Artbrottskonstruktionen - En intersektionell diskursanalys av artbrott

Abstract (Swedish)

Vad syftar fängelsestraff till? Vem förtjänar fängelsestraff? Vad avser fängelsestraffet att skydda? Denna uppsats undersöker dessa allmänt hållna frågor genom en intersektionell diskursanalys av artbrottskonstruktionen. Artbrottskonstruktionen framgår av 30 kap 4 § 2 st BrB och utgör ett undantag till det svenska påföljdssystemets huvudregel om att fängelse ska utdömas i sista hand. För brottslighet av viss art råder en omvänd presumtion, en presumtion för att utdöma fängelse som huvudregel. Artbrottskonstruktionen analyseras genom tre frågeställningar.

Den första frågan är rättdogmatisk och syftar till att utreda vad artbrottskonstruktionen innebär i svensk rätt. Artbrottskonstruktionen utvecklades i rättspraxis och befästes 1989 av lagstiftaren. Vid tillkomsten utgjorde den ett repressivt undantag till påföljdssystemets i övrigt humana idéströmning. Utdömandet av korta fängelsestraff till brottslighet av viss art syftar till att verka allmänpreventivt för dessa brott. Vad som utgör artbrott har i förarbeten endast preciserats som brott som: blivit mer utbredd och svårare att förebygga; utgör ett angrepp på den personliga integriteten; åsidosätter respekten för rättsväsendet och dess företrädare samt försvårar möjligheterna att upprätthålla straffsystemets effektivitet. Idag har de flesta brottstyper ett visst artvärde och artbrottskonstruktionen är således huvudregel snarare än undantag. Detta kan kritiseras med anledning av att forskning visar på utdömande av korta fängelsestraff och enskilda straffskärpningar, så som artbrottskonstruktionen, inte har någon allmänpreventiv verkan. Det är främst existensen av ett rättssystem som har allmänpreventiv effekt.

Den andra frågan är diskursanalytisk och syftar till att undersöka underliggande premisser om gärningsperson, rättsskyddssubjekt och fängelsestraff i artbrottskonstruktionen. Diskursanalysen utgår ifrån en poststrukturell kunskapssyn om att makt finns i språket och att verkligheten konstrueras av hur vi talar om den. Utifrån den synen på makt och kunskap syftar diskursanalysen till att undersöka gärningsperson, rättsskyddssubjekt och fängelsestraffet beskrivs i förarbeten och domar kopplade till artbrottskonstruktionen. Diskursanalysen visar att bedömningen av gärningspersonen präglas av faktorer som ligger utanför de rättsliga prövningsramarna. Analysen belyser exempelvis en tendens till att undvika fängelsestraff för personer med ett arbete vilket slår negativt mot arbetslösa. Vidare visar domar på ett osynliggörande av gärningspersonen i mål om brott mot utlänningslagen, vilket står i kontrast till utförliga resonemang om gärningspersonens egenskaper i mål om exempelvis misshandel och mened. Rättsskyddssubjektet för artbrottskonstruktionen är den allmänna laglydnaden, vilket kan ses som oprecist eftersom det är rättsskyddssubjektet för rättsväsendet i stort. Diskursanalysen visar att skyddet av rättssamhället, staten och den allmänna ordningen i regel premieras över skyddet av individer och den personliga tryggheten. Fängelsestraffet ses idag som ett givet inslag i påföljdssystemet. När artbrottskonstruktionen introducerades var fängelsestraffet inte en lika given del av straffsystemet, detta samt utbredningen av artbrottskonstruktionen kan sammanlänkas med en generell repressiv utveckling i svensk straffrätt.

Slutligen analyseras diskursanalysens resultat med hjälp av intersektionell teori. Vilket innebär en analys som undersöker hur förtryck baserat på klass, kön, rasföreställningar, ålder med mera samverkar. En intersektionell analys jämställer olika sorters förtryck. Denna del visar på hur de underliggande premisserna om gärningsperson, rättsskyddssubjekt och fängelsestraff kan sättas i ett större sammanhang och existerar i underordnande strukturer. Den intersektionella analysen kritiserar bland annat den rationella synen på gärningspersonen och ifrågasätter om formell likabehandling alltid är önskvärd. Avseende rättsskyddssubjektet ifrågasätter analysen prioriteringen av staten framför den personliga tryggheten. Utifrån ett intersektionellt perspektiv kan det vidare ifrågasättas om proportionella straff verkligen kan ses som proportionella i ett rättssystem som inte tar hänsyn till underordnande samhällsstrukturer.

