Är du död än? - En analys av anhörigas inflytande över vården i olika skeden

Abstract

The Swedish constitution provides a general protection against enforced interventions. This includes practically all interventions in healthcare. The result is that all medical interventions must be supported by the patient's consent or by law. Swedish law provides no solution if a patient lacks the mental capacity to give consent for an intervention and the laws regarding involuntary treatment are not applicable. A governmental commission has put forth a proposal for a new law about surrogate decision-making. The proposal enables those close to the patient to act as surrogate decision makers. If no such person is available, the caregiver itself may carry out the decision on its own. The surrogate is however not allowed to refrain from live support.
Another area where persons close to the patient plays a role is organ donation. If the deceased has not made its will known the law still allows organ transplant, as long as the deceased has not opposed it in any way. Those close to the patient may however in these cases use a veto to stop a transplantation.
This essay uses a legal dogmatic method to investigate the motives for close ones’ influence in the healthcare, and what these decisions should be based on. There is a slight difference between the protected interests regarding healthcare given to patients without mental capacity and donation of organs. In relation to healthcare the interest at hand is the one of the patient only. However, when discussing organ donation, the interest of the psychological integrity of the people close to the deceased person is considered as well.
This difference of considered interests is most of the time logical, though there are a few situations in healthcare which resembles the organ donation situation a lot more than the rest of the healthcare situations. Instead of letting the considered interests approach when the situations become more alike, the proposal for surrogates leads to a huge difference in very similar situations. As an alternative, the patient could be enabled to decide for its own how the surrogate should make its decisions, a solution which is discussed. This could also mean that the patient could allow the surrogate to refrain from life support.

Abstract (Swedish)

I Sverige finns ett grundlagsstadgat skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp som omfattar i princip alla ingrepp som görs i hälso- och sjukvård. Det innebär att all hälso- och sjukvård måste ges med patientens samtycke eller med stöd i tvångslagstiftning. I dagsläget finns ingen möjlighet att ge vård till en patient som saknar kapacitet att lämna ett giltigt samtycke om inte tvångslagstiftningen är tillämplig. En statlig utredning har därför lämnat förslag på ställföreträdarskap inom hälso- och sjukvård. Förslaget möjliggör för anhöriga att agera ställföreträdare åt en patient så att vård kan ges utan att skyddet mot påtvingade kroppsliga ingrepp åsidosätts. Ställföreträdaren får dock inte motsätta sig livsuppehållande behandling.
Ett annat område där anhöriga spelar en roll är organdonation för transplantation. Om det inte är säkert att den avlidne önskar donera sina organ kan transplantation ändå genomföras så länge inget talar för att den avlidne motsatt sig det. Dock har närstående till den avlidne en vetorätt.
Uppsatsen utreder med hjälp av rättsdogmatisk metod de olika motiven för anhörigas inflytande och vad de anhöriga ska grunda sina beslut på, samt resultaten av de olika regleringarna. Det finns en viss skillnad i vad lagstiftaren har ansett skyddsvärt i de olika situationerna. När det gäller ställföreträdarskap har patienten varit det enda som spelat roll, till den grad att patientens egen möjlighet att styra ställföreträdarens beslut har inskränkts. Vid organdonation tillåts de anhörigas psykiska integritet spela roll och motiverar på så vis vetorätten.
I de flesta fall är denna skillnad motiverad, men vissa fall där ställföreträdarskap är aktuellt liknar mer situationen där organdonation är aktuell. Istället för att regleringarna blir mer och mer lika varanda när situationerna närmar sig varandra kommer utredningens förslag om ställföreträdarskap innebära stora skillnader i anhörigas inflytande i livets slutskede. Som alternativ diskuteras en möjlighet för patienten att själv styra över vilka beslut en anhörig ska kunna fatta när den agerar som ställföreträdare. Om patienten själv vill det ska ställföreträdaren också kunna besluta att inte inleda eller avbryta livsuppehållande behandling.

• author: Nyman, Isac
• supervisor: David Dryselius
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20182
• year: 2018
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: socialrätt, social and welfare law, civilrätt, Consent, mental capacity, substituted judgement standard, ställföreträdarskap, vård, hälso- och sjukvård, patienträtt
• language: Swedish
• id: 8965695
• date added to LUP: 2019-03-17 14:22:09
• date last changed: 2019-03-17 14:22:09