Nöden har ingen lag - var går nödrättens gränser?

Abstract (Swedish)

24 kap. 4 § brottsbalken stadgar att handlingar eller underlåtenheter som normalt utgör brott är tillåtna om de begåtts i nöd och inte är oförsvarliga. Nöd är en objektiv ansvarsfrihetsgrund som är tillämplig när fara hotar liv, hälsa, egendom eller allmänna intressen. I uppsatsen utreds denna s.k. nödrätt ur ett rättsdogmatiskt och rättsutvecklande perspektiv. Syftena är att belysa nödrätten, som annars är relativt obehandlad i doktrinen samt att utreda vilka ändamål nödrätten bör uppnå. Nödbestämmelsen lämnar ett stort tolkningsutrymme, vilket står i motsats till de principer om bl.a. förutsebarhet och rättssäkerhet som gäller för straffrätten. Genom en rättsdogmatisk och rättsfilosofisk undersökning av nödrättens motiv presenteras ett förslag på vilka ändamål som bör vara vägledande vid tolkningen av nödbestämmelsen. Frågorna har, så vitt känt, inte behandlats i den nutida, svenska rättsvetenskapen.

Efter uppsatsens metodkapitel ges en kort introduktion till straffrätten, varefter ett rättsfilosofiskt perspektiv anläggs på de objektiva ansvarsfrihetsgrunderna (nödvärn, laga befogenhet, nöd, samtycke och förmans order). Det görs komparativa jämförelser för att få klarhet i för- och nackdelar med samt förekomsten av nöd som objektiv respektive subjektiv ansvarsfrihetsgrund. Nöd är objektiv i Norden, subjektiv i den angloamerikanska rätten medan Tyskland har både en objektiv och subjektiv nöd. Objektivitetens fördelar är främst att bevisfrågor undviks och likhet inför lagen upprätthålls tydligare. Ansvarsfriheten kan motiveras av att nödvärn, nöd och samtycke m.fl. är socialt adekvata, på så sätt att ett straffskyddat intresse får vika för ett tyngre vägande samhällsintresse. Ur ett straffteoretiskt perspektiv motiveras ansvarsfrihet av att de ursprungliga grunderna för kriminalisering och bestraffning synes bortfalla när en handling begåtts i nöd- eller nödvärn eller med samtycke.

Framställningen fortsätter med en rättsdogmatisk redogörelse över nödrätten, där framförallt följande framgår. Nödbestämmelsen ska tillämpas restriktivt. Den är subsidiär till nödvärn och laga befogenhet. Hotet ska vara relativt akut (imminentrekvisitet), eller avse ett kroniskt hälsotillstånd jämförbart med NJA 2017 s. 872 ”Cannabisfallet”. Hotet ska riktas mot ett rättsligt intresse och allmänna intressen är nödgrundande endast då behörig myndighet inte kan ingripa i tid (intresserekvisitet). En nödsituation kan sedan Cannabisfallet föreligga även om statsmakterna gjort en intresseavvägning mellan de kolliderande intressena. Ett statligt ställningstagande beaktas istället i den s.k. försvarlighetsbedömningen. Försvarlighetsbedömningen utgår dels från hur allvarlig handlingen är (nödhandlingen), dels från hur mycket värdefullare nödintresset är i jämförelse med det intresse som nödhandlingen offrar (intresseavvägningen).

En överblick över nödrättens utformning i Storbritannien och Tyskland visar att nöd p.g.a. tvång (duress och Entschuldigender Notstand) ger en extensivare nödrätt. Uppsatsen utreder därför hur nöd p.g.a. tvång har lösts i några svenska rättsfall och resultatet visar att nödrätten inte är extensivare vid tvång. En annan viktig fråga är om nödrätten kan användas i preventivt syfte. För att undersöka detta analyseras Cannabisfallet, som handlade om en man som odlade och brukade cannabis för att lindra ett kroniskt, svårt smärttillstånd. Slutsatserna som dras är att förutsebara nödsituationer endast är nödgrundande vid kroniska, allvarliga hälsotillstånd och att preventiv nöd inte föreligger i andra fall än dessa.

Avslutningsvis återkopplar uppsatsen till nödrättens ändamål. Det framhålls att en ändamålsenlig tolkning av nödrätten bör grundas på syftet att undvika ett orimligt och oskäligt upprätthållande av laglydnaden, i de fall där det ur ett samhällsperspektiv är önskvärt att begå en annars brottslig handling för att rädda ett värdefullt intresse.

