"Inga kommentarer" är inget bevis på skuld - En analys av tillämpning av förklaringsbörda i brottmål och dess förhållande till tilltalades rätt till tystnad

Abstract

Article 6 in the European Convention on Human Right provides that every person under the jurisdiction of a member state has the right to a fair trial. To the rights that follow in this respect are added, among other things, the presumption of innocence, which means that every person accused of a crime is assured to be considered innocent until proven guilty and his guilt legally establishes. The implementation of the presumption of innocence presupposes that the prosecutor bears the burden of proof, which has the consequence that the defendant has a right to remain completely passive in a criminal proceeding. Despite these legal principles, a legal figure has been developed and applied in practice, the so called burden of explanation. Burden of explanation means that an explanation is demanded by the defendant on which refusal or inability to provide a statement consequently places the defendant in charge of evidence.

The court's legal right to apply an explanatory burden and consequently to impose silence on the negative evidentiary effect is supported in part by chapter 35 § 1 RB, according to which the right to freely evaluate evidence that has occurred in the case, partly in the evidence evaluation rule in chapter 35 § 4 RB, which emphasizes that the court shall examine the evidentiary effect that can be attributed to the fact that a defendant refuses to answer a question presented to the inquiry.

A consequence of an explanatory burden imposed on the defendant may thus mean that he or she is punished for exercising his right to remain passive, even though there is no requirement for activity. However, there has been strong criticism in the legal literature against the application of a burden of explanation due to the fact that such a burden can result in relief of evidence for the prosecutor regarding the burden of proof and entail an illegal reversal of the burden of proof. In addition, it can be stated that the rate of experience that usually justifies the application of an explanatory burden is that innocents usually have no reason to refrain from making a statement and that such a failure therefore indicates guilt.

It is according to this background that this presentation takes its starting point. The aim of the presentation is to examine how the burden of explanation can be perceived and handled from an evidentiary context. Thus, the aim is to create a better understanding of the legal figure that the burden of explanation entails and for which legal and practical effects the burden has.

The presentation's case analysis shows examples of how the application of an explanatory burden can also lead to procedural shortcuts, despite the fact that the defendant's silence is not directly and explicitly given any evidential value.

Due to the court's incomplete and concise reasons for judgment, it is a difficult task to establish an unitary and clear definition and methodology for when the burden of explanation may be applied or what actual significance it has for the defendant in terms of evidence. The uncertainty surrounding the content of the explanatory burden has a negative effect on legal certainty. In order for these principles of criminal procedure and the fundamental rights of the accused in the criminal proceedings not to be perceived as apparent, it is necessary for the court to apply the burden of explanation extremely restrictively.

Abstract (Swedish)

Av artikel 6 Europakonventionen följer att varje person som befinner sig under en medlemsstats jurisdiktion har rätt till en rättvis rättegång. Till de rättigheter som i detta avseende följer tillkommer bland annat oskyldighetspresumtionen som medför att varje person som står anklagad för brott försäkras att betraktas som oskyldig till att motsatsen bevisas och dennes skuld lagligen fastställts. Oskyldighetspresumtionens genomförande förutsätter att åklagaren bär bevisbördan, vilket har till följd att den tilltalade har en rätt att förhålla sig fullständigt passiv i ett straffrättsligt förfarande. Trots dessa rättsliga utgångspunkter har en rättsfigur utvecklats och tillämpats i praxis, den så kallade förklaringsbördan. Förklaringsbörda innebär att en förklaring utkrävs av den tilltalade på vilken vägran eller oförmåga att lämna en förklaring följaktligen läggs den tilltalade till last i bevishänseende.

Domstolens laga rätt att tillämpa en förklaringsbörda och följaktligen tillmäta tystnaden negativ bevisverkan stödjs av dels av 35 kap. 1 § RB, enligt vilken rätten har att fritt bevisvärdera vad som har förekommit i målet, vilket uttrycks bland annat i bevisvärderingsregeln i 35 kap. 4 § RB som framhåller att domstolen ska pröva vilken bevisverkan som kan tillmätas det förhållande att en tilltalad vägrar att besvara en för utredningen framställd fråga.

En följd av en förklaringsbörda som påläggs den tilltalade kan således medföra att denne straffas för att bruka sin rätt att förhålla sig passiv, trots att det inte föreligger något krav på aktivitet. Det har emellertid riktats stark kritik i den juridiska litteraturen mot en tillämpning av en förklaringsbörda med anledning av att en sådan börda kan resultera i en bevislättnad för åklagaren avseende beviskravet samt innebära en olovlig omkastning av bevisbördan. Härutöver kan fastställas att den erfarenhetssats som vanligtvis grundar tillämpningen av en förklaringsbörda är att oskyldiga vanligen inte har anledning att låta bli att framföra en förklaring och att en sådan underlåtenhet därför tyder på skuld.

Det är mot denna bakgrund som denna framställning tar sin utgångspunkt i. Målsättningen med förevarande framställning är att undersöka hur förklaringsbördan kan uppfattas och hanteras ur ett bevisrättslig sammanhang. Därigenom är syftet att skapa en bättre förståelse för den rättsfigur som förklaringsbördan innebär och för vilka rättsliga och praktiska verkningar bördan får.

Framställningens rättsfallsanalys visar exempel på hur en tillämpning av en förklaringsbörda även kan medföra processuella genvägar trots att den tilltalades tystnad varken direkt eller uttryckligen ges något bevisvärde.

Med anledning av domstolens ofullständiga och kortfattade domskäl är det en svårbemästrad uppgift att fastställa en enhetlig och tydlig definition och metodik för när förklaringsbördan kan komma att tillämpas eller vilken faktiskt betydelse den får för den tilltalade i bevishänseende. Den osäkerhet som råder kring förklaringsbördans innehåll påverkar rättssäkerheten negativt. För att dessa straffprocessuella principer och den tilltalades grundläggande rättigheter i brottmålsförfarandet inte ska uppfattas som skenbar krävs det att domstolen tillämpar förklaringsbördan synnerligen restriktivt.

• author: Asry, Ikram
• supervisor: Karol Nowak
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: "No comments" is not proof of guilt - An analysis of the application of the burden of explanation in criminal cases and its relation to the defendant's right to silence
• course: JURM02 20202
• year: 2020
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Straffrätt
• language: Swedish
• id: 9033954
• date added to LUP: 2021-01-21 14:03:32
• date last changed: 2021-01-21 14:03:32