bara i denna specifika situation utan vid kriminaliseringsöverväganden generellt.

Straffrätt som medel för social kontroll ska tillgripas i sista hand och det finns därför flera skäl till att vara kritisk mot föreslaget maskeringsförbud. Det finns goda anledningar till att se över andra potentiella åtgärder innan ett beslut om kriminalisering fattas.

Abstract

Problems with disturbances at sports arrangements is affecting both the game itself and the visitors at the events since it makes the stadiums an unsafe place to visit. A number of actions has been taken to manage the problems but has not been able to curb the negative trend. Although there is a prohibition against public disturbances and the use of pyrotechnics coupled with the fact that the police and the sports associations is authorized to take actions and distribute sanctions against those who disturb order, the problems remain. The government is therefore suggesting to prohibit masking at sports events since they believe that individuals who conceal their faces is more likely to commit order disturbing actions. Those who, despite the ban, cover their faces in a way that complicates identification is expected to do so for a limited time to avoid intervention. Remaining time, when the person is unmasked, he or she can be identified and sanctions can be distributed.

In this composition, the prohibition is studied on the basis of principles of criminal law to analyze whether the prohibition is justified and well-founded. Furthermore, psychological research is presented in order to investigate whether masking itself really has a negative impact on individuals’ behaviors and also whether it is a such fundamental cause of disturbances at sports arrangements that it should be subject to criminal law.

The review shows that it concerns criminalization of a non-consummate offence and therefore there is a natural distance between the crime and harm to the interest that the criminalization aims to protect. It also refers to more than one interest which may indicate an uncertainty of whether one interest alone can support and justify criminalization. Some suggestions to reduce the distance between the act and harm is presented. For example, a requirement of empirical evidence to prove that the behavior increases the risk of harm or to adopt a necessary prerequisite so that order has to be in danger before the prohibition applies. The composition argues that the prohibition cannot be expected to be as effective as desired because of enforcement difficulties but also since it cannot be expected that people will abide by the prohibition in any appreciable extent.

There is some evidence in psychological research that masking can lead to anti-social behavior. Since the results is too general and also questioned in some studies it cannot be used to support criminal regulation. Especially since the crime does not require danger of disturbances of public order. Disturbances at sports arrangements rather seems to be a result of group dynamics where social identities and norms control how people act. Because the problems are of such nature, criminal law may not be the most suitable method to achieve social control. In order to change social norms, it is more useful to give sports clubs better opportunities to sustain a dialogue with supporter clubs and more power to maintain the regulations that exists.

By using terms from criminal theories it is clear that the prohibition and the risk of intervention it contains cannot be considered as a capable guardian according to the so-called routine activity theory. It is also argued that the legislator cannot expect a potential perpetrator to make a rational choice not to commit disturbances due to the ban. What’s rational depends on the context in which the decision is taken. The legislature must respect such circumstances not only in this specific situation but in any situation when criminalization is considered.

Criminal law as a method to achieve social control should be the measure of last resort. Therefore, there are several reasons to be critical to the proposed prohibition. There are reasons to consider other measures before a decision to criminalize is made.

• author: Johansson, Charlotte
• supervisor: Sverker Jönsson
• organization: Department of Law
• alternative title: The criminalization of masking at sports arrangements - about when criminalization is justified
• course: JURM02 20162
• year: 2016
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt, criminal law, maskeringsförbud
• language: Swedish
• id: 8897585
• date added to LUP: 2017-01-25 16:20:15
• date last changed: 2017-01-25 16:20:15