Din mamma jobbar inte här – men städar upp ändå. - En kritisk analys av moderbolags ansvar för dotterbolags miljöfarliga verksamhet

Abstract

The purpose with this study is to examine on what grounds a parent company can be held responsible for pollution caused by its subsidiaries. To reach the purpose, the study will focus on illustrating the difficulties that can arise when applying the concepts of operator and piercing the corporate veil when a corporate group relationship is present. The purpose is also to examine whether established law on the area is to be seen as satisfactory, or if there are indications that the law is in need of a change.

The study concerns both environmental law and corporate law. In the environmental law area, focus will be held on the goal and purpose behind the environmental regulations, the definition of the concept of operator in 10 chapter 2 § of the Environmental Code and the Polluter Pays Principle in 2 chapter 8 § of the Environmental Code. In the corporate law area focus will be on the regulation in 1 chapter 3 § of the Companies Acts, saying that the shareholders liability is limited to their capital contribution, as well as the general principle of piercing the corporate veil and especially its application on the environmental law area. Current law, legislative history, established practice and literature will be analyzed in order to examine the presented issues. Extra focus will be held on a judgement from the Land and Environment Court of Appeal, delivered 2013. In the judgement, the court extended the concept of the operator in such way that it is possible to make the parent company liable for pollution caused by the subsidiaries. The requisites to enable this shift in responsibility is that the parent company has had the factual and legal position to influence the activities that caused the environmental damage. In practice, this extension can be seen as a case of piercing the corporate veil, since the principle of limited liability has to stand in the way. Because of this, the judgement has been frequently discussed, since the legislature earlier on has chosen not to regulate the passing of responsibility.

The judgement leaves several questions unanswered. The regulation of responsibility in the Environmental code can, despite the judgement, not be seen as clear and sufficient. The legal situation on the area is not optimal for the environmental protection, nor for the operators involved who is facing a diffuse and unforeseeable regulation. The legislature must clarify the law by introducing a legal definition of the term operator in the environmental code.

Abstract (Swedish)

Syftet med denna uppsats är att utreda på vilka grunder ett moderbolag kan hållas ansvarig för sitt dotterbolags miljöfarliga verksamhet. Utöver detta så ska gällande rätt på området studeras med syfte att utreda om rättsläget är att betrakta som tillfredsställande eller om det finns ett behov av lagändring.

Uppsatsen är av såväl miljörättslig som associationsrättslig karaktär. Miljörättsligt så ligger fokus på de syfte och mål som är uppställda för miljöbalken och mer specifikt ansvarsregleringen, samt på avhjälpanderegeln i 2 kap. 8 § MB och verksamhetsutövarbegreppet i 10 kap. 2 § MB. Associationsrättsligt är utgångspunkten aktieägarnas begränsade personliga betalningsansvar i 1 kap. 3 § ABL samt principen om ansvarsgenombrott. Särskilt diskuteras hur ansvarsgenombrott tillämpas på det miljörättsliga området. Frågeställningen besvaras med hjälp av lagtext, förarbeten, relevanta rättsfall samt doktrin. I syfte att besvara frågan huruvida ett moderbolag kan hållas ansvarigt för sitt dotterbolags miljöskada, belyses rättsfallet MÖD 2013:28 särskilt. Genom avgörandet utvidgades verksamhetsutövarbegreppet i 10 kap. 2 § MB så att moderbolaget kunde hållas ansvarigt för föroreningsskada orsakad av sitt dotterbolag. Rekvisiten för ansvarsförskjutningen var att moderbolaget haft faktiskt och rättslig möjlighet att påverka den miljöfarliga verksamheten. I praktiken innebär utvidgningen av verksamhetsutövarbegreppet ett slags ansvarsgenombrott, då aktieägarnas begränsade personliga betalningsansvar får ge vika, trots att domstolen inte grundat sitt avgörande på just ansvarsgenombrott. Detta väcker frågor, mot bakgrund av att lagstiftaren vid ett flertal gånger valt att inte lagstifta om ansvarsgenombrott på miljörättens område, då det inte ansetts nödvändigt.

MÖD 2013:28 förtydligar rättsläget på flera punkter, men lämnar också ett antal frågor obesvarade. MB:s ansvarsreglering kan, trots avgörandet, inte anses helt tydlig vad gäller frågor om ansvarsförskjutning. Reglerna är inte optimala för att utgöra en miljöskyddslagstiftning, då utfallet innebär långa processer innan ett aktivt saneringsarbete kan påbörjas. Inte heller kan regleringen anses tillfredsställande för de aktörer som berörs av den, då den är att betrakta som svårtolkad och därmed oförutsebar. Det är av stor vikt att reglerna klargörs genom att införa en legaldefinition av verksamhetsutövarbegreppet. Detta skulle resultera i effektivare miljöskyddsarbete samt ett tryggare klimat för aktieägare och investerare i näringslivet, jämfört med rättsläget idag.

• author: Schulz, Asta
• supervisor: Sacharias Votinius
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20172
• year: 2017
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: associationsrätt
• language: Swedish
• id: 8930450
• date added to LUP: 2018-02-06 14:27:36
• date last changed: 2018-02-06 14:27:36