Det allmänna aktiebolagsrättsliga låneförbudet- Med särskilt fokus på begreppet penninglån

Abstract

The primary aim of the paper is to answer what is meant by the concept of money lending. Secondary questions to be answered are when a transaction constitutes a violation of the general prohibition of lending. As a general rule, the prohibition on lending means that a limited liability company may not make loans of money to shareholders, directors and others who are part of the "prohibited circle". A large part of the assessment of what constitutes a prohibited loan has to do with how we understand and interpret the criterion of money lending. In civil law, money lending refers to an advance of funds based on a contract between two parties. This means that a money loan is not a beneficial transfer, which distinguishes the transaction from other types of value transfers. In assessing whether a transaction is caught by the loan prohibition, the payment should be contrasted with other related concepts. The distinction between the general prohibition on loans and similar transactions is not always entirely clear. Violators of the loan prohibition risk a variety of sanctions, both civil and criminal. The legislator's motives behind the introduction of a loan prohibition were twofold, to protect creditors and to prevent tax evasion. The general loan prohibition is debated in the doctrine, and much stems from the criminal sanctions and the legislator's choice to regulate tax law in the area of company law. Penal sanctions mean that the principle of legality must be considered when interpreting the concept of money lending. In the precedent NJA 2021 p 388I, the creditor protection was not at risk when the transfer was made. According to the HD, this was of importance for the outcome of the case. The HD concluded that under the circumstances described, it could not consider the payment as a money loan. If the circumstances of the transaction are such that there is reason to expect that at the next shareholders' meeting a profit distribution will be decided in an amount corresponding to the amount paid out, the general prohibition on loans has not been violated. On the other hand, the HD does not clearly address the question of whether the transaction was a money loan or not. The HD says that the payment should not be "regarded" as a money loan. The fact that something should not be "seen" as a money loan does not mean in plain language that the payment de facto was not a money loan according to my interpretation.

Abstract (Swedish)

Uppsatsens primära syfte är att besvara vad som avses med begreppet penninglån. Subsidiära frågeställningar som besvaras är när en transaktion innebär en överträdelse av det generella låneförbudet. Låneförbudet innebär i huvudregel att ett aktiebolag inte får lämna penninglån till aktieägare, styrelseledamöter och andra som ingår i ”den förbjudna kretsen”. En stor del i bedömningen av vad som utgör ett förbjudet lån har att göra med hur vi förstår och tolkar rekvisitet penninglån. Inom civilrätten avses med begreppet penninglån en försträckning av betalmedel som grundar sig i ett avtal mellan två parter. Det innebär att ett penninglån inte är en benefik överlåtelse, vilket skiljer transaktionen från andra typer av värdeöverföringar. Vid bedömningen av om en transaktion träffas av låneförbudet bör utbetalningen sättas i kontrast till andra närliggande begrepp. Gränsdragningen mellan det generella låneförbudet och liknande transaktioner är inte alltid helt självklar. Den som överträder låneförbudet riskerar ett antal olika sanktioner både civilrättsliga, och straffrättsliga. Lagstiftarens motiv bakom införandet av ett låneförbud var två, för att skydda borgenärer och att förhindra skatteflykt. Det generella låneförbudet är omdebatterat i doktrinen, och mycket bottnar i straffsanktioneringen och lagstiftarens val att reglera skatterätt inom aktiebolagsrättens område. Straffsanktioneringen innebär att legalitetsprincipen måste betraktas vid tolkning av begreppet penninglån. I prejudikatet NJA 2021 s 388I riskerades inte borgenärskyddet när överföringen företogs. Enligt HD var detta av betydelse för utfallet i målet. HD kom fram till att det under de angivna förhållandena inte kunde betrakta utbetalningen som ett penninglån. Om omständigheterna kring transaktionen är av sådant slag att det kan ge anledning att räkna med att det vid nästkommande bolagstämma kommer beslutas av en vinstutdelning med ett belopp som motsvarar det utbetalade summan, har inte det generella låneförbudet överträtts. Däremot tar HD inte tydligt i frågan om transaktionen var ett penninglån eller ej. HD säger att utbetalningen inte ska ”ses” som ett penninglån. Att något inte ska ”ses” som ett penninglån innebär inte i klartext att utbetalningen de facto inte var ett penninglån enligt min tolkning.

• author: Tännström, Josephine
• supervisor: Niklas Arvidsson
• organization: Department of Business Law
• course: HARH13 20212
• year: 2022
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: penninglån, aktiebolagsrätt, låneförbudet, närståendelån, NJA 2021 s 388, rekvisitet penningån, det aktiebolagsrättsliga låneförbudet, begreppet penninglån, det generella aktiebolagsrättsliga låneförbudet
• language: Swedish
• id: 9077585
• date added to LUP: 2022-03-25 12:18:22
• date last changed: 2022-03-25 12:18:22