Överprövningens pris - En utredning om ansökningsavgifter och/eller processkostnadsansvar bör införas i svensk rätt

Abstract (Swedish)

Sverige är det land i EU som har flest antal överprövade upphandlingar. Ett problem i samband med en överprövning är att upphandlingsprocessen stannar upp under tiden som ärendet handläggs i förvaltningsdomstol. Upphandlingar som blir stoppade i domstol kan leda till svårigheter för myndigheter att tillhandahålla de varor och tjänster som de är skyldiga att förse samhället med.

Syftet med uppsatsen är att undersöka om införandet av ansökningsavgifter och/eller processkostnadsansvar i upphandlingsmål kan minska antalet överprövningar. Uppsatsen kommer därför att undersöka leverantörens rättsmedel vid en överprövning och diskutera de enligt mig starkaste argumenten för och emot ett införande av ansökningsavgifter och processkostnadsansvar. Därefter diskuteras huruvida sådana regler bör införas i svensk rätt. Vid författandet av uppsatsen har en rättsdogmatisk metod tillämpats.

En av de främsta anledningarna att införa ansökningsavgifter och processkostnadsansvar i överprövningsmål är att minska antalet okynnesöverprövningar. Artikel 47 i EU stadgan anger att alla unionsmedlemmar har rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol. Enligt EU-domstolen föreligger inte några hinder mot att införa ansökningsavgifter som uppgår till två procent av upphandlingskontraktets värde. Införandet av processkostnadsansvar kan inte heller anses strida mot likvärdighets- och effektivitetsprincipen, med undantag för små och medelstora företag. Det skulle därför enligt min mening kunna föreligga vissa EU-rättsliga hinder mot ett införande.

Vid en diskussion om processkostnadsansvar ska införas aktualiseras det så kallade Fidelia-målet som skapat en obalans mellan parterna i upphandlingsmål. Denna obalans hade kunnat åtgärdas genom att införa processkostnadsansvar i upphandlingsmål. En alternativ lösning för att minska antalet överprövningar skulle kunna vara en snävare tillämpning av leverantörens talerätt, vilket också undersöks i uppsatsen.

Den av mig föreslagna lösningen för att minska antalet överprövningar i upphandlingsmål är att införa regler likt de som tillämpas i allmän domstol. Ett införande av både ansökningsavgifter och processkostnadsansvar bör därför ske. Med beaktande av upphandlingsmålens karaktär kan det inte anses främmande att införa en avgift likt den som finns i civilrättsliga mål. Införande i kombination med en inskränkning av leverantörens talerätt kommer därmed att bidra till att antalet okynnesprövningar minskar och leda till att färre upphandlingar stoppas i domstol.

Abstract

In the field of public procurement, Sweden is the country within the European Union that has the highest number of reviews. A high number of reviews becomes a problem because the public procurement comes to a stop when the administrative court handles the case. When a public procurement is being stopped by the court, it can create difficulties for the government to supply the society with necessities.

The purpose of this paper is to investigate whether application fees or litigation expenses should be introduced in the public procurement process to reduce the number of reviews. This paper will therefore investigate the suppliers or service providers remedies within the field of public procurement. The strongest arguments in my opinion for and against application fees and litigation expenses will be discussed. After that, a discussion will be held about whether the application fees or litigation expenses should be incorporated within the Swedish public procurement law.

One of the strongest reasons to incorporate application fees and litigation expenses into the public procurement process is to reduce the number of frivolous reviews. In the EU Charter of Fundamental Rights, article 47, the right to an effective remedy to a fair trial is stated. According to the Court of Justice of the European Union an application fee of two percent of the contract value is an acceptable fee. The application of litigation expenses is not a violation of the principle of equivalence nor the principle of efficiency, with exception from the smaller companies. In my opinion, the incorporation could therefore be incompatible according to European law. A solution to this problem would be to exclude smaller companies from paying the litigation expenses, or have the expenses adjusted to an appropriate level.

When litigation expenses are discussed within the area of public procurement the Swedish supreme court’s case “Fidelia” must be taken into consideration. The precedents of the Fidelia case has created an uneven legal position for the parties during public procurement. This inequality could be corrected if litigation expenses would be incorporated into the Swedish public procurement law. An alternative way to reduce the number of reviews within public procurement is to decrease the supplier or service providers right to litigate.

To reduce the number of reviews within the field of public procurement, I believe that an incorporation of application fees and litigation expenses like those applied in the general court would be most appropriate. Due to the similarities between public procurement and civil law the incorporation of application fees and litigation expenses would not cause controversy. This will hopefully, together with HFD 4876-16, reduce the supplier or service providers unnecessary reviews which will result in fewer stops of public procurements and ultimately save governmental funds.

• author: Torstensson, Linn
• supervisor: Vilhelm Persson
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: The Cost of a Public Procurement Review
• course: JURM02 20172
• year: 2017
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Förvaltningsrätt, Offentlig upphandling, ansökningsavgifter, processkostnadsansvar
• language: Swedish
• id: 8930747
• date added to LUP: 2018-01-22 13:28:35
• date last changed: 2018-01-22 13:28:35