Ett krav på nödvändighet - En begränsad rätt till ideell ersättning vid kränkning av Europakonventionen?
(2018) LAGF03 20181Department of Law
Faculty of Law
- Abstract (Swedish)
- Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna stadgar bland annat en rätt till skydd för privatliv, till rättegång inom skälig tid och till ett liv i frihet. En stat, som är bunden av konventionen, är skyldig att garantera enskilda dessa rättigheter. Vid en överträdelse av konventionen måste staten erbjuda den enskilde, vars rättigheter blivit kränkta, ett effektivt rättsmedel för att komma till rätta med kränkningen.
Ett sätt att gottgöra en kränkning av Europakonventionen är att göra staten skadeståndsansvarig gentemot den enskilde. Den 1 april 2018 trädde en ny bestämmelse ikraft i skadeståndslagen, vilken innebär en rätt till skadestånd när staten bryter mot Europakonventionen. En av de... (More) - Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna stadgar bland annat en rätt till skydd för privatliv, till rättegång inom skälig tid och till ett liv i frihet. En stat, som är bunden av konventionen, är skyldig att garantera enskilda dessa rättigheter. Vid en överträdelse av konventionen måste staten erbjuda den enskilde, vars rättigheter blivit kränkta, ett effektivt rättsmedel för att komma till rätta med kränkningen.
Ett sätt att gottgöra en kränkning av Europakonventionen är att göra staten skadeståndsansvarig gentemot den enskilde. Den 1 april 2018 trädde en ny bestämmelse ikraft i skadeståndslagen, vilken innebär en rätt till skadestånd när staten bryter mot Europakonventionen. En av de skadetyper som är ersättningsgilla enligt bestämmelsen är ideell skada. Möjligheten till ideellt skadestånd vid en konventionskränkning har innan den 1 april 2018 bara funnits i Högsta domstolens praxis.
Enligt den nya bestämmelsen måste det ideella skadeståndet vara nödvändigt för att gottgöra kränkningen, annars får det inte utdömas. Detta innebär att den enskilde i första hand ska uttömma andra nationella rättsmedel innan talan om ideellt skadestånd väcks. Uppsatsen visar att detta krav inte kan anses vara helt främmande i förhållande till Högsta domstolens praxis. Dock har bedömningen av om kravet är uppfyllt gått i en skärpande riktning, vilket innebär en begränsning av den enskildes möjlighet till ideellt skadestånd. Denna begränsning kan dock motverkas av domstolen genom dess rättstillämpning. (Less) - Abstract
- The European Convention on Human Rights prescribes for instance the right to respect for private life, to a trial within a reasonable time and to liberty. A state, bound by the Convention, is obligated to guarantee individuals all the rights stated in the articles of the agreement. If there has been a breach of the Convention, the state is compelled to provide an effective remedy for the victim in order to repair the violation.
One way for the state to compensate the victim for a violation is to make itself liable to pay damages. On the 1 April 2018 a new provision came into force in the Tort Liability Act. It gives the victim of a breach of the Convention a right to damages. One of the compensable injuries is non-pecuniary damage.... (More) - The European Convention on Human Rights prescribes for instance the right to respect for private life, to a trial within a reasonable time and to liberty. A state, bound by the Convention, is obligated to guarantee individuals all the rights stated in the articles of the agreement. If there has been a breach of the Convention, the state is compelled to provide an effective remedy for the victim in order to repair the violation.
One way for the state to compensate the victim for a violation is to make itself liable to pay damages. On the 1 April 2018 a new provision came into force in the Tort Liability Act. It gives the victim of a breach of the Convention a right to damages. One of the compensable injuries is non-pecuniary damage. Before 1 April 2018, the possibility for the victim to get such damages existed only in case law from the Supreme Court.
The new provision requires non-pecuniary damages to be necessary to compensate for the breach of the Convention. Otherwise the court is not allowed to award damages against the state. Therefore, the victim primarily has to exhaust other national remedies before demanding non-pecuniary damages. This paper shows that the requirement of the non-pecuniary damages being necessary is not entirely unfamiliar in relation to the case law of the Supreme Court. However, the assessment of whether the requirement is fulfilled or not has gone in a more restricted direction. The victim’s right to non-pecuniary damages, when there has been a breach of the European Convention of Human rights, is therefore more limited now than before the legislation. The court can, however, counteract this limitation through its application of the law. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/8941501
- author
- Bergvall, Johanna LU
- supervisor
-
- Emma Ahlm LU
- organization
- course
- LAGF03 20181
- year
- 2018
- type
- M2 - Bachelor Degree
- subject
- keywords
- skadeståndsrätt, ideellt skadestånd, Europakonventionen, skadeståndslagen
- language
- Swedish
- id
- 8941501
- date added to LUP
- 2018-07-15 13:38:27
- date last changed
- 2018-07-15 13:38:27
@misc{8941501,
abstract = {{The European Convention on Human Rights prescribes for instance the right to respect for private life, to a trial within a reasonable time and to liberty. A state, bound by the Convention, is obligated to guarantee individuals all the rights stated in the articles of the agreement. If there has been a breach of the Convention, the state is compelled to provide an effective remedy for the victim in order to repair the violation.
One way for the state to compensate the victim for a violation is to make itself liable to pay damages. On the 1 April 2018 a new provision came into force in the Tort Liability Act. It gives the victim of a breach of the Convention a right to damages. One of the compensable injuries is non-pecuniary damage. Before 1 April 2018, the possibility for the victim to get such damages existed only in case law from the Supreme Court.
The new provision requires non-pecuniary damages to be necessary to compensate for the breach of the Convention. Otherwise the court is not allowed to award damages against the state. Therefore, the victim primarily has to exhaust other national remedies before demanding non-pecuniary damages. This paper shows that the requirement of the non-pecuniary damages being necessary is not entirely unfamiliar in relation to the case law of the Supreme Court. However, the assessment of whether the requirement is fulfilled or not has gone in a more restricted direction. The victim’s right to non-pecuniary damages, when there has been a breach of the European Convention of Human rights, is therefore more limited now than before the legislation. The court can, however, counteract this limitation through its application of the law.}},
author = {{Bergvall, Johanna}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Ett krav på nödvändighet - En begränsad rätt till ideell ersättning vid kränkning av Europakonventionen?}},
year = {{2018}},
}