Abstract

Chapter 24 section 4 of the Swedish Penalty Code (brottsbalken) states that criminal actions or omissions which are committed out of necessity, do not constitute a crime as long as they are not indefensible. Necessity is an objective general ground for exemption from criminal responsibility, and is applicable when a danger threatens life, health, property or public legal interests. This paper looks into this Swedish law of necessity using a legal dogmatic method and a legal developing perspective. The purposes are to shine a light on the law of necessity, which has not been given any particular attention in the Swedish legal doctrine, and to examine which purposes the law of necessity should serve. The necessity provision is vague and is therefore subject to interpretation, which is contrary to the principles of predictability and legal certainty that the criminal law should conform to. Through a legal dogmatic examination and from a philosophical view of criminal law, this paper concludes upon the reasoning behind the Swedish law of necessity. Furthermore it presents a scheme of purposes that should be understood as guidelines when interpreting the necessity provision. These matters appear to have been unattended to in the Swedish modern legal jurisprudence.

The paper begins with a preface chapter, followed by a short introduction to the Swedish criminal law. A philosophical view of criminal law is taken in regard to the objective general ground for exemption from criminal responsibility (self defence, legal authority, necessity, consent and headman’s order). Legal comparative analysis is used to examine the benefits and disadvantages of objective versus subjective necessity, and to examine which of them prevails. In the Northern countries the necessity defense is objective, whilst it is subjective in the Anglo-American law. German law contains both objective and subjective necessity. The benefits of objectivity are mainly the avoidance of evidential difficulties and better equality before the law. A reason for the exemption from responsibility is that self defence, necessity and consent are socially adequate in the sense that an interest protected by law has to give way to a more valuable social interest. The theories of punishment and criminalization have a common feature, because all the main reasons for punishment seem to fade when a person acts in self-defence, necessity or with consent.

Next, the paper examines the law of necessity and mainly concludes the following: The necessity section shall be applied restrictively and is applicable secondary to the section of self defence. The threat must be relatively imminent (imminentrekvisitet), or concern a chronic health condition according to the ruling of NJA 2017 s. 872 ”Cannabisfallet” (The Case of Cannabis). Interests that are covered by the necessity provisions must be the subject of the threat (intresserekvisitet). Public interest are valid grounds for necessity only if the competent authorities are temporarily incapable of averting the threat. Necessity may exist even though the authorities already have decided upon how the conflicting interests shall be balanced, according to the ruling of Cannabisfallet. Instead, this circumstance shall be evaluated within the so called defensiblity assessment (försvarlighetsbedömningen). Within the defensibility assessment, the severeness of the action (nödhandlingen) and the value of the conflicting interests are taken into account. The necessity grounding interest must have a higher value than the interest which is violated (intresseavvägningen).

An overview over the law of necessity in the United Kingdom and Germany reveals that necessity due to threats of violence (duress and Entschuldigender Notstand) provide a more extensive right of necessity. The paper examines how this matter has been resolved in some Swedish case law and the conclusion is that duress does not open a more generous necessity defense. Another important question is if necessity can be invoked as a defense to avert a future danger. An analysis of the matter is conducted by reviewing NJA 2017 s. 872, which concerned a man who cultivated and used cannabis to mitigate his severe, chronic pain. According to the results of the analysis, preventive necessity is only a valid ground for necessity when the danger consists of a chronic, severe medical condition.

Lastly, the paper returns to the purposes of the law of necessity. It is stressed that a purposive interpretation of the necessity section should be emanated from the purpose of avoiding an absurd and unreasonable application of the law, where it is beneficial for society that a crime is committed to avert a greater danger.

• author: Hedström, Sanna
• supervisor: Karol Nowak
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Necessity knows no law - where are the limits of necessity drawn?
• course: JURM02 20192
• year: 2019
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Straffrätt, Allmän rättslära, Nöd, Nödrätt, Straffrättslig nödrätt, Ansvarsfrihet, Ansvarsfrihetsgrunder, Objektiva ansvarsfrihetsgrunder, Cannabisfallet, NJA 2017 s. 872, Tvång, Olaga tvång, Skadestånd vid nöd, Nödhandling, Försvarlighetsbedömning, Förutsebar nöd, Preventiv nöd
• language: Swedish
• id: 8999138
• date added to LUP: 2020-01-31 12:07:38
• date last changed: 2020-01-31 12:07:38