Uppenbart ogrundade anspråk - En analys av rättsreglerna som begränsar rätten till domstolsprövning

Abstract (Swedish)

Detta examensarbete behandlar tre undantag till rätten att få sin sak prövad i domstol. Undantagen är 42 kap. 5 § första stycket andra meningen och 50 kap. 13 § första stycket rättegångsbalken (1942:740) samt pactum turpe. Syftet med uppsatsen är att fastställa rättsläget för de tre rättsreglerna och att komma till en slutsats om rättsreglerna är förenliga med artikel 6.1 EKMR. Det krävs att tvisten inte är att anse som reell och seriös för att tillämpningen av undantagen inte ska stå i strid med artikel 6.1 EKMR.
Enligt 42 kap. 5 § RB får rätten meddela dom i målet utan att utfärda stämning om laga skäl för käromålet saknas eller om käromålet annars är uppenbart ogrundat. Att laga skäl för käromålet saknas är ovanligt då materiell processledning används för att avhjälpa käromålets brister. I de fall där bristerna inte kan avhjälpas och när käromålet inte stöds på en erkänd rättighet, är tvisten inte reell och seriös. Domstolarnas tillämpning av det andra rekvisitet, att käromålet annars är uppenbart ogrundat, är mycket restriktiv och begränsas till stämningar mot domare med yrkande om skadestånd på mångmiljonbelopp. Tillämpningen är i enlighet med artikel 6.1 EKMR.
Enligt 50 kap. 13 § RB får rätten avgöra målet utan huvudförhandling då överklagandet är uppenbart ogrundat. Om förutsättningar för bifall av överklagandet saknas och att dessa brister inte kan avhjälpas genom en normal handläggning av processen, är överklagandet uppenbart ogrundat och tvisten är inte heller reell och seriös. Denna tillämpning är i enlighet med artikel 6.1 EKMR.
Pactum turpe avser avtal vars innehåll strider mot lag eller mot goda seder. För avvisning med anledning av pactum turpe krävs att det otillbörliga syftet uppenbart framgår av antingen grunderna för kärandens yrkande eller av utredningen i målet, och att det står klart efter en civilrättslig bedömning att avtalet är ogiltigt och saknar rättsverkan. Om det är uppenbart att den rättighet som talan stöds på inte är skyddad av rättsordningen, är ett avvisningsbeslut på grund av pactum turpe i enlighet med artikel 6.1 EKMR.

Abstract

This thesis deals with three exceptions to the civil right to have one's case examined in court. The exceptions are chapter 42 section 5 and chapter 50 section 13 in The Swedish Code of Judicial Procedure, and pactum turpe. The purpose of the essay is to determine the purview of the three rules and to come to a conclusion if the rules are compatible with Article 6 (1) of the ECHR. The adjudication process of the three exceptions do not conflict with Article 6 (1) of the ECHR, if the dispute is not genuine and of a serious nature.
According to chapter 42 section 5 in The Swedish Code of Judicial Procedure, the court may deliver a judgement without issuing a writ of summons if lawful grounds for the claim are missing, or if the claim is obviously unfounded. It is unusual that lawful grounds for the claim are missing, since the court's investigation is used to redress the deficiencies of the claim. In those cases when the deficiencies of the claim cannot be redressed and the claim is not supported on a recognized civil right, the dispute is not genuine and of a serious nature. The adjudication process of the other necessary condition, when the claim is obviously unfounded, is very restrictive and is limited to claims against judges with petitions of damages. The adjudication process is in accordance with Article 6 (1) of the ECHR.
According to chapter 50 section 13 in The Swedish Code of Judicial Procedure, the court may deliver a judgement without a main hearing if the appeal is obviously unfounded. If conditions for approval of the appeal is missing, and if the deficiencies of the appeal not can be redress by the court's investigation, the appeal is obviously unfounded and the dispute is not genuine and of a serious nature. This adjudication process is in accordance with Article 6 (1) of the ECHR.
Pactum turpe means agreements whose subject of agreement is unlawful or in conflict with good customs. Dismissal without prejudice due to pactum turpe requires that the improper purpose is obviously apparent in either the cause of action or the inquiry, and, it is clear due to an assessment that the agreement is void and has no legal consequences. A dismissal without prejudice due to pactum turpe is in accordance with Article 6 (1) of the ECHR, if it is obvious that the civil right which the claim is based on is not preserved by the legal system.

• author: Svalling, Max
• supervisor: Martin Sunnqvist
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Obviously unfounded claims
• course: JURM02 20172
• year: 2017
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Civilprocessrätt, civilrätt, private law, uppenbart ogrundad, tokmål, uppenbart ogrundade anspråk, pactum turpe
• language: Swedish
• id: 8928840
• date added to LUP: 2017-12-11 08:17:43
• date last changed: 2017-12-11 08:17:43