Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Hur svagt ljus kan en zebrafink (Taeniopygia guttata) se?

Mårdberg, Magnus (2018) BIOK01 20181
Degree Projects in Biology
Popular Abstract (Swedish)
Fåglar och ljus

Fåglar är kända för sin goda syn och forskningen har nästan bara handlat om deras färgseende. Hur svagt ljus fåglar kan se är ett nästan förbisett område. Hitintills är det bara känt hos tre fåglar hur svagt ljus de kan se. År 1956 undersöktes tamduvans (Columba livia domestica) ljunskänslighet och 1977 var det kattugglans (Strix aluco) tur. Efter det dröjde det ända till 2016 då zebrafinkens (Taeniopygia guttata) ljuskänslighet studerades.

När de undersökte hur svagt ljus zebrafinkar kan se så fick de först lära sig förknippa en ljuskälla med mat. En metod som kallas för klassisk betingning. När de lärt sig hur det fungerar så sänktes ljuset gradvis tills de inte kunde följa efter det mer. Hela undersökningen gjordes... (More)
Fåglar och ljus

Fåglar är kända för sin goda syn och forskningen har nästan bara handlat om deras färgseende. Hur svagt ljus fåglar kan se är ett nästan förbisett område. Hitintills är det bara känt hos tre fåglar hur svagt ljus de kan se. År 1956 undersöktes tamduvans (Columba livia domestica) ljunskänslighet och 1977 var det kattugglans (Strix aluco) tur. Efter det dröjde det ända till 2016 då zebrafinkens (Taeniopygia guttata) ljuskänslighet studerades.

När de undersökte hur svagt ljus zebrafinkar kan se så fick de först lära sig förknippa en ljuskälla med mat. En metod som kallas för klassisk betingning. När de lärt sig hur det fungerar så sänktes ljuset gradvis tills de inte kunde följa efter det mer. Hela undersökningen gjordes i en slags labyrint som var utformad som ett plustecken. I slutet på varje arm fanns en bred ljuskälla. Ljuset lyste i en arm åt gången på ett oregelbundet sätt så att fåglarna inte på något skulle lära sig att maten fanns i en viss riktning.

Med den studien fann de att zebrafinkar kan se så svagt ljus som 8.32*10-7 cd/m2, vilket är ungefär likvärdigt med vad en kattuggla kan se enligt studien från 1977. Mitt experiment var en uppföljning och modifiering av den tidigare studien med zebrafinkarna. Jag använde mig av endast två armar och en ljuspunkt istället för en bred ljuskälla. Tanken bakom experimenten var att eftersom ljuset kommer samlat från en punkt så blir sannolikheten större att en fotoreceptor nås av ljuset.

Med mitt experiment fann jag att zebrafinken kan se så svagt ljus som 3.2*10-9 cd/m2 vilket är ungefär 100 gånger svagare ljus än vad man kom fram till året innan. Förklaringen ligger i att när ljus kommer samlat från en punkt blir det färre receptorer som aktiveras, men de aktiveras å andra sidan starkare. Från en bred ljuskälla sprids ljuset och når fler receptorer men dessa aktiveras därmed inte lika mycket.

Resultatet från mitt experiment kan tillsammans med tidigare studier användas för att till exempel förstå olika fåglars val av boplatser. Trädhålor är jättevanligt i en skog men de flesta är helt enkelt för mörka för att kunna användas av fåglar. Det ger också en förklaring till hur olika resultat man kan få trots att man gör liknande experiment. Gör man en liten ändring i försöket så kan det ge en stor skillnad i resultatet.

Handledare: Rachel Muheim
Examensarbete 15 hp i Biologi 2017
Biologiska institutionen, Lunds universitet (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Mårdberg, Magnus
supervisor
organization
course
BIOK01 20181
year
type
M2 - Bachelor Degree
subject
language
Swedish
id
8962362
date added to LUP
2018-10-25 14:52:12
date last changed
2018-10-25 14:52:12
@misc{8962362,
  author       = {{Mårdberg, Magnus}},
  language     = {{swe}},
  note         = {{Student Paper}},
  title        = {{Hur svagt ljus kan en zebrafink (Taeniopygia guttata) se?}},
  year         = {{2018}},
}