Underskottsbolag och skatteflykt - en granskning av beloppsspärrens förhållande till lagen mot skatteflykt i två typsituationer

Abstract (Swedish)

I svensk inkomstskatterätt är huvudregeln att ett underskott i inkomstslaget näringsverksamhet som kvarstår från föregående år ska dras av. Denna huvudregel motiveras av att ett strikt upprätthållande av principen om beskattningsårets slutenhet innebär att skattesubjekt vars inkomster i stor utsträckning varierar från beskattningsår till beskattningsår riskerar att beskattas hårdare än skattesubjekt som uppvisar ett jämnt resultat.

I Sverige anses aktiebolag vara egna skattesubjekt och beskattas således var för sig, oberoende av resultatet i andra aktiebolag som ingår i samma företagsgrupp eller koncern. Detta innebär att en rörelse som bedrivs i två separata aktiebolag riskerar att utsättas för en hårdare beskattning än om rörelsen istället bedrivits i ett bolag. Ett sådant utfall kan dock sägas strida mot principen att beskattningen ska vara neutral – beskattningen ska inte påverka den skattskyldiges handlingsval, i detta fall huruvida en person väljer att driva rörelsen i en koncern eller i ett enskilt bolag. Genom att svensk rätt under vissa förutsättningar tillåter koncernbidrag är det möjligt att utjämna resultatet mellan två aktiebolag som ingår i samma koncern.

Huvudregeln att underskott ska dras av i kombination med möjligheten till resultatutjämning mellan olika skattesubjekt kan ge upphov till incitament att förvärva bolag med stora underskott för att på så sätt minska sin totala skattebörda. Lagstiftaren har ansett att detta kan medföra en risk för missbruk och har därför infört ett antal regler som i vissa situationer begränsar möjligheten att utnyttja underskotten. En sådan begränsningsregel är beloppsspärren i 40 kap. 15–17 §§ IL. Förenklat innebär denna att företag som är föremål för en ägarförändring under vissa förutsättningar inte får dra av underskott som överstiger 200 procent av förvärvsutgiften.

I uppsatsen söker jag genom att använda en rättsdogmatisk metod fastställa huruvida det i gällande skatteflyktslagstiftning finns stöd för att underkänna förfaranden som innebär att beloppsspärren inte får någon verkan. I undersökningen ingår även att utreda i förhållande till vilket skattesubjekt skatteflyktslagen kan tillämpas.

Undersökningen utgår från två olika exempel. Det konstateras att gällande rätt enligt min uppfattning bör tolkas så att endast förvärvaren av ett underskottsbolag kan anses uppfylla skatteflyktslagens krav på att förfarandet ska medföra en väsentlig skatteförmån. Rekvisitet att förfarandet ska strida mot lagstiftningens syfte anses dock inte vara uppfyllt, varför lagen enligt min mening inte kan tillämpas på förfarandena.

Abstract

The general rule in Swedish tax law stipulates that net operating losses incurred by a company for one taxable year are to be carried-forward and offset against future profits. This is considered a deviation from the general principle of separate annual tax accounting. The deviation is done with regards to the fact that a tax entity whose income is subject to drastic changes over the years might be subject to pay more taxes compared to an entity whose income isn’t subject to the same drastic changes.

In Sweden, limited companies (sw. aktiebolag) are considered to be separate tax entities and are thus taxed separately, without regard to the taxable income arising from other group companies. This means that a business that is conducted in two separate limited companies might be subject to a more severe taxation, compared to if the business was conducted in a single company. If some certain conditions are met, however, Swedish tax law offers the possibility to equalize losses within a group company.

The fact that net operating losses are to be carried-forward combined with the possibility to equalize losses within a group company, might encourage companies to acquire other companies with large deficits for a relatively small sum of money, and through group contributions equalize the losses, resulting in less taxes being paid. Swedish tax law therefore contains different limitations to the above-mentioned possibilities. One of these limitations, “beloppsspärren”, is triggered by a change in ownership. The amount of deficit that the acquired company is allowed to keep after the ownership is tied to the acquisition cost; the company can keep deficit amounting to 200 percent of said cost.

Through the use of a “legal dogmatic method”, this paper strives to investigate whether the Swedish GAAR is a tool that can be used against certain actions that can be said to circumvent “beloppsspärren”.

The situation is investigated in relation to two different scenarios. It is my conclusion that it’s possible to argue that the purchaser of the company, through the purchase, has received a significant tax benefit. Though, in my opinion it probably isn’t possible to reach the conclusion that the actions are incompatible with the spirit of the law, thus making it impossible to apply the GAAR.

• author: Fredriksson, Adam
• supervisor: Mats Tjernberg
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Deficit companies and tax avoidance
• course: JURM02 20192
• year: 2019
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: skatterätt
• language: Swedish
• id: 9000554
• date added to LUP: 2020-01-31 11:34:29
• date last changed: 2020-01-31 11:34:29