En harmoniserad rekonstruktionslagstiftning - En analys av direktiv 2019/1023/EU inverkan på borgenärsskyddet vid företagsrekonstruktion

Abstract (Swedish)

Lagen (1996:723) om företagsrekonstruktion infördes med syftet att erbjuda ett alternativ till konkurs för de företag som i grunden är livskraftiga och har möjlighet att rekonstrueras för att fortsätta sin verksamhet. Lagstiftningen har dock inte varit en succé och kritiken mot förfarandet har i vissa avseenden varit omfattande. Bristen på transparens för borgenärer och enkelspårighet genom att endast oprioriterade borgenärer deltar i ett eventuellt offentligt ackord har bidragit till att förfarandet blivit impopulärt. Samtidigt har förfarandet också kritiserats för ovan nämnda enkelspårighet lett till att de oprioriterade borgenärerna får bära förfarandet på sina axlar genom att endast de påverkas av det offentliga ackordet.

Efter flera års arbete med att försöka harmonisera rekonstruktionsförfarandet på den inre marknaden trädde Europaparlamentets och Rådets direktiv (2019/1023/EU) ikraft i juni 2019. Direktivet innehåller för svenskt vidkommande ett antal nyheter. För det första kommer såväl borgenärer med förmånsrätt såväl som aktieägare kunna omfattas av offentligt ackord. För det andra ska borgenärerna beredas möjlighet att kunna rösta om den rekonstruktionsplan gäldenären lägger fram och för det tredje ska att klasser av borgenärer som röstar emot en föreslagen rekonstruktionsplan ändå ska kunna bindas av denna under vissa omständigheter. För att förhindra att borgenärsskyddet urholkas som en följd av dessa nya regler har EU föreslagit två alternativa prioriteringsregler för medlemsstaterna att ta ställning till och införliva. Regeln om absolut prioritet bygger på gängse förmånsrättslig ordning och regeln om relativ prioritet bygger på grundtanken att ackordsöverskottet i större utsträckning även ska nå aktörer som enligt sedvanlig förmånsrättslig ordning inte hade erhållit utdelning.

Uppsatsen syftar till att undersöka vilka frågeställningar lagstiftaren kommer att ställas inför vid implementering av direktivet och hur direktivet kan komma att implementeras avseende borgenärsskydd vid klassöverskridande tvångsackord.
Slutsatsen av undersökningen tyder på att lagstiftaren bör fokusera på att skapa förutsebarhet och insyn i förfarandet genom att välja den priorteringsregel som störst mån tillåter såväl gäldenär som borgenär att göra en rimlig värdering av ett eventuellt utfall av en företagsrekonstruktion med klassöverskridande tvångsackord.

Popular Abstract

The Swedish Company Restructuring Act (1996:764) was originally introduced with the intent of offering an alternative to standard bankruptcy proceedings for viable companies with an ability to be restructured and continue its business going forward. The legislation has however not been a success and the criticism lodged against the legislation has been extensive. The lack of transparency for creditors and the primitive nature of the proceedings by which only unsecured creditors participate in the debt composition have been two of the most widely criticised aspects of the restructuring act. This has led to unsecured creditors taking the the full hit of the restructuring proceedings while secured creditors and shareholders remain largely unaffected.

In June 2019 the EU Directive on restructuring and insolvency (2019/1023/EU) was adopted. From a Swedish standpoint, the new Directive provides a different approach to restructuring proceedings more similar to the Chapter 11 proceedings found in the United States. Firstly, and in contrast to the Swedish restructuring act, the Directive provides for secured creditors as well as shareholders to participate in the composition of debts. Secondly, the Directive provides all creditors with the ability to vote on the restructuring plan thus making the restructuring plan binding. Thirdly, the Directive provides for a cross class cram down on classes of creditors dissenting to the restructuring plan.

In order to prevent these rules from undermining creditor protection, the EU has introduced two alternative priority rules for the member states to choose between. The absolute priority rule is based on the standard notion of insolvency law that creditors get paid in order of seniority. The relative priority rule on the other hand focuses on the argument that the reorganisation surplus to a larger extent shall be rearranged to reach junior creditors and shareholders without the need for a more senior creditor to be paid in full first.

The purpose of this paper is to discuss which problems the legislator will encounter upon implementation of the Directive and how the Directive might be implemented with regards to creditor protection in the situation of a cross class cram down.

The conclusion indicates that the legislator should focus on creating legal certainty by allowing the proceedings to be more transparent for creditors. This will in turn allow creditors to make a reasonable assessment of the potential outcome of adopting a restructuring plan with composition of debts.

• author: Andersson, Timothy
• supervisor: Patrik Lindskoug
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Harmonisation of preventive restructuring frameworks. - An analysis of the impact of Directive 2019/1023/EU on creditor protection in restructuring proceedings.
• course: JURM02 20201
• year: 2020
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Förmögenhetsrätt, Civilrätt, EU-rätt, Rättsekonomi, Insolvensrätt
• language: Swedish
• id: 9010986
• date added to LUP: 2020-06-22 08:26:25
• date last changed: 2020-06-22 08:26:25