A fair balance? - Copyright exceptions and limitations under the Digital Single Market Directive

Abstract

In the digital age of the internet, more content is available to more people than ever before. While this provides an unprecedented opportunity for people to produce creative material for entertainment, it also comes with great difficulties regarding enforcement of copyright. In a response to this, the EU has adopted the Digital Single Market Directive (DSM Directive). In practice, the Directive requires Online Content Sharing Service Providers (OCSSPs) to monitor their platforms for copyright infringement using content-recognizing artificial intelligence.

This thesis examines copyright exceptions and limitations under the DSM Directive. The purpose of this thesis is to evaluate the relationship between copyright exceptions, as provided in the European Union’s Directive on harmonisation of certain aspects of copyright in the information society, and the use of algorithmic enforcement by OCSSPs in order to comply with Article 17 of the DSM Directive. The thesis investigates whether Article 17 of the DSM Directive changes the scope of copyright exceptions and limitations, and what the article means for creators’ ability to produce content based on copyright exceptions and limitations.

A case law analysis finds that the Court of Justice of the European Union has harmonized copyright exceptions and limitations through its precedents. The thesis finds that the Court emphasizes ensuring a fair balance between the interests of rightsholders and users of protected works. Fundamental rights cannot be used by Member States to expand copyright exceptions and limitations. These are, however, to be considered rights in and of themselves.

In its analysis of Article 17 of the DSM Directive, the thesis finds that the Directive does not, change the legal content of copyright exceptions and limitations. Article 17(7) of the DSM Directive expresses that the provision shall not result in the prevention of the availability of works that do not infringe copyright. The further investigation, however, finds that the technical requirement of Article 17(4) of the DSM Directive is incompatible with this notion. A case study of YouTube’s copyright enforcement system, as well as an analysis of algorithms used for enforcement, finds that the current artificial intelligence is unable to accurately detect and protect copyright exceptions and limitations in users’ works.

In conclusion, the thesis finds that the requirement of for algorithmic enforcement, as it is currently provided, is not compatible with the notion of copyright exceptions and limitations as rights of users of works.

Abstract (Swedish)

I internets digitala tidsålder är mer information och material tillgängligt för fler personer än någonsin tidigare. Detta innebär nya möjligheter för produktion av kreativt material, men det kommer också med stora svårigheter när det gäller verkställighet av upphovsrätt. Som lösning på detta har EU antagit direktivet om upphovsrätt på den digitala inre marknaden (DSM-direktivet). I praktiken kräver direktivet att onlineleverantörer av delningstjänster (OCSSPs) granskar sina plattformar för upphovsrättsintrång med hjälp av innehållsigenkännande artificiell intelligens.

Detta examensarbete undersöker undantag och begränsningar i upphovsrätten under DSM-direktivet. Syftet med uppsatsen är att utvärdera förhållandet mellan undantag i upphovsrätten, i enlighet med EU:s direktiv om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt i informationssamhället, och plattformars användning av algoritmer för att efterleva kraven i artikel 17 i DSM-direktivet. Uppsatsen undersöker om artikel 17 i DSM-direktivet ändrar omfattningen av undantag och begränsningar i upphovsrätten, och vad artikeln innebär för kreatörers förmåga att producera innehåll baserat på undantag och begränsningar i upphovsrätten.

En rättspraxisanalys visar att EU-domstolen har harmoniserat undantag och begränsningar i upphovsrätten genom sina avgöranden. I uppsatsen konstateras att domstolen betonar vikten av att säkerställa en rättvis balans mellan rättighetsinnehavarnas intressen och intressen för användare av skyddade verk. Grundläggande rättigheter kan inte användas av medlemsstaterna för att utöka undantag och begränsningar i upphovsrätten. Dessa är dock att betrakta som rättigheter i sig själva.

I analysen av artikel 17 i DSM-direktivet framkommer att direktivet inte ändrar omfattningen av undantag och begränsningar i upphovsrätten. I artikel 17.7 i DSM-direktivet uttrycks att bestämmelsen inte ska leda till att förhindra tillgängligheten av verk som inte bryter mot upphovsrätten. Den fortsatta undersökningen visar dock att det tekniska kravet i artikel 17.4 i DSM-direktivet är oförenligt med detta. En studie av YouTubes system för upphovsrättsskydd, samt en analys av algoritmer som kan användas till det syftet, visar att den tillgängliga artificiella intelligensen inte kan upptäcka och skydda undantag och begränsningar i upphovsrätten i användares verk.

Sammanfattningsvis finner uppsatsen att kravet på användning av artificiell intelligens, som det ser ut just nu, inte är förenligt med uppfattningen om undantag och begränsningar i upphovsrätten som rättigheter för användare av verk.

• author: Axelsson, Sofie
• supervisor: Ana Nordberg
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: JURM02 20211
• year: 2021
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: EU law, private international law, intellectual property law
• language: English
• id: 9046443
• date added to LUP: 2021-06-24 11:48:18
• date last changed: 2021-06-24 11:48:18