Rätten till respekt för privatlivet - En uppsats om Europakonventionens krav för tillåtna inskränkningar i privatlivet vid regleringen av hemliga tvångsmedel

Abstract (Swedish)

Användningen av hemliga tvångsmedel aktualiserar en debatt om spänningen mellan privatliv, personlig integritet och effektiv brottsutredning. Denna uppsats syftar till att undersöka vilka krav Europakonventionen (EKMR) ställer på konventionsstaterna vid regleringen av hemliga tvångsmedel och hur avvägningen mellan rätten till privatliv och brottsbekämpning ska göras, detta med inriktning på personlig integritet. Metoden som används är den kritiskt inriktade rättsdogmatiska metoden för att beskriva och utvärdera den gällande rätten.

EKMR började gälla som lag i Sverige den 1 januari 1995 och fick därigenom en stark ställning i svensk rätt. Ett av Europadomstolens viktigaste grunddrag är dess dynamiska och flexibla tolkningsmetod av konventionen, vilket gör att domstolen kan utveckla konventionens innehåll mot bakgrund av rådande omständigheter i de enskilda konventionsstaterna.

Personlig integritet skyddas inom rätten till respekt för privatlivet enligt artikel 8 och definieras av Europadomstolen som en väldigt omfattande rättighet, grundad på tanken att människor har en privat sfär även i sammanhang med andra människor.

Straffprocessuella tvångsmedel definieras i svensk rätt som ”sådana direkta ingripanden mot person eller egendom som företas i myndighetsutövning och som utgör intrång i någons rättssfär”. Hemliga tvångsmedel intar en särställning eftersom personen som berörs inte är medveten om åtgärden utan istället antas det att de sker mot personens vilja.

Rättigheterna får begränsas med stöd av artikel 8.2 där det framkommer att inskränkningar kan tillåtas endast om det finns ett lagstöd, ett legitimt syfte samt att det måste vara nödvändigt i ett demokratiskt samhälle.

Målet Klass m.fl. mot Tyskland har varit vägledande och Europadomstolen menar på att hemlig övervakning av medborgare är tillåtet enligt konventionen men att staterna inte är fria att vidta vilka åtgärder som helst. Det krävs ett adekvat skydd mot godtyckligt ingripande samt att reglerna i fråga är detaljerade, klara och tydliga och tillgängliga för allmänheten.

Europadomstolen ger i praxis inte någon vägledning kring vad som innebär ett intrång i privatlivet, utan målen fokuserar på att utforma krav för när en inskränkning ska tillåtas. Den avvägning som ska göras mellan privatliv och brottsutredning präglas således av om inskränkningen uppfyller kraven på lagstöd, legitimt syfte och nödvändighet, snarare än specifika krav kring hur privatlivet ska skyddas.

Abstract

The use of secret coercive measures raises the debate concerning the tension between private life, privacy and effective criminal investigation. This essay aims to examine the demands of The European Convention on Human Rights (ECHR) when it comes to the regulation of secret coercive measures in the convention states. The essay will also investigate how to keep a fair balance between private life and criminal investigation. The method used to describe and evaluate the law, is a critical version of the legal dogmatic method.

ECHR became part of Swedish domestic law in 1995 and has since then been an important part of the Swedish legal system. One of the most important features of the European Court of Human Rights (ECtHR) is their dynamic and flexible way of interpreting the Convention. This allows the court to develop the content of ECHR based on changing circumstances in the Contracting States.

The right to respect for private life is protected in article 8 and according to ECtHR it is a broad term encompassing the right to privacy. It is based on the idea of people having a private sphere while coexisting with other people. Coercive measures are defined in Swedish law as direct interferences against a person or property, by a public authority, which means an encroachment on a person’s judicial sphere. One exceptional category of coercive measures is the secret measures since the person concerned is kept unaware of the actions. Therefore, it is assumed that such measures are applied without consent.

Restriction and limitation of the right to respect for private life can be authorized through article 8.2. An interference with article 8 must be in accordance with the law, have a legitimate aim and be necessary in a democratic society.

In the case of Klass and Others v. Germany the Court emphasize that secret surveillance of citizens is tolerable under the Convention but also stresses that the Contracting States may not adopt whatever measures they deem appropriate. There must be adequate and effective guarantees against arbitrary interference and the regulations must be detailed, clear and precise and accessible to the person concerned.

The Court’s case law does not provide any guidance in what an interference of private life means. Instead the case law focuses on enunciate requirements for when an interference is acceptable. The balance between private life and criminal investigation consists of considerations whether the interference meet the requirements of being in accordance with the law, has a legitimate aim and is necessary in a democratic society rather than specific demands on how to protect the private life.

• author: Palmquist Wilke, Matilda
• supervisor: Jacob Öberg
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20201
• year: 2020
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: Straffrätt
• language: Swedish
• id: 9010598
• date added to LUP: 2020-09-17 20:50:43
• date last changed: 2020-09-17 20:50:43