Popular Abstract

What is the purpose of imprisonment? Who deserves to be imprisoned? What or whom is the subject of protection within the prison sentence? This essay examines these general questions through an intersectional discourse analysis of a certain category of crimes within the Swedish penal system called ‘artbrott’. The rule of ‘artbrott’ is found in the 30th chapter 4 § 2 part BrB. It is an exemption to the principal rule which states that prison shall be imposed as a last resort. For the category of ‘artbrott’ there is a reverse presumption, a presumption to have imprisonment as the principal rule. The construction of this category of crimes will be examined through three research questions.

The first question is legal dogmatic and aims to investigate what ‘artbrott’ means in Swedish law. This category of crimes was developed by case-law and later in 1989 consolidated by the legislator. At the time of establishment of the rule it represented a suppressive exemption to the general humane orientation of the criminal legal system. The purpose of ‘artbrott’ is that it is supposed to have a general preventive effect for these certain crimes. “Artbrott” is vaguely defined and preparatory work has only outlined it as crimes that: has been more widespread and is hard to prevent; is an assault of the personal integrity; infringes on the respect of the penal system, the state and its representatives. Today most types of crimes qualify as ‘artbrott’ which means that it today is a general rule rather than an exemption. This can be criticized due the fact that contemporary research demonstrates that short term imprisonment does not have general preventive effect. It is foremost the existence of a criminal legal system that has general preventive impact.

The second question is discourse analytic and aims to examine underlying premises concerning the perpetrator, the subject of protection and the prison sentence within the scope of ‘artbrott’. The discourse analysis has a post structural point of view on knowledge which means that power exists within the language and the reality is constructed by how we speak about it. With this perspective on power and knowledge as a starting point the discourse analysis aims to investigate how the above mentioned legal entities is described in preparatory work and case-law connected to ‘artbrott’. The discourse analysis shows that the judgement of the perpetrator is characterized by factors that lies beyond the legal frameworks. It shows, for example, a tendency to avoid imprisonment for persons that have work which can be viewed as a handicap for unemployed. Further the judgements demonstrate that the perpetrator is made invisible in cases concerning crimes against the Swedish Aliens Act, which stands in contrast to detailed reasoning about the personal information around the perpetrator in cases concerning for example battery and perjury. The subject of protection of ‘artbrott’ is uppermost general obedience to the law. This can be viewed as too vague since that is the subject of protection for the legal system in general. The discourse analysis shows that the protection of the legal system, the state and the public order is being premiered above the protection of individual rights and personal security. Imprisonment is a granted part of the penal system. When ‘artbrott’ was introduced imprisonment was not as natural part of the penal system. This together with the expansion of this legal figure can be linked to a more general suppressive development in Swedish criminal law.

Finally, the result from the discourse analysis is analyzed through intersectional theory. Which is an analysis that examines how oppression of for example class, gender, race etcetera interacts. An intersectional analysis equals these different kinds of oppression. This part demonstrates how the underlying premises concerning the perpetrator, the subject of protection and the prison sentence can be placed in a wider context and exist within subordinating structures. The intersectional analysis criticizes the rational view of the perpetrator and questions if formal equality always is desirable. Concerning the subject of protection, the intersectional analysis questions that the state is prioritized above the personal security. Lastly the system of proportional punishment is questioned from an intersectional lens. Can proportional punishment really be considered as proportional when they exist in a legal system that do not take social hierarchies into account.

• author: Sjölin, Johanna
• supervisor: Ulrika Andersson
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: The construction of 'Artbrott'. - An intersectional discourse analysis of crimes of a certain kind in the Swedish penal system
• course: JURM02 20181
• year: 2018
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Straffrätt, Allmän rättslära, Artbrott, Brottslighetens art, Fängelsestraff, Allmänprevention, Straffrättsideologi, Diskursanalys, Intersektionalitet, Ernesto Laclau, Chantal Mouffe, Kimberlé Crenshaw, Kritisk straffrätt, Hegemoni, Gramsci, Nodalpunkt, Diskursiv makt, Intersektionell analys, SOU 2012:34, Prop. 1987/88:120, Kön, Genus, Klass, Underordning, Påföljdssystemet, Straffrättssystemet, Gärningsperson, Rättsskyddssubjekt, Fängelsestraffets syfte
• language: Swedish
• id: 8941230
• date added to LUP: 2018-06-10 15:28:19
• date last changed: 2018-06-10 15:28:19